Greyhound

pepper:

Ja nog är hon svartsjuk, men det har hon varit på min pojkvän oxå så det är inget konstigt med det. Hon är jäkligt mammig helt enkelt, det är liksom bara jag som duger. (men inte att lyssna på när man är i skogen då )

Hon är ca 7-8 år så knappast nån trotsålder, snarare surtant- ålder isåfall!

Hur stor plats behöver en varghund, måste man bo i villa som alla säger? För de flesta vintisar tar ju rätt liten plats inne o desto större utomhus om man säger så...

Nä ok. Mina hundar har vart extremt mammiga de oxå, då förstår jag vad din tjej håller på med. Min nuvarande är sedan en tid tillbaka jättemammig, när sambon ska gå vissa vägar ute så vägrar han följa med honom - mig följer han överallt. Tiken jag hade förut, hon slängde sig på rygg o vägrade gå ute med ngn annan än mig. vart bättre med åldern - men sen vart hon också surtant.

Nähe, inte behöver man bo i vill heller. Har alltid bott i lgh, varhundarna är perfekta lgh hundar - de tar knappt ngn plats när de är hemma - inte som en schäfer som rantar runt hela tiden - en sån tar mer plats. 
Är precis som övriga vintisar som du säger. De ligger snällt o myser hemma och ute sträcker de ut ordentligt. Jag ska ha 2 varghundar i vår lägenhet, ska ta en son efter Troll när åldern är rätt - funderar även på adoptionen då... så näe man behöver inte bo i villa. Bull.
(vi bor i en 4:a förresten, har bott i 3:a med varghund också.)

hallå! jo, de skulle kanske kunna vänja sig om jag tar en vuxen, kattvan hund...men var hittar jag sådana..mina katter är på år 13, så de är gamla...men pigga! jag sköter dem noggrant!
men visst vill jag ha hund, det skall funka dock, tar gärna en vuxen omplacering, krav är barn och kattvan isåfall...
sen kanske vi skall flytta..men får någon här nys om en lämplig hund, så är jag och resten av familjen seriöst intresserade!

Apropå kappisar: I Sverige finns som sagt ingen organisation som tar hand om och placerar ut kappisar som inte platsar på banan. Däremot har vi en mycket stark kapplöpningsorganisation med stränga regler. Den som äger en kappis, reggad i SHCF, kan inte göra vad som helst med hunden. Om man vill avliva en kappis yngre än 10 år så måste man skicka in ett veterinärintyg till förbundet och dessutom förklara varför.

I andra länder, bl.a. Irland, händer det att öronen skärs av (så man inte kan identifiera hunden via tatueringarna) och hunden dumpas, död eller levande, någonstans varsomhelst. Det kan/gör man inte i Sverige.

Kappisar som inte är tränade för banan eller som saknar tex jaktinstinkten för att vilja tävla, är som vilka hundar som helst. Oftast har de inga problem med vare sig katter eller andra småhundar eller husdjur. Men man måste ju kontrollera noga och inte bara släppa ihop!

Tränade kappisar och de som tävlar är väldigt taggade. Det är verkligen elit-idrottare. Och de har mycket stark jaktinstinkt. Greyhound mfl ÄR en jakthundsras! Något många glömmer bort. Utställningsvarianten är överlag lugnare. En tränad/tävlad kappis är dels avlad och dels präglad att springa efter "allt" som rör sig. Inomhus lugna goa hundar, utomhus formel 1-hundar med explosiva starter. Man måste antingen ha en väl inhägnad trädgård (minst 120 cm högt staket) alternativt möjlighet till inhägnad rastgård (jag körde tex till ett ridhus i närheten under vintern för att kunna släppa lös min tik under kontrollerade former) eller inse att man aldrig kan släppa sin hund lös utan koppel.

Kappisar (och säkerligen även "de vanliga") behöver få sträcka ut i full frihet åtminstone en eller hellre ett par gånger i veckan (om man inte har rejäl trädgård själv). De har ett inbyggt behov av att springa fort fort. Koppelpromenader och även lugna cykelturer är mycket bra grundmotion, men de måste även få lov att springa. Om så bara i en inhägnad fårhage Ridhuset jag släppte i var rejält, men ändå inte tillräckligt stort egentligen. Men jag ville inte släppa utomhus under vintern pga halkrisken och därmed skaderisken.

Stirrig vill jag inte kalla dem, men taggade under rätt förutsättningar! Speciellt om en katt eller dylikt dyker upp... Och katten riskerar att få sätta livet till.

