Matvägran... :

Hej!
Här hemma har vi oxå en matvägrare. el. rättare sagt två. Varken jag eller gubben är skinkiga på mat så jag vet inte varför vi fick två barn som är så kinkiga med mat??

Våran äldsta tjej nu 9År har under många många år varit dålig på att äta, men det har mer eller mindre släppt nu efter så många år. Jag känner igen mig när ni skriver om tjat osv. Det finns inga sätt som fungerar. Trust me. Det måste få släppa av sig självt. Vi har provat att ignorera, att få potionera maten själv osv. Men ingen ting har fungerat, hon har haft en slags spärr som inte har gått att påverka. Vid olika tillfällen när man varit bortbjuden osv. har hon slevat in maten med STOR aptit. Och då har man bara suttis och hållt andan. och tänkt JAH!

Men så fick vi en till matvägrare... Sonja nu 20 Månader. Redan när vi började med smakisar så vart det tvärnit direkt. Hon dricker välling morgon och kväll och mitt på dagen då hon är sjuk och febrig, fast hon har hållit sig relativt frisk. Så det händer väldigt sällan att hon får det mitt på dagen.
Har oxå provat allt med henne, och man tycker att vi har ju så många års erfarenhet att vi skall kunna fixa det, men det är ju så jobbigt att veta exakt hur lite hon har fått i sig och undrar ju hela tiden om det är skadligt på sikt osv.
Jag ammade henne i 10 månader och hon vägrade ta nappflaskan till en början men när hon inte fick bröstet så vart hon till slut så hungrig att hon tog flaskan till slut. 3 månader löpte på och hon fortsatte vägra mat smakportioner men drack då välling i flaska, så fick hon Rotaviruset. Efter det så vart allt upp och ner igen. Hon ville inte ha någonting?! Vi fick lägga in henne på dropp vid olika tillfällen och till slut så började hon dricka välling igen och fortsatte vägra mat. Jag fick då olika tips ifrån deitister att det kan vara konsistensen på maten hon inte gillar. Jag började då ge henne vanlig föda. Korv gurka ost osv. Och till slut så började hon äta lite smått. Men hennes diaréer fortsatte efter detta Rotavirus och det kunde ibland bli 10 blöjor /dag.
Jag tycker inte att jag har fått tillräckligt med hjälp så jag har på eget beslut provat lite olika metoder. men för 2 månader sedan så uteslutade vi all laktos i hennes föda och gav henne låglaktosvälling (Majsvälling) och redan efter en vecka så upphörde hennes diaréer helt. kanske var det så att hon fick ont i magen och då inte åt för att hon visste att det gjorde så att det gjorde ont? Tarmarna på små barn kan ta lång tid att ställa om sig till rätta igen efter en kraftig maginfluensa/virus. Vi började trappa upp laktosen försiktigt och idag så äter hon vanlig kost igen och hennes aptit är STOR. Hon äter som aldrig förr?! En helt annan tjej idag.
Men under hennes bökår med matvägran osv va hon aldrig slö och orkeslös utan en helt vanlig tjej. Hon är fortfarande väldigt liten, men jag hoppas att hon skall växa på sig nu när hon har börjat äta. Men smal har hon aldrig vart. Lite småknubbig hela tiden? Förmodligen så har hon fått så att hon har klarat sig genom vällingen.

Hon är idag 78cm lång och väger 11,5kg.
 
Jag hoppas att ni orkade läsa detta och att jag alltid kan hjälpa någon.

Jag var också orolig för Aida eftersom hon snart är 17 månader och väger ca 9,8 kg!
Jag bad om en extrakontroll på bvc så jag fick väga och mäta henne.
Hon hade vuxit 4 cm på två månader vilket är mycket, hon rör på sig VÄLDIGT MYCKET - så det är klart att det hon äter inte sätter sig på kroppen. Det går ju åt till att växa och röra på sig .
Ok, hon hade gått upp 300g på 2 månader, men jag räknar med att hon gick ner lite i vikt innan också, eftersom hon hade diarée i typ 10 dagar innan kontrollen. Hon fick sina hörntänder och blev dålig i magen. Så jag ska nog inte gnälla.
Men det är sedan dess som jag inte kan få henne att äta igen
 

Aida 050410;
Tycker inte det låter som att din dotter är speciellt liten. Hon är inte ens ett och ett halvt än och väger 9,8 kg! När vår dotter var 17 månader vägde hon 8,5 kg. Att Aida dessutom har växt hela 4 cm är ju jättebra. Om barnen inte får i sig tillräckligt med näring så slutar de tillfälligt att växa också. Jobbigt att hon inte vill äta nu längre, men sånt där kan ta tid innan det kommer igång igen. Stressa inte bara.

