• Anonym (Relat­ionsfu­nderin­g)
    Sat 18 Mar 2023 13:17
    10307 visningar
    106 svar
    -4 +1
    106
    10307

    Hur kan folk som lever i förhållanden må så dåligt? Det är väl jobbigare att vara ensam?

    Ganska ofta hör man som man, när man beklagar sig över sin ensamhet, att "Man kan känna sig ensam även om man lever i ett förhållande". Jag kan förstå det i de fall då partnern är oempatisk, oförstående och egoistisk, att den andre kan känna sig ensam. Men då infinner sig ju genast frågan, varför lämnar man inte då? Vad är det för vits med att vara ihop med någon som inte förstår en eller visar omtänksamhet? Vad får man ut av ett sådant förhållande? Då är det väl bättre att vara ensam och få rå om och sköta sig själv?

    Men i de fall när partnern faktiskt är något att luta sig mot när man mår dåligt, när han är förstående och empatisk, eller vill vara det, då ser jag det lite som ett hån mot de verkligt ensamma att påstå att man känner sig ensam. Handlar det då inte snarare om att hon blivit bortskämd? Att hon inte nöjer sig med hans ansträngningar att faktiskt bry sig om henne och hans vilja att visa kärlek och omtanke?

  • Svar på tråden Hur kan folk som lever i förhållanden må så dåligt? Det är väl jobbigare att vara ensam?
  • Anonym (Relat­ionsfu­nderin­g) Trådstartaren
    Sun 19 Mar 2023 14:32
    #96
    ClumsySmurf skrev 2023-03-19 14:18:35 följande:
     
    Jag tvivlar starkt på att män måste vara "perfekta".

    " Det är den enda metod vi "losers" på relationsmarknaden kan använda oss av. "

    Det är lättare för stunden att fejka men en quickfix, samma metod som används av manipulativa arslen och som inte håller i längden kan knappast vara den enda metod man kan använda sej av.

    Har du en preferens för kvinnor som har preferens för "perfekta" män är inte problemet att kvinnor kräver "perfekta" män det är ett matchningsproblem och på relationsmarknaden räcker det inte för kvinnor att "bara sitta och se snygg ut", det är konkurrens inom gruppen kvinnor också.

    Dina inlägg känns bekant på något sätt, har du din magkänsla som källa?
    En del säger ju "var bara dig själv och sluta jaga", så kommer kärleken när man minst anar det, enligt någon för många obekräftad universell lag.

    När jag träffade hon jag hade mitt första förhållande med, var jag lite i det tillståndet, dvs jag gick inte in så mycket för att framstå som attraktiv utan tänkte mer att det kunde kvitta. Händer det så händer det.

    De första åren hade vi ett fint förhållande och jag kände inte att jag behövde gå in för att vara så perfekt, då vi hade många gemensamma nämnare och intressen.

    Men efter en tid började hon ställa mer och mer krav på hur jag skulle vara och att jag skulle göra merparten av hushållssysslorna, jag skulle köpa presenter och bjuda henne på restaurang i tid och otid för att "bevisa" att jag fortfarande älskade henne. Jag fick även sponsra hennes cigarettberoende. Hade jag sagt nej till det hade hon lämnat mig i ett tidigare stadium.

    Hon började jämföra mig med andra män som enligt henne var bättre och ställde upp mer för sina kvinnor. Felet jag gjorde då, som jag insåg i efterhand, var att bli för följsam och servil (en toffel) och det förlorade jag på, då hon lämnade mig ganska snart iallafall, men jag fattade ju inte att det var fel beteende då (när jag bara var i 30-35-års-åldern).

  • Anonym (Relat­ionsfu­nderin­g) Trådstartaren
    Sun 19 Mar 2023 14:32
    #97
    -1
    Anonym (Larry) skrev 2023-03-19 14:26:31 följande:

    Ensam?! Vilket lyxproblem! Tänk på flyktingarna i Libanon eller de krigsdrabbade i Ukraina, de skulle vara överlyckliga om deras enda problem var att de var "ensamma".

    Det finns alltid någon som har det sämre eller bättre än en själv. Jämför inte. Alla bör försöka vara lyckliga med det som de har.


    Gillar din kommentar för att jag gillar folk som har perspektiv.

