amia01 skrev 2014-11-19 22:47:57 följande:
OK, då har jag träffat undantagen bland barnmorskorna då, har träffat 2 manliga barnmorskor av kanske 10 totalt.
När det gäller neurokirurger har jag bara träffat manliga.
Håller med om att det troligtvis har med kultur att göra. Det konstiga är att det inte syns någon förändring. Jämställdhet och integrationen har ju kommit så långt inom många områden i samhället att det borde märkas även inom yrkeslivet?
Eller är det så att jämställdhetsarbetet inte omfattar hela samhället?
På det sjukhus jag jobbar så finns det två manliga barnmorskor, en som jobbar på förlossningen (alla patienter som får honom fullkomligt älskar honom) och en som bara jobbar på BB (lite äldre, har jobbat på förlossningen tidigare). De är väldigt "mjuka" killar båda två. Jag tycker att de är fantastiska.
Jag kan förstå att det inte är så kul/lockande att ge sig in i ett yrke som är totalt dominerat av det motsatta könet. Att ständigt mötas av skepsis, fördomar och en viss jargong blir såklart tröttsamt i längden. Min arbetsplats har en relativt jämn fördelning och jag tror att det är positivt för arbetsmiljön.
Känner en ung tjej med mycket jävlar anamma och skinn på näsan som efter gymnasiet utbildade sig till svetsare - för hon ville verkligen jobba med det och det fanns en bra arbetsmarknad. Hon gav upp efter ett halvår trakasserier och machojargong och är numera arbetslös eftersom hon helt enkelt inte klarade av att jobba i den miljön. Det finns även en ADHD och andra problem som bidragit - men faktum kvarstår att hon gick en utbildning och fick ett jobb men inte klarade av att jobba där pga den könsstereotypa arbetsplatsen.