Princess Leia;
Det känns ju skönt att det vänt för er. Det vänder väl för oss också så småningom även om jag hoppas att vi inte behöver vänta i 9 år... Finns väl viss risk för det kanske.

Kram!
S

Smülschen:
Tack för dina lugnande ord. jag som var jätteorolig!

Suck...Idag när jag kom till dagis för att hämta dottern hade hon inte ätit något alls (inte ens gurka som hon annars äter...) på HELA dagen. Vet inte vad det står för , om det är infektion på gång eller vad det är. Det är inte kul att hörs iallafall :o(
Det värsta är att dagisfröken har sagt vid flertalet tillfällen (det är nytt dagis) att hon blir ledsen i matsituationen osv. Jag hoppas bara att hon inte gör det till en grej nu att bli ledsen och inte äta, för hon är väldigt medveten av sig och lyssnar på allt man säger......vi får se.

Min dotter har också varit matvägrare av och till, hon är drygt två år nu och för det mesta äter hon hyfsat. Det var en lång kamp för mig att acceptera att barn inte frivilligt svälter, ville hon inte ha mat, var hon inte hungrig.

En sak bör man veta om välling, det är väldigt mättande och mättnadskänslan sitter i länge. Nu får dottern välling morgon och kväll men inte annars och hon äter bättre på dagarna sen vi slutade med välling på dagtid.

Att välling är mkt mättande har man märkt med tiden. Det är ofta också det enda barnet äter mycket av, så att det blir riktigt riktigt mätt. Sån är Lina i alla fall. All annan mat kan hon ta några tuggor av i bästa fall men slutar sen. Välling slurpar hon i sig tills hon blir helt däst. Vi försöker hålla i "välling-morgon-och-kväll-men-inte-mer-regeln" och då går det ju ibland lite bättre med den övriga maten. Problemet är när hon inte äter ändå, fast hon är hungrig, för det ÄR så att hon är HUNGRIG. Men hon äter i alla fall inte. Hela dagen blir fruktansvärd om hon inte får välling i alla fall en tredje gång, dvs mitt på dagen. Hon sover inte middag som hon ska för att hon är alldeles för hungrig, och sedan är hon både alldeles för trött och alldeles på tok för hungrig för att sitta och plocka med små bitar fiskpinnar t.ex. Det blir jättejobbigt och helt traumatiskt för henne att bli placerad vid matbordet när hon är i det tillståndet - ett trauma som sitter i tills nästa gång hon ska äta, då hon minns hur dåligt hon mådde sist hon placerades framför en tallrik med mat på. Det är som om hon fick stark prestationsångest eller nåt. Den enda gången det går an att hon sitter själv i sin stol vid matbordet är när hon är utsövd och på gott humör och kanske blir nyfiken på vad mamma och pappa äter.

Hon har ju varit såhär hela sitt liv. Jättesvår att amma, vilket gjorde att vi (till min stora stora sorg) fick lägga ner amningen efter bara 6 veckor. Mjölken sinade helt enkelt till slut, men matning med flaska var inte lättare, förutom att mjölken inte tog slut då. Ett tag gick det bara att mata henne lite i en viss soffa om det var alldeles tyst runt omkring. Ute kunde jag aldrig mata henne. Hon fick panik av det. Senare gick det nästan bara att mata henne ute på olika kaféer, där hon hade lite liv och rörelse omkring sig. Så jag fick ta henne i vagnen och gå ut och sätta mig på första bästa fik nästan varje dag för att hon skulle äta lite.

