Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

Självklart pratar jag "tillfälliga lösningar", min ledstjärna just nu är att följa känslan för vad som får mig att må bra i själ o hjärta. Det varierar hur man känner på den fronten. Häromdagen hade jag en släng "hämndkänslor" ...och ni?

Sorry insåg inte att man inte fick ta upp andra ideér angående hur man ska orka. Trodde man fick utbyta tankar även fast man inte håller med om att man ska söka sig till andra män för att må bra igen. Men jag har inte råkat ut för ett lika stort svek som er tydligen för min man bara pratade och sexchattade med en annan kvinna, eller ja två. Ni om några borde väl förstå hur ont det gör när ens partner sviker på det sättet. Men förlåt om jag trampade på era tår genom att undra om det inte finns andra sätt att gå vidare och må bättre.

Nej snälla anonym , nu missuppfattade du (i alla fall det jag står för...), ingen, varken jag eller någon annan kan eller ska bedöma hur du känner, men det är sant att detta är ett mycket känsligt ämne, där det är lätt att "trampa på tårna" (alla är redan sårade...), det är därför jag vill påminna om rubriken att de är til för att "stötta varandra", alltså peppa och uppmuntra, vilken väg man än valt i sin "läkning" inte kritisera någon (då mår man ju inget bra...?). Vad du känner är lika ok, som vem som helst i denna tråd, det går inte att jämföra en smärta med en annan.

Jag söker mig inte till andra män, jag har hittat en vän i allt detta, han är man och han råkar tycka jag är vacker och intressant och vi är vänner, ingen jag ligger med eller strular med men han ger mig bekräftelsen jag behöver för att läka.

Annars finner jag tröst i min familj och nära vänner så nej jag vänder mig inte till andra män. Alla är vi olika och finner tröst på olika sätt

Jag förstår dig och mina tår trampar du inte på..
Min sambo började med att sexchatta, jag kom på honom men det hände igen..
Tillslut satte han på en av kvinnorna som han chattat med..

Du har rätt till dina känslor, det kan ingen ta ifrån dig. Anser du att han har varit otrogen så har han det. Otrohet är så individuellt..
Tilliten till sin partner försvinner ju oavsett

Blir lite skumt när jag också kallat mig ännu än =) men så är jag ju ännu en....

Jag brottas med otroligt omogna hämndkänslor fortfarande och kan dessutom känna att om han nu "fick" eller snarare tog sig rätten att gå bakom min rygg så kan han inte kräva något av mig och att han helt enkelt satt nivån för hur vi har det i vårat förhållande. Inser ju att det inte är vettigt att ha det så här i långa loppet men det handlar ju precis som ni andra skriver om att läka.

Han har i och med sin otrohet (som varade ett halvår), med själva handlingen sagt att jag är värdelös, oattraktiv, ful, dum osv och oavsett vad han säger just nu så tror jag honom inte.

Jag väljer ju att stanna mycket för att vi har barn men också för att vi har ett 15 år långt förhållande bakom oss. Tror också att förhållanden har sina ups and downs. Men han lär få hitta på något rejält maffigt för att vinna min kärlek igen. För mig är handling mer värt än ord just nu så vad det skulle vara vet jag inte. En offentligt ursäkt i tidningen kanske =).

Jag tänker se till att vara snygg och läcker och göra sånt som jag vill med människor jag vill umgås med för att få upp min självkänsla igen och för att må bra. Detta kan kanske inbegripa någon flirt eller liknande.

Jag menade heller inte att kritisera, mer att bolla ideér vad mer man kan göra.

Jo tilliten försvinner ju oavsett. Och kan dom sexchatta undrar man ju var deras gräns går. Tråkigt att det blev sådär för er. Speciellt när båda antagligen gjorde valet att stanna, och så gör mannen misstaget och tar sveket till en annan nivå dessutom :(
Jag hade missat att någon redan valt att skriva så, men så går det väl när vi väljer att vara anonyma :) Tror det är ganska normalt att känna dom känslorna, men sen vad man väljer att göra är väl olika. Hoppas att det löser sig på bästa sätt. Men den där tilliten kan ju ta ett tag, om det ens går att lita lika fullt ut igen? Själv är jag osäker om det går. Det går att bevisa otrohet, men det finns så många sätt att dölja det. Sanningen går inte att bevisa på samma sätt. Det har varit jobbigt för mig i alla fall att man sett bevis på otrohet, men att man måste lita blint eftersom mannen inte kan bevisa sanningen.

Now, we talking =), that´s the spirit(!), lev ut känslorna oavsett vad som kommer(annars kommer bitterheten som ett brev på posten), vill bara påpeka att handlingen inte behöver betyda det du lägger  den, vännen(!). Det kan vara ett sätt, om än patetiskt och lögnaktigt, att vara nyfiken och bearbeta någon manlig ålderskris. Tycker om sista meningarna speciellt. Jag är säker på att du är en riktig "hot babe" som kan få vem du vill om du skulle vilja ta en ny väg i livet. Lycka till och lev vidare.

Jag tycker också det är rimligt att man gör det man kan utifrån förutsättningarna för att överleva och må så bra som möjligt. För mig är det en tröst att jag inte är ensam om att ha sökt bekräftelse och fått känna att jag (trots allt) duger, är uppskattad, snygg och åtråvärd. 
Min partners agerande skadade mig så och jag hittade inget annat bra sätt, kortsiktigt, för att komma på fötter igen.. Däremot tror jag inte att det är en hållbar lösning i längden. När man kravlat sig upp ur avgrunden måste man börja hitta sig själv igen och läka hela vägen in.. Det gör man inte genom att fly till någon som bekräftar och finns i stunden. 

Min partner har tyvärr aldrig lyckats "överösa" mig med kärlek eller andra starka (positiva) känslor så jag gav nog upp för en tid sedan även om jag egentligen skulle vilja göra ett försök att hitta tillbaka. Även om partnern hade en vilja och lust så finns det inget riktigt engagemang.. Hur gör man.. typ? för att visa att man älskar någon och vill något..
Kanske är det lättare att hitta den viljan till någon annan men inte till mig, längre.

Skulle det ändå (mot förmodan) bli så vill jag gärna höra hur ni andra gjort - som verkligen hittat vägen..
Den här tråden verkar annars mest vara eländig (nästan som alla andra otrohetstrådar).. Hade nog hoppats och förväntat mig lite mer positiva tongångar.. men det kanske är att hoppas för mycket..?