Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn

Hej,

1) Sydkorea
2) Sverige
3) "Äntligen, det trodde jag ALDRIG!" (Jag är 32)
4) Har inte lagt märke till något speciellt faktiskt. Blev bara lite trött på att en del verkade tro att min sons gula nyans när han hade gulsot var naturlig eftersom de menade att jag ju är gul i hyn (vilket jag inte alls är).

Jolo: Jag har också funderat lite mer kring mitt biologiska ursprung sedan jag fick min son. Mest kring hur svårt det måste ha varit för min biologiska mor att ta beslutet att lämna ifrån sig mig när jag var 6 mån. Svårt att tänka sig in i situationen när man sitter här i sin ombonade tomtebolycka men jag gissar att hon måste ha funderat en del på vad som hände mig. Av den anledningen har jag faktikst kontaktat SWS i Korea och bett dem undersöka möjligheten att ta kontakt med min biologiska mor. Jag vill bara berätta att hon fatttat rätt beslut och att jag fick ett bra liv. I övrigt upplever jag inte direkt att jag behöver den kontakten.

Hur känner du?

Jolo: Jag har också personuppgifter för mina bio-föräldrar. När jag var i tonåren hjälpte SWS mig att ta kontakt med min biologiska pappa. Vi utbytte foton och brev och sedan var vi nöjda med det. Sedan dess har jag inte funderat så mycket, men som sagt, sedan jag själv blev mor i maj har tankarna på att kontakta min biologiska mamma vuxit fram. Min syster, som etablerat en kontakt med sina biologiska föräldrar och även besökt Korea (allt det betdyer mycket mer för henne än för mig) hade en mejladress till en person vid SWS som kan hjälpa till att kontakta biologiska släktingar. Jag är född i Taegu.

Min syster reste till Korea med en kompis som också är adopterad. De betalade biljetterna själva men sedan stod koreanska staten för logi, kost och ganska hysterisk sightseeing som enligt syrran verkade syfta till att döva statesn dåliga samvete och visa att de minsann var ett bra land trots att de adopterar bort en ansenlig mängd barn. Platser till resan ansökte syrran om på någon websajt.

Syrran planerar en ny resa nu och ska då eventuellt träffa sin bio-mamma.

Om jag skulle resa till Korea skulle jag nog helst resa men min sambo och min son. Eventuellt med syrran eller en kompis som också är född i Korea. Min bio-pappa berättade väldigt kort om sin familjesituation och sina intressen och bifogade ett passfoto. SWS hjälpte till med översättningen. Jag tyckte som sagt att det räckte för mig, kände faktiskt just ingenting alls inför den främling som är min bio-pappa. Han kunde liksom vara vem sdom helst som jag inte har någon relation till.

Det var SWS som valde att kontakta bio-pappan, kanske eftersom det är känsligare att kontakta mamman. Vad jag förstått är det ju också gamla unkna traditioner och patriarkala mönster som gör att det i ett förhållandevis rikt land finns små möjligheter att leva som ensamstående mor. Min bio-mamma och bio-pappa var också unga och ogifta och planerade inte att leva ihop.

Min syrras bio-mamma hade inte berättat om syrran för sin nya familj och kontakten sker i hemlighet. Bio-pappans nya familj kände dock till att syrran finns och skickade bilder på sig.

Vart tog trådstartaren vägen förresten?

Välkommen Michanna!

Vet inte var TS tog vägen eller hur det är "tänkt" att tråden ska utvecklas men, ja, jag antar att ordet är fritt!

Måste vara ganska skönt att ha skaffat barn i god tid. Själv känner jag mig lite stressad över att jag närmar mig 35 och att jag därför snart bör ta ställning till om jag ska skaffa fler knoddar eller inte.

Jolo: Känner precis som du! Har varit i Vietnam, Kambodja och Malaysia och skulle gärna vilja se Kina och Japan men Korea... ja det får nog bero. (Är nästan mer nyfiken på Nordkorea som ju verkar vara en helt bisarr stat.) Har du några syskon?

Jolo: Har lagt in min son som signaturbild. Är lite försiktig med att lägga ut bilder på oss men har nu vågat lägga ut en liten...

Jag bor söder om Stockholm.

Jolo: Tusen tack!

Honey 1982: Välkommen!

En fråga: Jag följde en artikelserie i SvD om adopterade som blivit föräldrar och de flesta verkade tycka att det var jätteviktigt att deras barn liknande dem fysiskt. Känner ni igen er? Jag gör det nämligen inte, jag hoppades istället att sonen skulle vara lik sin pappa. Kan inte riktigt förklara varför... kanske för att man emellanåt tycket det var jobbigt att sticka ut i den lilla stad man växte upp men detta kommer knappast att vara ett problem i Stockholm på 2000-talet.

Vad har ni för tankar och funderingar kring detta med likhet?

Jo, min son har en liten s.k. "mongolfläck" i rumpan men mina föräldrar hävdar att varken jag eller min syster hade det vilket verkar konstigt eftersom alla asiatiska barn (och några till) påstås ha detta.

Välkomna Zaria och Lime!

Självklart är ni välkomna! Vet som sagt inte hur ts tänkt sig fortsättningen på tråden, hon verkar vara på semester eller något men vi kör väl på!

Ordet är fritt!