  • Sun 19 Mar 2023 14:33
    #98
    +1
    Anonym (Larry) skrev 2023-03-19 14:26:31 följande:

    Ensam?! Vilket lyxproblem! Tänk på flyktingarna i Libanon eller de krigsdrabbade i Ukraina, de skulle vara överlyckliga om deras enda problem var att de var "ensamma".

    Det finns alltid någon som har det sämre eller bättre än en själv. Jämför inte. Alla bör försöka vara lyckliga med det som de har.


    Jovisst, om man måste välja mellan krig och vara ensam så väljer man ju att vara ensam, men har man levt ensam, ja, nästan isolerad i ett par år så är det inte kul!
    Du tror att du vet vem jag är. Då har du inte varit i min värld!
  • Sun 19 Mar 2023 16:14
    #99
    +2
    ClumsySmurf skrev 2023-03-19 12:29:15 följande:

    Om man tänker på hur skolan misslyckats (och skyller på självdestruktiv maskulinitet) och mansöverskott har du en poäng men när man tävlar om vilket kön som har det svårast jämför man sällan rättvist, man har en tendens att tona ner fördelar, överdriva svårigheter och gör tvärt om med det andra könet och är inte alltid ärliga om orsakerna (vänsterfeminismen i ett nötskal).

    "...men jag kan då tycka att det är vi män som får steppa upp och visa att vi duger, på något sätt."

    Män behöver bli bättre på att stötta män men män är dåliga på det och det tar nog emot för många att öka konkurrensen på relationsmarknaden.
    Du låter som en bitter och sur man som sitter med korslagda armar över bröstet och är martyr. Hur har skolan misslyckats? Mansöverskottet? Menar du att de ensamkommande män som inte får något jobb och sitter med grov psykisk ohälsa är tuffa konkurrenter för dig? Vänsterfemininsm? Menar du ett fåtal kvinnor som inte gillar män? Du skriver som en som spenderar många timmar på Flashback.
  • Sun 19 Mar 2023 18:53
    -1
    567890 skrev 2023-03-19 16:14:23 följande:
    Du låter som en bitter och sur man som sitter med korslagda armar över bröstet och är martyr. Hur har skolan misslyckats? Mansöverskottet? Menar du att de ensamkommande män som inte får något jobb och sitter med grov psykisk ohälsa är tuffa konkurrenter för dig? Vänsterfemininsm? Menar du ett fåtal kvinnor som inte gillar män? Du skriver som en som spenderar många timmar på Flashback.
    Du låter som en sån där bitter och sur som med korslagda armar bara läst halva inlägget för att ha mågot att gnälla över.

    "Menar du att de ensamkommande män som inte får något jobb och sitter med grov psykisk ohälsa är tuffa konkurrenter för dig?"
    Tvärt om.
  • Lainie Kenned­y
    Sun 19 Mar 2023 22:26
    +5

    Att vara ensam i en relation är värre än att leva ensam. I den sistnämnda situationen får man i alla fall vara i fred, göra som man vill och kan göra något åt situationen utan att en annan person måste fås att bidra. 

  • Anonym (Lörda­gstank­ar)
    Sun 19 Mar 2023 23:37
    +1
    Anonym (Relationsfundering) skrev 2023-03-19 14:32:06 följande:
    En del säger ju "var bara dig själv och sluta jaga", så kommer kärleken när man minst anar det, enligt någon för många obekräftad universell lag.

    När jag träffade hon jag hade mitt första förhållande med, var jag lite i det tillståndet, dvs jag gick inte in så mycket för att framstå som attraktiv utan tänkte mer att det kunde kvitta. Händer det så händer det.

    De första åren hade vi ett fint förhållande och jag kände inte att jag behövde gå in för att vara så perfekt, då vi hade många gemensamma nämnare och intressen.

    Men efter en tid började hon ställa mer och mer krav på hur jag skulle vara och att jag skulle göra merparten av hushållssysslorna, jag skulle köpa presenter och bjuda henne på restaurang i tid och otid för att "bevisa" att jag fortfarande älskade henne. Jag fick även sponsra hennes cigarettberoende. Hade jag sagt nej till det hade hon lämnat mig i ett tidigare stadium.

