• Anonym (ont)

    ont av längtan efter honom....

    Jag längtar så efter den man jag var otrogen med. Jag känner inte alls någon kärlek för min man...vilket han vet. Dock tror jag att jag skulle kunna bli lycklig med honom men inte vara kärleks lycklig...
    Jag kan inte tänka annat än på den andra mannen...jag längtar efter honom. Skulle jag bara se honom så skulle en hel del av min smärta försvinna.. men min sambo tog min mobil för att jag inte skulle kunna kontakta den andra mannen. Jag gav den frivilligt till honom för att kunna ge min sambo och mig en ärlig chans. Men det är så svårt...jag vill så ha den andra mannen...jag längtar efter honom...vill höra hans röst...men jag lovat att inte ringa eller ha kontakt med honom. Fan det känns som om jag skulle vilja krypa ur mitt eget skinn...min kropp gör så ont...mitt hjärta verkar som om det blöder av längtan..jag vill känna hans armar runt mig och höra honom viska mitt namn.
    Jag undanber er spydiska eller kommentarer om hur hemsk jag är...har hört dem alla...ville bara skriva av mig...för jag håller på och dör. Skulle så vilja dricka mig full för att slippa känna mer av denna känslan...vill ha honom här brevid mig. men det går inte...jag saknar honom...saknar hans närvaro, hans blick...

  • Svar på tråden ont av längtan efter honom....
  • malin o

    Bästa 5 åren i ditt liv? För att ni fick barnen då eller?

  • mammas skatt

    Jag kopierade över denna text som jag just skrev i en annan likande tråd.. Enda skillnaden här är att du berättat allt för din man, men du behandlar honom fortfarande inte med den respekt som jag tycker man bör behandla den man levet tillsammans med.. Är det så du känner som du skriver så bör du lämna honom INNAN du kontaktar och träffar den här mannen.. Det är det minsta du kan göra för din man.. Av respekt..

    Jag blir väldigt arg och sårad när jag läser detta.. Blev för 2 veckor sedan ensamstående efter att fått reda på av en slumo att min sambo och pappan till mitt barn hade ett förhållande vid sidan av. Sa att han var på jobbet men hade tagit ledigt och var i själva verket med henne.. De hade sex i båda våra bilar, hemma hos oss enligt henne men han förnekar. Han hade tom med sig vår son till henne en gång för han var pappaledig då jag var borta... Nu i efterhand säger han att det är det största misstag han någonsin gjort och ångrar sig grovt.. Han ska gå hos psykolog, men jag har svårt att se att man kan lappa ihop detta igen. Förtroendet är så skadat..

    Har läst några mejl han skickat till henne.. Han skriver bla att han märker att han aldrig varit riktigt kär fören han träffade henne.. Han älskar ju sin son men önskar att han hade honom med henne.. etc etc..

    Han har haft med henne och visat henne mina föräldrars sommarställe.. Han har tagit in henne i MITT liv..

    Vi hade bokat bröllop till somaren och planerade knodd nummer två..

    Så jag ber dig å din sambos vägnar!! GÅ INTE BAKOM RYGGEN på honom för sanningen kommer oftast fram så småningom och det är det största sveket du kan begå emot den som tror sig vara din käresta. detta jag varit med om önskar jag inte ens min värste fiende.. Hur ska man NÅGONSIN kunna lita på någon igen? Han har stått och blåljugit mig rakt upp i ansiktet... Sagt att han älskar mig och vill satsa på oss resten av livet... Snälla ge din sambo lite värdighet och respekt, åtminstone för den mannen han var när du älskade honom och för din dotters skull.. det är svårt för den som är drabbat att överhuvudtaget känna att man är värd ett skit efter att råkat ut för detta...


    Lycka till..


  • Anonym (är det jag)

    TS: jag blir nästan lite rädd när jag läser om din situation, det skulle mycket väl vara jag som skriver. Jag studerar, fixar hemma med hushåll och barn. Har varit otrogen, är med en annan man. Enda skillnaden mellan dig och mig är att du berättat för din sambo, det har inte jag.....

    Känner så väl igen mig i dina tankar och funderingar. Vet därför inte om jag kan vara till ngn större hjälp nu. Vi kanske skulle prata ihop oss om vi blir klokare...hmm..

    kram

  • Anonym (ont)

    mammas skatt....tack....jag hann precis läsa ditt inlägg innan jag tänkte ringa till honom. Han är värd sanningen...

  • Anonym

    Kram till dej Ts!

    Men jag tycker nog som många andra här att du ska lämna honom, ni kan ju vara vänner ändå!
    Men varken du eller han kommer att må bra av att leva tillsammans utan att vara kära i varandra och det kommer inte barnen heller vara!

    Lycka till och kram

  • Anonym (ont)

    Anonym (är det jag) jaa...då har du det nästan värre än mig. ...fast kanske inte...det beror på! Har din sambo/din man varit så hemsk ? det finns inget som ursäktar att man varit otrogen...men vad händer när man bli kär i den andra mannen??

  • Anonym (ont)

    våra barn är 4 år och 14 månader...så jaa...

  • mammas skatt
    TS - Bra att jag kunnat tillföra något iallafall.. Snälla som jag skrev för hans skull.. Red ut vad du vill först och agera sedan.. Skadan blir så stor...
  • Anonym (ont)

    min sambo är fortfarande kär i mig...men inte jag i honom..har hoppet om att familjerådgivningen skall visa att jaginte vill bo tillsammans med honom...men jag har ju sagt båda ock till min sambo..har sagt att jag inte vill bo tillsammans och sagt att jag vill...är så svårt när skulkänslorna tar över

Svar på tråden ont av längtan efter honom....