Matvägran... :

Vi har också en matvägrare här hemma. Jättejobbigt... Han äter vällingen på kvällen och en gång på natten. Men dock äter han oftast lite på dagis, men det är ju inte varje dag han är där.
Dom säger ju att barn äter när dom är hungriga, och så länge dom verkar må bra, så ska man inte oroa sig, vilket är lättare sagt än gjort.

Vet precis hur du känner dig, man vill ju att ens barn ska må bra och få i sig den näring dom behöver.
Hoppas hennes matlust kommer tillbaka snart....

Tack Mia! Hemskt att säga men skönt att höra att det finns fler och det inte är onormalt åtminstone

Trodde ett tag att hon kanske hade ont i munnen .. men när hon sen fick tag på en salt pinne utav misstag och knaprade den med största förtjusning så tänkte jag om. Har man ont i munnen så är väl inte salta pinnar så sköna att äta på...

Håller tummarna för att våra barn snart börjar glufsa i sig igen!

Fler med matvägrande älsklingar??

Har också en matvägrare hemma. Även hon 20 månader. Hon har alltid varit sådan (amningen gick inte heller bra) och är likadan på dagis. Välling går bra men allt annat är alltid en kamp. Hon vägrar låta sig matas och klarar inte av puréer alls. Har hon det minsta lilla ont någonstans slutar hon äta nästan helt, inklusive vällingen. Det enda hon brukar kunna slicka lite på är piggelin så det får hon när hon är riktigt sjuk och har feber. Det enda sättet att få i henne något alls är att ge henne samma mat som oss föräldrar och strunta i henne. Det räcker att man säger "smaka, det är jättegott" så kan hela tallriken åka ner på golvet i värsta raseriutbrottet. Det enda man kan hoppas på är att man kan få en liten lugn stund vid matbordet ihop. Oftast leker hon med maten, kladdar med den, radar upp den i rader, bankar på den med gaffeln och sånt. Stoppar hon nåt i munnen spottar hon oftast ut det igen. Hon får välling direkt på morgonen samt innan läggdags men däremellan äts det inte mycket. Hon är också liten. Väger bara 9kg. Det här har under hela hennes liv nästan tagit knäcken på hennes pappa och mig, men nu försöker vi att inte fokusera så mycket på hennes ätande längre. Hon är ju pigg och väldigt tidigt utvecklad så det verkar inte gå någon nöd på henne, men hon lär inte bli någon tjockis precis... Pratar gärna med fler föräldrar till matvägrare!
Styrkekramar från mig!

Hej på er!

Jag har också en matvägrare hemma. Hon är 2 år och 4 månader och har krånglat med maten i hela sitt liv. Hon fick en dålig start i och med mjölkproteinallergi och ont i magen (den har försvunnit nu) men vi har fått acceptera att det är såhär hon fungerar. Vissa perioder äter hon nästan ingenting. Om hon har minsta infektion på G blir det genast nobben. På dagis äter hon mest gurka och äpple....Välling tar hon (som tur är) morgon och kväll, dock i varierande mängd. Vi har försökt att släppa detta och låta henne vara. Det blir ju absolut inte bättre när man kommenterar det eller tjatar eller mutar. Hon är så medveten nu. Att ta med henne ut och äta el liknande går helt bort, hon SMAKAR inte ens på den i okända miljöer, det är som om hon tror att den ska smaka illa. En lättviktare är hon också, väger bara dryga 10,5 kg. Men pigg och glad nästan jämt. Jag tycker dock att det är jätteskönt att höra att det finns fler och jag vet vilken frustration man som förälder upplever vissa av dessa matvägrande gånger!

Usch ja, jag bäver redan inför höstens och vinterns förkylningstider. Förra vintern slutade Lina växa helt pga näringsbrist. Hon har fortfarande inte riktigt kommit tillbaka till sin egen tillväxtkurva även om den stiger brantare nu. Vi måste hälla vispgrädde i vällingen när hon bara är sjuk och sjuk och sjuk och nästan inte äter alls. Annars går hon ner alldeles för mycket. Om det blir likadant i år kommer en läkare förmodligen att skriva ut en slags näringsdryck åt henne. Eller någon slags specialvälling eller vad det nu var. Men då är frågan hur man ska få i henne den om den inte smakar likadant som den vanliga vällingen...

Ja, vi kör konstant med olja och semper energi i vällingen.... Vispgrädde kanske inte heller vore så dumt, det ska jag prova nästa gång hon är sjuk....
Nu har hon fått vara frisk hela sommaren och faktiskt växt några cm på längden (men hon är fortf kort). Dock har hon en tendens att få magsjuka såfort den börjar komma och det är nog det jobbigaste....då tappar hon alltid det lilla extra hon har.

Hej
Min dotter är strax 19 mån, och har alltid tjorvat med maten...
Äntligen har jag och sambon lyckats släppa det hela (nästan) och låta henne vara..för det blir INTE bättre av tjat och gnat..
Däremot det som har hjälpt oss är att faktiskt ge det som barnet vill ha, som de dagar hon äter välling bra då får hon välling 3 ggr, morgon mellis och middag, vet ni att barn näringsmässigt kan leva på välling upp till 4-5 år...
Min dotter gillar chips, ge chips, inte nu i jättemängder, men allt är bättre än inget...
Hon åt ibland stuvade makaroner, jag stuvade med grädde...
Ägg innehåller massor av protein, vilket kan ersätta kött i proteinkälla ett tag...
Jag jorde lite buffe med allt möjligt, korvbitar majs morot äpple, makaroner, vet ni att makaroner finns i roliga former, djur o hjul o allt möjligt, det är skitkul att äta djur...tycker dottern....

Kanske kan det vara nåt...Min dotter är 84 lång och väger drygt 9 kg  

Jag har ifs inte nån matvägrare därhemma, men vår lilla dotter Vilma är en oförbätterlig benget.

Hon fyller 1 år nu den 20:e, och var vid senaste kollen 74 cm lång och vägde 7825 g. Hyfsat långsmal, om man säger så. Hon är ingen storätare precis, men vi får i henne någorlunda bra med mat ändå. Men vad händer den dagen hon börjar matvägra?! Kommer hon att försvinna helt då?!

En tråd till där TS dotter är en kopia av min egen!
Jag har inga tips att ge - eftersom min tjej inte äter - men jag läser gärna vad ni andra skriver. Min tjej dricker gärna välling och ammas, så det går ingen nöd på henne (även om hon är väldigt tunn).
Avskyr oxå att sitta med vid bordet mer än 2 minuter... På dagis har personalen sagt att de gärna ger henne välling så att hon ska orka och det är jag jätteglad för!