chattris: vilken tråkig histoira med läkaren det verkar vara mer vanligt än tvärtom, inte klokt. Gaviscon känner jag till mot reflux, genom min bekant sjuksköterskan. Hon gav det till sin dotter innan de fick Losec. Vår läkare tyckte att Thyra var "för liten" (vid 5mån), men jag vet att det finns läkare som inte tycker så. Den lägger sig som ett "lock" över magmunnen för att förhindra uppkastningar. Det kan nog vara till en hjälp, förhoppningsvis, synd att ni inte fick det med en gång. Kanske kan kräva det? Eftersom ni hållt på i så många år, menar jag. Det finns också receptfria alternativ, sa vår läkare (blir dock dyrare då). Skickar styrkekramar och håller tummarna för att ni får den hjälp ni behöver-snart!
Pidda: Åh, denna ångetst när jag läser ditt inlägg. Fy, f-n, allt mitt gamla kom upp och jag vet precis ur det känns att ligga inne på sjukus. Vi låg inne i 10 dagar med Thyra, för samma sak:utredning p.g.a dålig viktuppgång. Vi fick permiss över jul och efter nyår skrev de ut oss. Då hade hon inte gått upp någotting under 3v. När vi väl kommit hem så gick hon upp ett halvt kilo på en vecka och ytterliggare ett halvt nästföljande vecka. Intressant...Hon åt igen sig när hon kom hem. Hon hade ju otur att bli sjuk på sjukhuset (virusinfektion). Jag vet att alla dessa utredningar är pest och undersökningarna också. Ph-mätningen fungerar ju bara om man varit utan medicin i tre dygn innan mätningen görs, sa dom på Östra iaf. Den kan ju annars visa på bra när det inte är det. Vad tråkigt att Maja blev så mycket sämre så ni får vänta med det. Inte för att Ph-mätningen är rolig undersökning men det är ju ett bra sätt att få reda på hur det står till med refluxen. Sondmatningen är hemsk för oss föräldrar men barnet verkar inte bry sig så nämnvärt. Thyra lekte och var som vanligt när den väl var nere (och uppe med för den delen
. Däremot var hon hysterisk vid alla undersökningar via näsa/svalj. Det lugnande medlet snedtände på henne, typiskt nog. Hon åt något sämre vid bröstet och flaskan med. Hade bara sonden ett dygn för att "pressa" ut hennes magsäck och få henne att fatta att hon skulle äta. Hon hade blivit nonchalant med maten och åt inte tillräckligt vad hon behövde. Vi har fortfarande problem med hennes matintag, tycker jag. En kamp dagligen och det tär på oss båda. Hon äter mat men det går sakta och upplevs "tråkigt" jag får distrahera henne (läs leka) och hålla på för att hon ska öppna munnen och äta. Jag hoppas verkligen att ni får komma hem snart och slipper sonden, men ni fixar det med! Föräldrar till sjuka barn är så duktiga på att fixa både det ena och det andra. Jag skickar bamsestyrkekramar och håller tummarna för att ni får en ok. viktuppgång så att hon kan börja äta själv igen. Ta det lugnt, ta hand om varandra, prata av er mycket och ta hjälp av släkt o vänner (de behöver ibland tillfrågas om de inte erbjuder sig själva, en del vill ju inte "störa"). Många varma kramar/Catrine