Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Jamen alltså ni skriver en massa om juridisk abort här. Och att jag skulle tänkt på att haft kondom. Det är ju försent och var ju inte det jag frågade om ens. Barnet kommer ju att födas oavsett jag vill eller ej. Är ju mer hjälpt av att få höra hur det gick sen. Liknande fall. Nån som varit i samma läge. Nä har inte haft nåt förhållande me tjejen och inte blivit lurad på så sätt. 

Så jävla asjobbigt bara att snacka me tjejen alls just nu. Hon kanske förväntar sig att jag ska bli varannan vecka pappa redan från start. Kanske jag intw ens är lämplig för? Går fan inte. Kan hon ens kräva det? 

Det går inte att jämställa en juridisk abort med en fysisk. En fysisk abort kan vara smärtsam, både mentalt och kroppsligt. Det är ett medicinskt och/eller kirurgiskt ingrepp i kroppen som kan ge biverkningar, även om det är ovanligt. Det är inte något man bara gör lite lättvindigt för att det inte passar mannen man låg med att få barn just då. 

Sen är ju frågan hur lång tid du menar mannen ska ha på sig för den juridiska aborten. Bestämmer han sig sent pressas kvinnan att ta ett mycket snabbt beslut som bokstavligen gäller liv och död. Det är tillräckligt svårt som det är idag och behöver verkligen inte försvåras ytterligare av att oansvariga män ska ges möjlighet att smita. 

Efter vecka 12 går en abort till som en förlossning. Kvinnan får föda ut ett foster som är 5-15 cm stort (beroende på graviditetsvecka). Efteråt får hon avslag i flera veckor. Om abort av något skäl behövs är det som det är. Men att någon ska behöva gå igenom det - föda ut ett foster hon egentligen vill behålla men som hon är orolig att inte ha råd att försörja bara för att pappan är en opålitlig idiot, det är vidrigt. 

En man som väljer juridisk abort väljer att inte ta ansvar för sitt barn. En kvinna som väljer eller tvingas till abort väljer att döda ett foster. Ett så otroligt mycket större beslut - ett beslut om liv och död. Att tycka att de två besluten är jämbördiga är, ja, jag vet inte ens vad jag ska säga... 

Mannen kan ångra sitt beslut och be om att få träffa barnet. Kvinnans beslut är oåterkalleligt och definitivt. Hon ska aldrig behöva känna sig tvingad att ta det beslutet av den anledningen att pappan inte har lust att betala underhåll. 

Det gick bra, jag är morfar nu. 45 och  morfar.

Jag är extremt tacksam mot kvinnan som lurade mig att göra henne gravid. Det var jag inte först, fanns ganska mycket bitterhet i mig förr. "I min ålder kan man inte bli gravid/Du behöver inte kondom/kom i mig" Var ett par olika trix för att bli gravid, det låter kanske hemskt och som något jag fortfarande skulle vara bitter för, men känner ändå bara djup tacksamhet till min dotters mamma, att hon gjorde som hon gjorde.