Man behöver alltså inte bo i hus med stor trädgård. Man kan mycket väl bo i liten lägenhet. Det är mycket lugna soffhundar inomhus. Men man bör se till att ordna så att man kan släppa sin vintis en-två gånger i veckan, året om, på ett kontrollerat sätt. Dvs inhägnat!

Sant, man måste ha plats att släppa den, det har jag iofs möjligheter till, ett par ggr i veckan...
Blir så ledsen när jag ser hundar som inte får ordentligt med motion...En hund måste få göra det den är skapt till, tex. blir jag arg när man skaffar vissa brukshundar och inte jobbar med dem...
(har haft mest med brukshundar att göra)

Jag har ju kapplöpningsgreyhounds. Ofta beskrivs de som "helt galna" och det kan man ju tro när man ser dem på banan. Men mina hundar är som "vilken hund som helst" NÄSTAN. Mina hundar går lösa, de kommer när jag ropar. Jag har tränat in grundlydnaden på dem och har börjart träna in lydnadsklass 1 på min ettåriga tik. Mina hundar lever med fåglar, kaniner och katter. De vet att inomhus så är det förbjudet att jaga smådjur, för att de tillhör familjen. Men utomhus så får man räkna med att de vill jaga det som rör sig. Av den anledningen som får man vara extra försiktig när man släpper dem lösa och försöka ligga ett steg före hela tiden. Dessutom så har jag en s.k. boxmunkorg på mina hundar när de är lösa, både p.g.a. att de ger varandra tjuvnyp när de springer och för att OM det skulle komma något djur så kan de inte tillfoga några större skador.

Dessutom får man tänka på att skaderisken är mycket stor på vinthundar. Jag vet många greyhounds som brytit benen eller tår- till och med under koppelpromenad. En greyhound accelerar till full vart på bara några sekunder och när de gör såna "rivstarter" i skog och mark, eller på gräs, så kan det hända att de sliter sönder sig, trampar ner i någon grop eller halkar, eller springer in i eller på något. Om hunden får lära sig att springa i kuperad terräng sedan valpåldern, så brukar de har lite bättre ordning på kroppen och benen. Mina hundar springer obehindrat i vilken terräng som helst, men det händer att de har såriga tassar efter en sväng i skogen. Det bästa är om man har möjlighet att släppa sin hund på plats där det finns slät mark, typ en sandstrand eller sandplan. Det säkraste är nog på en kapplöpningsbana.

Angående adoption av f.d. kapplöpningshundar, så får man ha i åtanke att de flesta av de hundar som kommer från irland t.ex. lever ett helt liv i en kennelanläggning och är då inte vana vid att leva ett "familjeliv" med allt vad det innebär- t.ex. tv, dammsugare, barn och katter. Många hundar kan ta en sådan omställning mycket bra, medan andra inte alls fungerar att bo med en familj... Det är mer regel än undantag att vi i sverige har våra kapplöpningsgreyhounds som vanliga familjehundar och därför kan jag utan tvekan rekommendera en svensk omplacering till den som vill ha en greyhound.

Vi som håller på med greyhounds och föder upp dessa, har ett stort problem med att få valpar sålda. Greyhounds skänks nästan bort i sverige, trots att det är en trevlig hund som det inte är något fel på! Trots att föräldrarna är högt meriterade och champions, både gällande utställningsvarianten som kapplöpningsvarianten, så är det mycket svårt att få valpar sålda.

Hoppas fler får upp ögonen för rasen och insér att det är en mycket trevlig hund, som kan användas till många användningsområden. Mina kappisar har lärt sig lydnad, trick, bära klövjeväska och min äldsta tik kan till och med dra en lättare pulka på vintern. :D

(Förlåt att det blev lite långt... )

enele, tack för all info! då är ju en svensk hund kanske något att satsa på...

enele
tackar också för bra info!

Min  valp fick parvosprutan förra veckan (12v) - idag blev han sjuk av sprutan, ringde såklart min uppfödare o berättade att han var sjuk - och hon sa att det var väldigt vanligt att varghundarna blev så här dåliga av parvon. Han har haft rätt hög feber, varit dålig i magen, kräkts,  sovit i stort sett hela dagen eller legat och stirrat på oss. Först vid 16 tiden fick jag i honom lite välling och nu mår han hyfsat igen och har börjat springa omkring och ge lovebites igen. Alltså i förmiddags var jag på väg in till djursjukhuset.
 Kullsyskon har också blivit sjuka i en dag eller så.

  Har era vintisar också blivit sjuka av parvovaccinet?

dr pepper: Jag har aldrig varit med om att någon av mina hundar blivit sjuka av vaccinet. Har inte heller hört någon av mina greyhoundvänner som råkat ut för det med sina hundar.