    Hon började jämföra mig med andra män som enligt henne var bättre och ställde upp mer för sina kvinnor. Felet jag gjorde då, som jag insåg i efterhand, var att bli för följsam och servil (en toffel) och det förlorade jag på, då hon lämnade mig ganska snart iallafall, men jag fattade ju inte att det var fel beteende då (när jag bara var i 30-35-års-åldern).
    Kommentar på stycke 1: Det stämmer med att sluta jaga. Fokuserar du på dig själv så kommer du att bli en bättre version av dig själv, en bieffekt blir då att du har en ökad chans att attrahera en partner. Och även om du inte lyckas med det så får du ett bättre liv jämfört med om du inte jobbar på dig själv.

    Kommentar på stycke 2 och 3: Ok, så du framstod som självsäker för henne låter det som. Du gick in avslappnad och hon såg förmodligen något i det.

    Kommentar på stycke 4: Och här började du fallera.. Jag höjer speciellt ögonbrynen på sista meningen i stycket.. Hade hon verkligen lämnat dig om du nekat att sponsrat hennes cigarettberoende? Är hon isåfall något att ha överhuvudtaget? Nej, här missade du att sätta gränser i tidigt stadium. Hade du gjort det från början, sagt nej, inga bråk och absolut inga personangrepp.. utan bara ordet "Nej". Istället vek du dig, hon såg din svaghet, och sedan körde hon över dig. Har det väl gått så långt så hämtar man sällan hem det. 

    Kommentar på stycke 5: Och NU insåg du att du blivit en toffel. Du var en toffel redan i början av stycke 4. Det hon gjorde där är rätt vanligt förekommande, hon jämför en annan mans bästa sidor med dina sämsta sidor. I det läget är det ofta kört. Hamna aldrig i det läget.

    Jag fattar, du har fått höra av familj, skola, och samhället i stort att du som man ska vara snäll, timid, sätta kvinnan på pedestal och så vidare. De flesta av oss har gjort det misstaget minst en gång. Det är hårt att inse att man blivit matad med lögner i 30 år, men nu är det bara att lära om och lära rätt. Och du var ju på rätt spår innan relationen. Detta var en värdefull lärdom.
  • Anonym (Tipse­t)
    Mon 20 Mar 2023 11:25
    Anonym (Relationsfundering) skrev 2023-03-19 13:46:11 följande:
    I dagens läge duger det inte för kvinnor att vara den avslappnade versionen av sig själv. Man måste hela tiden stila sig och visa sig från sina bästa sidor, om man inte har "det" i sin personlighet som de mest tilldragande männen har. Och jag ser och har sett många förhållanden där männen verkligen måste kämpa skiten ur sig för att lyckas upprätthålla den där perfekta fasaden. Det är den enda metod vi "losers" på relationsmarknaden kan använda oss av. För även om vi "tappar masken" så är det bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls.

    Vi lever i ett mycket konkurrensinriktat samhälle idag, där det är äta eller ätas som gäller. Den som inte syns och hörs finns inte och man måste se till att våga ta plats socialt för att folk ska få upp ögonen för en Att bara sitta som ett fån och vänta på att saker ska komma till en funkar inte.
    Ditt första problem är en tävlingsinstinkt som gått bananer, ihop med att du relaterar till andra utifrån en mask du sätter på dig snarare än utifrån den lilla rädda pojke du egentligen är. 

    Ditt andra problem är att du inte överhuvudtaget erkänner din egen ensamhet, vilket gör det lätt för dig att döma ut andra ensamma människor som "fån" vilka "bara sitter och inte gör något åt saken" . Hur vet du vad de gör och hur de kämpar? Du tror inte heller på att människor som befinner sig i en relation kan vara ensamma vilket visar hur dålig koll du har på känslolivet hos andra. 

    Om du verkligen inte vill vara ensam längre: Ta reda på vem du är när du fått bort alla föreställningar om hur en man som får en kvinna är. Det kommer antagligen att ta ganska lång tid att komma dit och göra väldigt ont på vägen. De kvinnor du tidigare attraherats av kommer du att uppleva på ett annat sätt. Om du tycker att detta låter för jobbigt, fortsätt som tidigare för all del, men tro då inte att någonting kommer att förändras. Din energi kommer fortsätta att gå åt till att putsa på den inre fasaden (livsfilosofi) den yttre fasaden (muskler, hud och hår). 

