ont av längtan efter honom....

Försöker komma på bra råd....
Många stannar kvar pga barnen, men det tror jag inte på, för om inte du mår bra så mår inte barnen bra. Tänk på dig själv!

Lite frågor att fundera på.
Av vilken anledning saknas känslorna för din sambo? Du har ju självklart varit kär i honom tidigare.. hur kände du dig då och vad är det som saknas dig nu? Vad är det som gör att du har känslor för den andre?
Om du skulle lämna din sambo, hur skulle du känna inför att han träffade en annan? Skulle du känna svartsjuka att någon annan levde med din sambo och dina barn?
Om du och din sambo började om, började dejta igen.. skulle dina känslor för honom kunna komma tillbaka.

Endast du kan ta detta val, men jag råder dig att fundera igenom dessa frågor ordentligt. Ge inte upp vad du har alltför lätt. Först när du förlorar det, kanske du sätter värde på det igen...

Man kan faktskt träffa mannen i sitt liv fast man är i ett förhållande.

Du kan inte ge honom ett liv bara för att du är snäll och stannar. Hallå! DU DÅ, är inte du värd att må bra och få leva det liv du vill?

När jag läser mellan raderna i dina inlägg så har du egentligen redan lämnat honom.

Jag tror mig ha varit kär i honom men jag har ändå inte känt den där känslan av att jag inte skulle kunna leva utan honom. Det hemska är nog att jag skulle kunna leva utan honom men det kan inte mina barn. Vet att skulle vi skiljas så skulle han inte orka med barnen...hur skulle han orka med barnen då han inte har orkat med dem innan trots att de är hans hela värld. Jag tror mig stanna med honom för att jag känner skuld för hur han mår och hur han skulle må om vi skiljdes...FAN jag vet inte..känner bara att det här är så hopplöst. Han vill inte ge upp men jag känner ändå att jag vill inte ha honom som min man i livet...

Och hur tror du han kommer må nu då?Visa han allt du skrivit här o fråga om han fortfarande vill dela sitt liv med dej?

Det är just det...jag tror mig redan ha lämnat honom. Härom dagen när jag kom hem kommenterade han mitt val av kläder. En svart ok lite urringat topp och en "jacka" att dra över. Hans kommentar var att jag kläder mig singel. Kan man göra det..och det är nog det jag gör. Jag tänker mera på mig själv som singel...Men min sambo och jag har pratat så mycket den här sista tiden och varje gång så känner jag att jag måste försöka för barnens skull men inte för hans och min skull...bara för barnen. Trots att jag ändå ser det som ett hopplöst fall att försöka...menar..jag har väl då redan typ satt en stämpel på att detta är dömt att misslyckas...
F*N vad jag saknar den andra mannen nu...jag saknar honom så!

Han kanske blir en jättebra pappa om han bara får träffa dem ett par gånger i veckan eller hur det nu blir?! Att han anstränger sig då o kanske hittar på roliga grejer osv...

Efter de  du har skrivit att din sambo inte hjälper till med nåt hemma kan jag förstå att du längtar efter lite spänning...
Är man nån himla hemhjälp är det ju inte lika lätt att tända till...
Har man tagit hand om alla dagliga sysslor så är det ju inte heller så lätt att bara lägga sig ner och känna tillfredsställelse... Men får man där emot hjälp hemma är det lättare att slappna av för roligare saker....
Du kanske är kär i den här mannen... Men du kanske också bara längtar efter lite spänning... För att de inte finns nån hemma....
Tycker nog i vilket fall som helst att du ska försöka ta dig ur detta...
Sattsa på spänningen är det så att du och din nuvarande sambo är ämnade för varandra så hittar ni tillbaka och även han kan hjälpa till...
Du sak inte vara nån husmor bara för att du nu inte råkar ha en snopp mellan benen nej han måste växa upp och fatta att man inte orkar dra hela lasset själv...
Lyssna på ditt hjärta!!!

LYCKA TILL!!!!

Det är just det..han vill fortfarande leva sitt liv med mig...jag har berättat ALLT som jag har skrivit här...ALLT...han plågas nog av tanken att jag saknar och tänker på en annan man.
Känner mig som en sån skitstövel över detta...

Man kan inte hjälpa vem man blir kär i!