• Anonym (Noway)

    Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

     


    Till er som blivit unga pappor ofrivilligt mot er vilja och inte alls ville ha med varken mamman eller ungen att göra. Hur gick det sen för er? Fortsatte ni att inte ha nån kontakt alls. Och ungen klarade sig fint utan er. Eller ändrade ni er sen efter ett tag när ungen blivit äldre och började fråga vem som är farsa? Haft ett engångsligg som inte var något seriöst som tyvärr snart resulterar i ett barn. Jag är jävligt kluven vill helst skita totalt i tjejen och barnet bara glömma att jag ska bli farsa. Det här var  fan inte vad jag ville. Men min familj och alla tjatar om att jag ska ta mitt ansvar o träffa barnet regelbundet. Ska jag bara låtsas att gilla den här ungen för syns skull för att alla tycker jag borde göra det? För alla påstår att jag kommer ångra mig som fan om 10 år. Eller att alla andra tjejer man kommer träffa kan tycka det är himla neg att jag är farsa som inte brytt mig. 

  • Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?
  • Anonym (Kvinnan har inte rätt)
    Anonym (Jo) skrev 2022-12-30 21:42:59 följande:
    Det är inte barnets fel hur hen kommer till världen. Varför skyddade du dig inte? Våldtog hon dig...? Väx upp.
    Det är inte hans fel att kvinnan inte gjorde en abort. 
  • Anonym (Kvinnan har inte rätt)
    Anonym (Som man bäddar får man ligga) skrev 2022-12-30 21:45:11 följande:

    Ja, det är jävligt synd om dig som haft oskyddat sex och tjejen nu blivit gravid. Du kanske inte visste hur ett barn blir till?


    Bästa sättet att se till att inte göra någon gravid är att hålla sig helt borta från sex. Det är är enda sättet som är 100% säkert från att få oönskade barn. 


    Nu har du ställt till det och du får bli en man och ta ditt ansvar. Barnet kommer att behöva dig oavsett om du inte är tillsammans med mamman. Har du någon aning om hur sviket barnet känner sig för att föräldern väljer bort det? Inte bara som barn, utan det är något som påverkar personen resten av livet. Depression och ångest, känsla av svek och massa annat är oerhört vanligt att barnen känner. 


    Ta dig i kragen, bete dig som en man, ta ditt an för livet du varit med och skapat. Hjälp och stötta mamman. Både under och efter graviditeten. Jag lovar att du aldrig kommer ångra dig! 


    Det är få kvinnor som säger så när det handlar om kvinnors sexliv. 
    Länka till någon artikel där de säger att kvinnor ska avstå från sex för att minska risken för oplanerade barn. 

    Kvinnan får lika mycket ansvar från en man beroende på vilka män hon väljer ha sex med. 
  • Anonym (Kvinnan har inte rätt)
    Anonym (Ta ansvar) skrev 2022-12-30 21:33:58 följande:

    Självklart ska du ta ditt ansvar som förälder, du var ju med på att ligga och du vet att det kan bli barn. Så varför ens tänka tanken att du ska springa ifrån ditt ansvar? Och framför allt, varför straffa ett oskyldigt barn, ditt eget barn? Vilken förälder gör så?

    Din familj tänker sunt. Och varför tror du att du måste låtsas? Du kan ju mkt väl bli helt förälskad i ditt barn.


    Länka till någon artikel där feminister säger att oönskade barn måste föddas. 

    Tråkigt såklart för barnet väljer inte vem mannen och kvinnan väljer ha sex med. 
  • molly50
    Anonym (Kvinnan har inte rätt) skrev 2023-03-15 20:01:10 följande:
    Det är inte hans fel att kvinnan inte gjorde en abort. 
    Det var försent för en abort när hon upptäckte det.
  • Anonym (Noway)

    Ja kanske skulle jag ha agerat annorlunda ån vad jag gjorde under de typ 7-8 veckor jag inte tog nån kontakt och jag hade snackat me hon. Men ja har ju aldrig blockat henne i alla fall. Känslan var ju bara då nä jag vill verkligen inte bli farsa. Det var ju även så när ja kände när ja starta tråden. Frustration liksom. Ja vet inte får se om ja får nåra tips av Familjenämnden ifall hon fortsätter. Vet inte hur länge de tar innan ja får göra nå test. 

  • Anonym (Bella)
    Anonym (M) skrev 2023-03-15 18:16:49 följande:
    Men kan de tvinga kvinnan att komma till dem och prata? Hämtar upp med polisbil?
    Jag vet inte riktigt hur de gör om någon av parterna vägrar komma men jag antar att de faktiskt kan komma och hämta dig med polisens hjälp. Du är skyldig att komma på kallat möte, precis som du är skyldig att infinna dig till domstolsförhandling och kan bli hämtad med polis på din arbetsplats om rätten finner det nödvändigt.
  • Anonym (Noway)

    Men jag kommer dit så fort de ber mig. Sen om mamman gör det vette sjutton 

  • Anonym (Stuten)
    Anonym (Bella) skrev 2023-03-15 16:55:58 följande:
    Som sagt har jag själv varit mamma i en faderskapsutredning, nu hade jag bara en eventuell pappa och en väldigt osannolik (kille jag hade sex med drygt 1,5 månad innan beräknad tidpunkt för befruktning) och jag samarbetade och ville att faderskapet skulle fastställas så jag berättade allt jag visste om pappan. Jag vet vilka ingående förhör med extremt detaljerade frågor jag utsattes för. Kan bara föreställa mig hur de går på en kvinna som inte vill samarbeta och bara säger att hon inte vet. Jag tror faktiskt de använder elchocker för att tvinga ur henne sanningen (obs skämt men med en gnutta allvar).