Man undrar ju hur det hade gått om Lina fötts i något land där det finns väldigt ont om mat. Hade hon betett sig helt annorlunda då, eller hade hon svultit ihjäl?

Ursäkta det långa meddelandet... Blev lite upprörd där...

Smülschen:
Min tjej är precis likadan som din. Kan inte sitta mer än ett par minuter vid matbordet utan att bli rastlös och får absolut inte vara för hungrig för då skriker hon bara hon ser sin stol. Har hon haft en otrevlig matupplevelse måltiden innan (blivit hysterisk eller ätit något 'äckligt') är det ännu värre.
Hon kopplar inte mat med sked till sådant man blir mätt av. Hon kan knipa ihop munnen och sitta och leka när man försöker få i henne gröt (Sempers majs-havregröt med mycket mangopuré som hon älskar - bara hon öppnar munnen) och bara en halvtimme senare dricka 3 dl välling på ett par minuter... Så visst är hon hungrig. Det är inte därför hon inte äter. Hon fattar inte helt enkelt.
Har hört från så många att det är bara att låta henne vara utan välling så blir hon hungrig och äter tids nog. Men hur ska hon kunna göra det när hon inte fattar att hon ska äta gröt eller mat för att bli mätt? För henne är det något roligt att smaka av när man är halvmätt, utvilad och på gott humör. Är hon hungrig, ja, då vill hon ha flaska eller bröst. Och så har hon alltid varit. Hon har aldrig "frivilligt" gapat efter skeden från dess att vi började ge smakisar...
Så jag är glad att det finns välling, att det är nyttigt och att det mättar bra. Ännu gladare är jag att dagispersonalen är väldigt peppande och förstående och gärna gör en flaska välling åt min tjej före vilan om det behövs. Annars skulle hon aldrig orka med dagarna på dagis...
Idag åt hon 2 dl välling klockan 4, vägrade frukost, plockade bara lite i lunchen på dagis, åt 2 dl välling innan vilan klockan 12, vägrade mellanmål hemma, plockade bara lite i middagen, åt en minimal bit banan, åt 4 dl välling innan läggdags klockan åtta.

Idag gjorde moa mig häpen, eller jag såg det inte själv. men pappan hämtade henne från dagis efter kl 16 då de kom hem for Moa gråtande till kylskået och ville ha något att äta!!!! tänk så lycklig man kan bli av en sådan sak. Hon ville förstås ha yoghurt, men det har vi begränsat till morgon och kväll, så hon fick en burk nötkött/potais puré och hon åt hela, sedan lite frukpure som hon åt själv. När jag kom hem en halvtimme senare åt vi ris å kebab då prickade hon i sig flera kebabflarn, sedan fick hon en joghurt, den åt hon också upp. Och så drack hon mycket saft (det enda hon dricker) och så åt hon några tuggor av ett bröd. Lyx alltså, det är mest hon har ätit på en gång någonsin!!!

Smülschen, jag förstår hur du menar. Min dotter, Ylva, får raseriutbrott utan dess like när hon har lågt blodsocker, hon blir också väldigt lätt mycket ledsen.

Innan Ylva började på dagis åt hon välling på nätterna, hon hade precis varit sjuk och det blev mer och mer välling på nätterna och mindre mat på dagarna. När hon på en natt klämde i sig 8 dl välling, två åt gången, med några timmars mellanrum satte vi stopp.

På dagarna fick hon såna där utbrott, hon behövde inte äta (och gjorde det inte heller) för hon fick all näring hon behövde på nätterna, men blodsockret föll ju som en sten. Vi försökte allt för att locka henne att äta på dagtid men ingenting funkade, till slut tog vi striden:

20-06 fick hon helt enkelt ingen välling. Första natten skrek hon tre timmar i sträck, det var _inte_ kul Men vi kunde ju inte ha henne på dagis som det var, hur skulle hon orka? Inte skulle det bli någon vidare positiv upplevelse att vara på dagis heller eftersom hon skulle bli jätteledsen av minsta lilla grej för att inte tala om att bli lämnad där. Dessutom skulle vi knappt få sova på nätterna eftersom hon skulle äta hela tiden.