50Q skrev 2023-04-03 00:19:27 följande:
Det är inte det minsta märkligt. Gillar ditt resonemang. Men de reaktioner du möter här är tyvärr vanligt förekommande. Kanske känner dom sig per automatik bortvalda av ditt förhållningssätt här?
Jag vet inte om du och/eller din man, räknar er som introverta. Men i allmänhet så betraktas ju introverta som mindre trevliga/lyckade än extroverta. Jag tycker dock att ett uttryck som folkskygg är något av skymf, då det inte handlar om att skygga för människor, snarare att man inte vill göra sig till, inte är allmänt nyfiken på allt och alla, vill välja var man lägger sin energi.
När folk kommer med uttrycket folkskygg, så får jag känslan av att de vill göra ner någon, få det till att någon är rädd, skrämd, enstörig, bor långt in i skogen, osv. Det är verkligen inte välvilligt att kalla någon folkskygg.
Det finns nog också en misstanke om att introverta och mindre sällskapliga människor kanske innerst inne är stroppiga, dryga, alldeles för selektiva, kräsna, osv. Och det i sig kan ju tänkas väcka den här ilskan att duger inte jag? Då kommer lätt glåpord som folkskygg, enstöring, eremit, osv. Kom inte här och tro dig kunna välja bort mig liksom.
Men återigen, det är inget märkligt eller dåligt med hur du känner och tänker i det här. Tvärtom resonerar du medvetet och klart. Man behöver inte välja sin partners släkt bara för att. Jösses, man väljer väl inte ens den egna släkten? Man "har" den men behöver inte trivas med den för det.
Det var det vackraste jag hört sen jag konfirmerades! som man säger 😊 Och då är jag ändå inte konfirmerad!
Men uppriktigt TACK för sina ord!! Det värmer verkligen!
Vi räknar oss inte som någonting. Våra familjer säger ingenting, det är ju folk här i tråden som kallar oss saker, ställer diagnoser etc!
Ingen av oss är nära eller ens tycker om våra familjer så varför tvinga in den andra i dreten? Min sambo blev dessutom jäkligt anti av reaktionerna när de förstod att han träffat någon; "Jaha, när ska du visa upp underverket då??". Hallå, må vara ett talesätt men han kände det ju som att jag var någon som han satte upp på bordet och så skulle hela släkten gå några varv runt och betrakta och döma och ha en åsikt! Givetvis skulle det inte bli bokstavligt men ändå det här bedömandet, utfrågandet! Och när jag nu inte är den här sociala, utåtriktade, skittrevliga, överglada.... Do the math...
Även mitt syskon, som inte visat intresse för mig och mitt på många år brydde sig plötsligt när h*n hörde på omvägar att jag "träffat någon" och då plötsligt visade mig intresse, "vi måste träffas så h*n fick se vem 'min man' var för en!", enbart för att kunna döma ut honom och visa sig överlägsen.
Sen är jag lite förvånad. Man får ju aldrig en inbjudan likt "kom förbi på en fika!" utan det ska verkligen vara när precis hela släkten är samlad! Högtider, 70-årskalas, 80-årskalas, en syster bjöd in till "adventsfika"....hos deras föräldrar! Kan man inte ens få chansen att ta det lite pö om pö?? Så man lär känna några få i taget? Känns mest som att målet är att få ta en enda stor lycklig familjebild på julafton för att jaga "Gilla" på Facebook!
Vi är inte otrevliga, stroppiga etc etc, vi är bara ointresserade, skäms för våra egna familjer, har nog med vårt eget och det är varandra vi valt, inte en halv by med invånare från födsel till död!