    Faderskapsutredning är inte något mamman kan förhindra och om hon inte samarbetar tar de kontakt med släktingar och andra personer i hennes omgivning. Som sagt de skyr inga medel. Och de bryr sig inte ett skit om de råkar sabba för någon som vänstrat och inte vill att frun ska få veta.

    Som singel är det alltså extremt svårt att tiga eller ljuga - någon måste ju vara pappan eller hur? Och uppger man fel namn och DNA visar att det inte var rätt pappa så fortsätter utredningen.

    Som gift är det däremot enkelt eftersom maken rutinmässigt bedöms vara pappan oavsett om han är den biologiska pappan eller inte. Jag har alltid tyckt det är konstigt att man går genom eld och vatten för att fastställa rätt faderskap för ogifta kvinnor medan gifta kvinnor kan nuppa runt och skaffa barn med vem som helst men får inte ens frågor på det. Visst en pappa tar på sig faderskapet, barnet blir arvsberättigat och får en pappa som tar på sig försörjningsbördan - men rätten att få veta sitt biologiska ursprung då, vad hände med det?? Är det inte viktigt för barn med gifta föräldrar att känna till genetiskt nedärvbara sjukdomar och veta vilka som är ens biologiska syskon? Det är en lite förlegad syn på äktenskapet som grundbulten samhället vilar på. Man är väl rädd att utredningar där det visar sig att pappan inte är rätt pappa ska slå det heliga äktenskapet i spillror. Och lagen skrevs innan det blev socialt accepterat att ha öppet förhållande, swinger, kvinnor håller sig inte hemma vid spisen utan träffar andra män på jobbet och krogen och då och då händer det att en kvinna är otrogen på samma villkor som män alltid har kunnat skaffa oäkta barn. Men skillnaden är att kvinnans oäktingar föds in i ett äktenskap och tydligen vill myndigheterna att det ska fortsätta vara så.

    Det är nog som du säger, svårt att få faderskap för ett barn som redan har en gift make som tagit på sig faderskapet. Ungen har framtiden tryggad med arv och försöjning och då är myndigheterna ovilliga att slå sönder äktenskapsidyllen med en snubbe som påstår sig vara pappa till barnet.
    Jag tycker det är orättvist och fel. Gifta kvinnor borde utredas på samma sätt som kvinnor som är sambos eller singlar. För det är barnens rättigheter det i slutändan handlar om.
    Helt sant genom hela systemet är nog inte din upplevelse, tvivlar dock inte på vad du upplevt.

    Vad vet släkten om saken?
    Jag brukar dock inte berätta för min farmor och farfar, kusiner osv vem jag har sex med så vad skulle de få fram av det?
    Här är det oerhört enkelt att som kvinna komma undan med fader okänd men visst försöker de få fram en pappa. Jag blev som sagt misstrodd till och med när tjejen säger vi aldrig ens träffats, var inte så kul för mitt förhållande att bli misstänkt för att sprungit jämte... Jag hade dess utom utlandstjänst när barnet skulle blivit till så alla bevis pekade ju bort från mig.

    Det är heller inte olagligt att vägra ange en pappa om inte mamman vill oavsett vad de som utreder det anser.

    Men galnare saker från myndigheter har man varit med om så tvivlar inte på din upplevelse.
  • Anonym (Noway)
    Anonym (Stuten) skrev 2023-03-16 06:26:29 följande:
    Helt sant genom hela systemet är nog inte din upplevelse, tvivlar dock inte på vad du upplevt.

    Vad vet släkten om saken?
    Jag brukar dock inte berätta för min farmor och farfar, kusiner osv vem jag har sex med så vad skulle de få fram av det?
    Här är det oerhört enkelt att som kvinna komma undan med fader okänd men visst försöker de få fram en pappa. Jag blev som sagt misstrodd till och med när tjejen säger vi aldrig ens träffats, var inte så kul för mitt förhållande att bli misstänkt för att sprungit jämte... Jag hade dess utom utlandstjänst när barnet skulle blivit till så alla bevis pekade ju bort från mig.

    Det är heller inte olagligt att vägra ange en pappa om inte mamman vill oavsett vad de som utreder det anser.

    Men galnare saker från myndigheter har man varit med om så tvivlar inte på din upplevelse.
    I mitt fall har ju mamman kontaktat mig och har kvar sms å sånt jag har pratat me soc innan killen föddes så de vet ju redan där att det i alla fall finns EN potentiell pappa här. Så oavsett om hon inte vill namnge mig som ev pappa så lär de ju säkert fråga henne om mig. Sen vet jag inte hur länge de tar innan de börja luska i vem som är pappa.har läst på flera ställen att de kan ta upp till ett år men fattar inte varför de skulle ta sån jäkla tid. Kan hon bara vägra att komma till soc hur som helst. men kanske ska vänta nån vecka.
  • Anonym (fkl)

    Om man tar kort med utredning av pappa, det är 1 år som gäller att fastställa vem som är pappa, man börjar dra upp tempo vid ca 7 månader, kort man startar inte direkt.
    Tar man sedan att det är soc som bestämmer och inte pappan eller ens mamman man ser till situation, där man även har rätt att neka en utredning, beroende på hur allt ser ut. Ta bara denna man o kvinna i Kiruna, bägge vill ha en faderskaps utredning av förståeliga skäl, men nekades.
    -


    En man i Kiruna anmäler kommunen till justitieombudsmannen, JO, för att de nekat göra en faderskapsutredning för ett spädbarn med en asylsökande mor.


    Följden har blivit att barnet inte kunnat bli svensk medborgare med de förmåner som det ger och att det inte heller varit möjligt att få ut föräldrapenning och andra stöd, enligt mannen. Föräldrarna har kränkts och mötts av en hård attityd från kommunens tjänstemän, uppger han.


Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?