MITT fel att han dricker??

Jenny S: Jo, erkänt för sig själv har han väl, eller vad syftar du på? Han säger ju att det är han som väljer att dricka men att orsaken till valet är ångest som i sin tur beror på att jag bland annat har ett beteende som ger honom ångest.

Ursäkta mig, men snart tröttnar ni nog på den här tråden, eller? Jag börjar känna mig lite tjatig... Vill bara ställa allt det här på sin spets och ge er lite olika synvinklar på det hela. Vill ha mer kött på benen så jag kan kontra rätt när sambon anklagar mig.

Enligt mitt sätt att se på det hela så är alla runtomkring medberoende men det är bara du som har insett att du är det och försöker hantera det.

Exakt VAD menar han att du har för beteende som ger honom ångest?
Något konkret måste han ju komma med?

Sen kan man inte komma ifrån att man som medberoende kan ha en viss attityd och ett sätt att skydda sig på för att slippa att bli sårad, ex man är sarkastiskt, smått elak osv. Många gånger beror detta på att man är rädd för tiden som kommer när de tar sitt återfall och man vill skydda sig själv genom att vara lite på vakt och sen kunna klappa sig själv på ryggen och säga: "HA! Jag visste det. Duktiga mig."
Men vi blir inte lyckligare av det, snarare olyckligare för vi kunde se det komma men inte förhindra det.
Förstår du vad jag menar???

Saken är den att om han erkänner och berättar om sitt problem för andra så måste han göra något åt problemet. Det är lätt att säga åt dig att han har problem men det är en helt annan sak avv verkligen erkänna det för sig själv och göra något åt det.

Klanka ner på människor ska man inte göra oavsett om man är missbukare eller ej. Men nu tror jag som sagt inte att det är det som är problemet.

Det du måste ha i åtanke är att du aldrig kan kräva att han ska bli nykter. Det fungerar inte, detta är något han själv måste vilja förändra annars fungerar det inte. Det enda du kan göra är att berätta att du inte accepterar det. Ändrar han sig inte och du inte står ut med det så är det enda du har kvar att göra att gå vidare med ditt liv.

Det är inte lätt alls sånt här!

TS: Har du och jag möjligen dejtat samma kille?
Låter som ett ex till mig, honom dumpade jag.
Klart det inte är ditt fel, har han ingen självbehärskning och kontroll över sitt eget liv så borde han ta itu med det först innan han ger sig in i ett förhållande som oavsett partner kan vara påfrestande.

Det är alltid alkoholistens eget fel. Det är inte systembolagets fel som säljer spriten, det är inte sambons fel för att hon/han kör med en, det är inte att man bor i närheten av tyskland (billig sprit) fel. Det är alltid ens eget fel.

Nån ville veta exakt vad jag har sagt till honom när jag "anmärker".

Det handlar nog om småsaker. Sånt där gnat och tjat som kvinnor kan ödsla mycket tid på när de tycker att deras män inte riktigt passar in. Jättedumt, men ja, det är väl min dåliga sida. Jag säger vad jag tycker, även de negativa grejerna, och han känner sig obekväm. Han är inte van vid min rättframhet, helt enkelt. Han kommer från en familj där ALLT slätas över. Det är därför han är konflikträdd.

Om ditt beteende är så enormt HEEEEMSKT som han säger så skulle han dumpa dig, inte springa till flaskan och peka på dig att det är du du onda duuu som får mig att dricka..

Alkisbeteende inget annat, javist du kanske inte är ett helgon, men AAAH! Inte är jag heller en helgon, ricktig präktig PMS kossa är jag oxå från och till men inte syper min gubbe för det.. Han är inte alkoholist, det är där skilnaden finns.. alkoholist - inte alkoholist, inte om vi är heeemska elaka kärringar från och till!

Jag håller med övriga i tråden, du har ingenting med hans missbruk att göra det får han ansvara för själv. Det verkar som om han själv och hans familj hittat ett jättebra sätt att inte acceptera att han har problem- DU. Sorgligt, men inte alltför ovanligt, istället för att inse att han har problem lägger han dem utanför sig själv och tar på så sätt inte ansvar för sina egna handlingar. Om ni inte var tillsammans är jag säker på att han skulle ha någonting annat att skylla på. Som sagt, ni har en lång väg att gå han måste ta ansvar för sitt missbruk för att kunna bli frisk. Kämpa på!

Det är inte och kommer aldrig vara ditt fel om någon annan missbrukar. Kvittar hur hemsk du är och vad du gör. Han har alltid valet att lämna dig, eller hur? Tror det mer handlar om att han inte vågar ta tag i sitt problem och erkänna att han inte klarar av att sluta. Han letar efter en syndabock helt enkelt eftersom det är för svårt att inse att det endast är hans problem.

Det din sambo gör när han säger att du befinner dig i självförnekelse är att projicera sina problem på dig. Han ser sina egna problem i dig istället för att acceptera att de är hans och att han måste göra något åt det. Att ta antabus är ett steg på vägen, men det stora steget är att sluta tycka synd om sig själv och ta tag i problemet på allvar.

Kan det vara så att hans familj och din familj inte riktigt vet hur illa det är? Det är ju du som delar den jobbiga vardagen med honom...

Jag växte upp i en missbrukarfamilj och ingen visste egentligen hur vi hade det hemma - inte ens våra närmaste släktingar. Jag städade upp efter mina föräldrar och såg till att mina syskon var hela och rena när mamma och pappa inte klarade det, så utåt såg det inte lika illa ut som det var. Mamma var hemmafru och pappa skötte sitt arbete för det mesta, men för oss som levde med det varenda dag var det fruktansvärt. Men när man träffar en kompis och h*n frågar hur det är så säger man ju inte att det är hemskt, utan man säger nog oftast att det är ganska bra.