Vår 13-åring ska börja få hela sitt barnbidrag, vi föräldrar diskuterar vad hon ska betala själv och ekonomiska gränser. Tankar/åsikter?

Spontant känns det ju larvigt att ge tillbaka pengar för "vad ett basplagg hade kostat". Hur ska hon lära sig hantera pengar om hon lär sig att hon kan köpa dyrare prylar, bara för att få tillbaka en slant direkt? Barnbidraget är ju just ett bidrag, det är inte menat att täcka alla kostnader, så det är ju klart att ni som föräldrar ska stå för en stor del av hennes kostnader. Där tycker jag att det passar med lite "tråkigare" saker som regelbundna resekostnader och ytterkläder. Att hon själv väljer att köpa mat ute eller ett nytt plagg, lite smink etc. är ju bara bra att hon får betala själv så hon lär sig vad pengarna räcker till och hur hon ska hantera dem.

Barnbidraget räcker inte till mycket. Här har vi betalat busskort, ytterkläder och skor. 

Är ungdomarna ute och käkar med kompisar betalar de själva (det är ju ett val de har gjort), vill de köpa ett dyrt plagg är det upp till dem, men då har de kanske inga pengar kvar sen. 

Det du skrev ovan om att om dottern köper en dyrare tröja för 300 och en baströja kan kosta 100 så ska dottern få tillbaka 100? Det förstod jag ärligt talat inte alls, och dessutom enbart begränsat antal, så då måste ni hålla ordning på det också. Så skulle jag inte välja att ha det. 

Är inte alls vän av iden med att betala tillbaka pengar för ditten och datten, det kommer inte lära henne pengars värde och inte heller hanteringen av pengar. Hon kommer bara lära sig att slösa då hon vet att hon får tillbaka en viss summa. 

Barnbidrag är ju just ett bidrag och hon är bara 13 år och kommer fortfarande tänka som ett barn. Att be henne ta över viktiga utgifter känns också fel just därför.

Jag har sett mina barns pengar just som fickpengar och det är fortfarande mitt ansvar att se till att viktiga utgifter blir betalda som tex vettiga skor, terminsavgiften, dansdräkter etc... Däremot har jag uppmuntrat att det är fritt att bidra men nån extra krona om något särskilt dyrt plagg önskas, ett dyrt smink eller vill spara till nån dyrare pryl som mobil eller liknande. Då har dom lärt sig att dyra önskemål kostar från egna pengar och det blir mindre kvar till övriga nöjen. 

Samt att barnen fått lära sig att deras pengar funkar på samma sätt som min lön. När pengarna är slut så är dom och ny lön kommer samma tid varje månad. De har fått lära sig räkna ut hur mycket dom kan få för pengarna vad avser sparande, nöjen, godis etc och fått anpassa sig efter det. Visst kan dom bränna 800 spänn på jeans på eget initiativ men då har det funnits 400 kr kvar för övriga 3 veckor och riskerar att inte ha råd med klassfesten veckan efter... .. Den läxan har varit dyrköpt och bitter... 

Betala kläder och utemat själv men inte resor eller organiserade fritidsaktiviteter, tycker jag är rimligt. 

Mitt ex lät generös till en början med att ge vårt barn hela barnbidraget tills jag insåg att han i princip började ta betalt för sånt som faktiskt var hans ansvar som tex busskort, mobilräkningen, mat till katten etc. Summa summarum fanns det kanske möjligtvis en eller ett par hundralappar kvar till rena fickpengar om barnet hade tur.... Efter morrande från både mig och familjerätten så insåg han efter ca ett år att det där inte var särskilt smart tänkt. Vi är fortfarande osams om hur bidraget ska användas då han ännu anser att det främst ska betala nödvändiga utgifter och jag propsar på att det är enbart är fickpengar och vi inte kommer undan föräldraansvaret även om vissa pengar kan vara nödvändigt att betala själv förstås.
Behöver jag säga att hos mig funkar barnets ekonomi men hos exet blöder det pengar åt alla håll..... 

Nu har min dotter aldrig fått så mycket pengar (inte ens i närheten av det), men hade hon fått det hade hon varit tvungen att betala väldig mycket själv. Alla kläder förutom vinterytterkläder, om de var absolut nödvändiga; alla icke-organiserade aktiviteter (bio osv.); all mat hon köper på vägen (om hon nu inte är "tvungen" till det); kanske några organiserade aktiviteter; alla hudvårdprodukter, om hon vill ha annat än det som finns hemma; billigare saker hon behöver till skolan

Terminskort, ytterkläder, skor, baskläder och mobil behöver hon inte stå för. Fika, McDonalds, bio, smink, småprylar m.m kan hon betala själv. Ungefär så tycker jag.

Men hur mycket pengar rör det sig om för just er dotter? Vad lägger ni i dagsläget på kläder, transport, fritidsintressen, skolgrejer, sociala funktioner, godis, hygien, smink, leksaker (eller vad det nu kan vara), sparande, mobil och nöjen åt henne?

Dra av barnbidraget från det och så har ni en bra utgångspunkt för hur mycket ni ska skjuta till. Lägg era extrapengar på saker ni prioriterar (transport, fritidsintressen, bra skor och skolrelaterade saker tex) och låt henne sedan bestämma över det som är kvar.

Tänk också på att om hon fattar dåliga beslut eller är slarvig av sig så sitter man ju ändå där med ansvaret som förälder att se till att hon har baskläder och utrustning. 

Både spontana klädköp och middag med kompisar är väl just vad barnet ska använda sina pengar till?

Vi ger vår äldsta son (16 år) barnbidraget och han har haft det i 1,5 år nu ca. Han är extremt ekonomisk, snål nästan, och vill främst spendera på kläder och skor.
Han går på bio nån gång i halvåret och då och köper snacks ett par gånger per månad.  Klipper sig varannan månad. 

Vi har sagt att dyrare kläder som man behöver går vi in med ett rimligt belopp för. Vinterjacka tex lade vi 500, resten fick han stå för. Skor till innegymnastik är ett måste för skolan så dem bekostade vi. 
Skolan ger eleverna SL-kort men kortet för fritiden har vi köpt eftersom det även ligger i vårt intresse att han kan ta sig hem säkert efter fritidsaktiveter och när han varit hos kompisar.
Gymkort har vi betalat men det reducerar hans barnbidrag med 100kr mån.

Min man är väldigt pigg på att "hjälpa till" och skickar över en hundring när sonen ringer. Jag  - nej. Han har pengar, att han är snål och inte vill köpa mat ute är en prioritering som han måste lära sig. Enda gångerna vi kan sätta över en slant är om vi övriga familjen (vi har även yngre barn) har varit iväg på nån utflykt som stora sonen duckat (lekland, badhus, bio) och ätit på restaurang. Då kan vi tycka det är rättvist om han också får del av det. Men det är sällan, var 3e månad kanske.

Klippa håret har också varit en diskussion här och jag kan kanske gå med på att betala nån gång per år. Men så ofta som han klipper sig, inte en chans, då får han stå för det eller lära upp en kompis så kan de hjälpa varann