    Det är du själv som väljer din situation i det avseendet. Däremot kan du aldrig tvinga andra att tänka eller göra som du tycker vore bäst, alltså att en kvinna du valt ska stanna hos dig fast du är en emotionellt avstängd och socialt ytlig person med omättliga sexuella behov  (troligen kompenserar sex dig för att du är dålig på emotionell och social närhet?) Det är min tolkning av alla dina trådar här. 
  • Anonym (Man)
    Mon 20 Mar 2023 16:07

    Av olika anledningar kan man utveckla förakt, ilska, hat och andra negativa känslor mot den man lever med. Då blir relationen en belastning. Det viktigaste är att man själv lär sig att bryta dessa negativa tankemönster. Men många lever kvar i relationen av praktiska skäl utan att göra något åt tankemönstren. 

  • Anonym (Tipse­t)
    Mon 20 Mar 2023 16:17
    Anonym (Man) skrev 2023-03-20 16:07:05 följande:

    Av olika anledningar kan man utveckla förakt, ilska, hat och andra negativa känslor mot den man lever med. Då blir relationen en belastning. Det viktigaste är att man själv lär sig att bryta dessa negativa tankemönster. Men många lever kvar i relationen av praktiska skäl utan att göra något åt tankemönstren. 


    Så sant som det är sagt. Det är inte heller många förunnat att ha oceaner av tid över för att reflektera över negativa tankemönster. Har man en stund över dödar man den snabbt med någon stril av den störtflod av underhållning som står oss till buds. Men många skulle må bra av att ta ett steg tillbaka och reflektera över vad de utsätter sina relationer för. 
  • Anonym (Relat­ionsfu­nderin­g) Trådstartaren
    Mon 20 Mar 2023 16:21
    Anonym (Tipset) skrev 2023-03-20 11:25:13 följande:
    Ditt första problem är en tävlingsinstinkt som gått bananer, ihop med att du relaterar till andra utifrån en mask du sätter på dig snarare än utifrån den lilla rädda pojke du egentligen är. 

    Ditt andra problem är att du inte överhuvudtaget erkänner din egen ensamhet, vilket gör det lätt för dig att döma ut andra ensamma människor som "fån" vilka "bara sitter och inte gör något åt saken" . Hur vet du vad de gör och hur de kämpar? Du tror inte heller på att människor som befinner sig i en relation kan vara ensamma vilket visar hur dålig koll du har på känslolivet hos andra. 

    Om du verkligen inte vill vara ensam längre: Ta reda på vem du är när du fått bort alla föreställningar om hur en man som får en kvinna är. Det kommer antagligen att ta ganska lång tid att komma dit och göra väldigt ont på vägen. De kvinnor du tidigare attraherats av kommer du att uppleva på ett annat sätt. Om du tycker att detta låter för jobbigt, fortsätt som tidigare för all del, men tro då inte att någonting kommer att förändras. Din energi kommer fortsätta att gå åt till att putsa på den inre fasaden (livsfilosofi) den yttre fasaden (muskler, hud och hår). 

    Det är du själv som väljer din situation i det avseendet. Däremot kan du aldrig tvinga andra att tänka eller göra som du tycker vore bäst, alltså att en kvinna du valt ska stanna hos dig fast du är en emotionellt avstängd och socialt ytlig person med omättliga sexuella behov  (troligen kompenserar sex dig för att du är dålig på emotionell och social närhet?) Det är min tolkning av alla dina trådar här. 
    Jag kanske behöver upplysa dig om att jag aldrig varit den sexfixerade typen. Har alltid varit den där naiva grabben som gått och väntat på den rätte, hon som allt klaffar med och som man vill leva tillsammans med.

    Emotionellt avstängd är jag definitivt inte. Snarare har jag alltid varit lyhörd för vad kvinnor vill ha. När jag var yngre brukade jag ibland läsa damtidningar för att få en uppfattning om hur kvinnor ville att en riktig och bra man skulle vara, och jag har kört lite efter dessa "recept".

    Men jag lovar att jag ska ha dina ord i åtanke. Att jag är bunden av vissa, kanske ibland stereotypa, föreställningar av hur verkligheten och kvinnor är beskaffade, har förstås med mina och andra mäns (i min omgivning) erfarenheter och upplevelser.

    För mig har det aldrig räckt med att "bara vara mig själv" på det där avslappnade och anspråkslösa sättet. När jag har försökt med den metoden har jag blivit sedd som en nobody, en loser, någon som kvinnor helst ignorerar.

    Och så vill man inte bli sedd som man. Man vill känna att man duger, att man är någon som uppmärksammas.


Svar på tråden Hur kan folk som lever i förhållanden må så dåligt? Det är väl jobbigare att vara ensam?