Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Ja familjen vet om och jag får stöd därifrån men vad mer kan de ens göra. Det är ju som det är nu. Men vet inte om jag ska fortsätta ta kontakt eller bara vänta tills barnet kommit. Och gjort dna-test Är ändå ett tag kvar. Eller blir hon bara mer förbannad. MVC å Familjenämnden har dom me varandra att göra? Kontakt redan me första ska på möte där. 

Mvc och Familjenämnden är olika instanser. 

Mödravården är dit mamman går för att hålla koll på bebis. Via dem kan du, som blivande förälder (även fast du inte är mamma) få hjälp med tex samtalskontakt i form av kurator för att bearbeta allt som hänt och hur du ska förhålla dig till det hela.

Familjenämnden hjälper till att medla mellan dig och mamman samt att upprätta tex umgängesavtal. De står på barnets sida och vill att ni ska kunna samarbeta så bra som möjligt för barnets skull och att barnet ska ha tillgång till er båda (om du är pappan till barnet). 

Tycker att du ska försöka höra av dig lite då och då till henne (om så bara via sms), visa att du ändå vill vara närvarande för den kommande bebisen. 

Det är bra att du pratar med din familj om det hela och hur du mår, känner och hur du resonerar kring det hela. 

Även om jag var lite hård mot dig i början av tråden så tycker jag att du gör det rätta nu som försöker även om det känns motigt. 

Du är uppenbarligen mitt i något av en livskris. Det måste vara väldigt mörkt och svårt där du är. Men kom ihåg att andas. Du kommer att ta dig igenom det här. Som jag ser så finns det tre möjliga scenarier:

1) Du är inte pappan.
2) Du är pappan och väljer att vara en aktiv pappa.
3) Du är pappan och väljer att vara en frånvarande pappa.

Oavsett så kommer du inte att vara något av de ovanstående alternativen innan barnet är här. Men det är inte heller upp till den blivande mamman att välja vilket scenario som kommer att utspela sig - hon kan inte i dagsläget påverka om du är pappan eller ej och hon kan inte välja åt dig om du i så fall vill vara en närvarande pappa eller ej. 

Så ta ett djupt andetag och försök bara att undvika att bränna broar i väntan på att barnet är här och du kan få mer klarhet. Ta stöd av familj och vänner.

Kanske finns det här senariot också?

4) Du är pappan och vill försöka att vara en aktiv pappa men mamman vägrar de blev arg av ingen kontakt å stöd under graviditeten så hon sätter stopp och gör allt för att förhindra att pappan att delta Det blir domstols grejer och hela skiten för att de inte kan komma överens. Hon vill hellre ha barnet helt själv för att det är enklare så å pappan kanske ändå inte lyckas leva upp till hennes krav. Pappan orkar inte kämpa och kriga för nåt som har  känns jäkla tungt redan från start. Så det blir liksom 3:an ändå.

Kanske svårt för mig att agera som en papp alls förrän jag vet att jag är det? 

Det är också en möjlighet, men i sådana fall så har du rättigheter och det finns system och vägar att gå. Du är inte den första som hamnat i den situationen.

Även om det är bra att du analyserar även detta scenario, så lägg inte för mycket krut på det just nu. Det fina är nämligen att du har lite tid på dig, just nu, att hitta marken under dina fötter. Just nu behöver du inte göra något mer än att inte bränna broar. Sitt still i båten tills du får in mer fakta och då kan du agera. 

Så andas och sök stöd hos släkt och vänner.

Precis så blev det för min man. Han drog det inte till domstol, men hon körde sitt race och han har fokuserat på sina ?egna? barn, eftersom man inte kan lämna dem i sticket heller, för att strida med nån som inte vill samarbeta, för ett barn man aldrig velat ha och endast känner ångest och motvilja inför.

men, hur som helst, fyra år senare vill hon ha en pappa, i begränsad omfattning och på sina villkor, men vi har regelbunden kontakt med barnet och det går bra.

verkligen inga idealiska förutsättningar, men inte katastrofalt heller. så blir det när man sätter barn till världen på såna förutsättningar, och det ansvaret bör endast mamman på sina axlar. 

jag tycker du ska ta det lugnt tills dess att barnet är fött if och du vet med säkerhet att det är ditt.
ge dig själv lite respit nu, du har gjort vad du kan och det räcker. Skriv att ni får höras när barnet är fött och att du finns för barnet när du vet att det är ditt. det är det minsta hon in göra för dig faktiskt.
jag tycker inte du ska ta mer skit nu, det är hennes ansvar också. Du gör vad du kan, ta hand om dig

Nej, du ångrar dig på samma plan som mamman. Du ångrar dig för att det är jobbigt för dig själv. 

Hon däremot förstår att du kommer skada den som hon redan älskar mer än sig själv. 

Skada barnet om jag inte fixar att vara en bra pappa elr va fasen menar du? Men om mamman har bestämt sig för att inte låta mig träffa barnet å försöka bl pappa ens då? Är det hon själv som skadar barnet då? Jag har aldrig varit farsa så kan inte veta om jag är bra på de eller inte, 

Om mamman vägrar dig umgänge med ditt barn, när den tiden kommer, så tar du kontakt med familjerätten/familjenämnen och får hjälp med medling och ett umgängesschema.