Min 5,5 åring är på god väg! Jobbigt redan nu och jag har hört att det blir värre, hon är som en liten mimi tonåring.
Verkar normalt och det är ju skönt!
Jag har fått ofrivillig dålig planering på barn jag med. Försöker nu bli gravid så när nästa är i sexårstrotsen så är min flicka i tonåren- Kul!
OJ! Kan verkligen tjejer vara värre 
gissar att det är individuellt som allt annat. Det där med stöddigheten, att vilja vara störst, bäst, vackrast, kunna mest, mäta sig med alla kompisar på dagis...det känns igen...suck...
Varje dag har vi samma harang som går om och om igen, vem är störst (han menar äldst vi har förklarat skillnaden ett ANTAL gånger) hela tiden är det "andra sex åringar" som mäts med...fyller jag före den eller den...
Så säger man för "femtielfte" gången, ni är "lika gamla" alla 2001:or, vissa fyller i januari andra fyller i december, men samma årgång. Ja...det går in...nästa dag samma visa, tjatar verkligen hål i huvudet på en. Om och om igen, hur gammal kommer jag att vara när lillebror är 6, ja du blir 10 (för hundrade gången...typ...suck!) Tjatigheten är ett nytt inslag i verkligheten som har kommit på senaste säg halvåret...
Stöddigheten tror jag kommer sig i att det "pratas" om att de ska till sex års till hösten och inte vara på dagis. SÅÅÅ stor man blir då Störst bäst vackrast! Visserligen är man ju alltid det i en mammas ögon, men just nu behövs inte det framhållas det gör han så bra själv!
OJ! Kan verkligen tjejer vara värre gissar att det är individuellt som allt annat. Det där med stöddigheten, att vilja vara störst, bäst, vackrast, kunna mest, mäta sig med alla kompisar på dagis...det känns igen...suck...
Varje dag har vi samma harang som går om och om igen, vem är störst (han menar äldst vi har förklarat skillnaden ett ANTAL gånger) hela tiden är det "andra sex åringar" som mäts med...fyller jag före den eller den...
Så säger man för "femtielfte" gången, ni är "lika gamla" alla 2001:or, vissa fyller i januari andra fyller i december, men samma årgång. Ja...det går in...nästa dag samma visa, tjatar verkligen hål i huvudet på en. Om och om igen, hur gammal kommer jag att vara när lillebror är 6, ja du blir 10 (för hundrade gången...typ...suck!) Tjatigheten är ett nytt inslag i verkligheten som har kommit på senaste säg halvåret...
Stöddigheten tror jag kommer sig i att det "pratas" om att de ska till sex års till hösten och inte vara på dagis. SÅÅÅ stor man blir då Störst bäst vackrast! Visserligen är man ju alltid det i en mammas ögon, men just nu behövs inte det framhållas det gör han så bra själv!
Vet inte varför det blev dubbelt, alls inte meningen 
Oj vilken skön tråd att läsa i... 
Några att lida tillsammans med
Lilla tonåren är verkligen en riktig beskrivning. Men om det här är den "lilla" ser jag verkligen inte fram emot den stora. Jag känner så igen det som skrivs här.. Blickar och miner jag får ibland, trots..
Ena stunden deklarerar hon "min mamma vet allt" och nästa stund ifrågasätter hon allt jag säger. Ena stunden ska hon vara ifred, nästa vill hon krypa upp i knät och gosa.
Hon frågar om saker jag redan har förklarat många gånger tidigare. Hennes frågor börjar nu även bli av det slaget att jag inte längre vet vad jag ska svara på dem.
Sedan har hon blivit så oförsiktig, för att inte säga klumpig..
Exempelvis öppnade hon för ett år sedan bildörren försiktigt som hon ju blivit tillsagd så¨många gånger att göra. Nu plötsligt har den börjat flyga upp.. Hon flyger runt och flänger med armar och ben. Senast idag gjorde hon illa mig på tån när hon gled över golvet och då just över min fot.
Jag försöker att påminna mig själv om att det hör åldern till, men ibland blir det så jobbogt.
För henne med för den delen. Hon blir ibland ledsen och säger att hon inte själv förstår varför hon gör som hon gör.
(det kan jag ju relatera till, efter två graviditeter och 1-gång-i-månaden som hormonmonster )
Skönt o höra att det finns fler! Känns som varje dag är bara gap o skrik o fula ord! Det finns hopp;) Upp o ner i humöret.
Tack för denna tråd:)
Känner igen mig. Blivande sjuåringen har närmast blivit okontaktbar. Om han överhuvudtaget hör vad jag säger så är det enbart för att få säga emot. Och nyckfullheten är enorm. Vissa stunder är lillasyster en bra kompis, men stunden efter så är det bråk och hårda tag, hon börjar INTE om jag säger så. Och aldrig att han skulle erkänna att han slagit henne, nej då är det "nån annan". Allt han är intresserad av just nu är sånt som kompisarna gillar, Pokemon och kampsporter och sånt. Samtidigt som han vill sitta i knäet och plockar blommor åt mig. Lite svårt att hänga med i dessa växlingar. Och så äter han som en häst, han som bara petat i maten i alla år. Men det går väl över........
Malabar: Din beskrivning av din son hade lika gärna kunnat vara av min! Jag hänger heller inte med i svängarna här hemma..
Det är iaf skönt att se att man inte är ensam.. nån som vet när detta går över??
är hemma är det fruktansvärt...hn skriker och gapar och är jätte kaxig...stubinen blir inte alls för lång då vill jag lova...hon är upp i aslet på mig hela tiden och råkar hela tiden men hon är den som kan allt vet allt och ska styra det här hemmet......tror hon.
men jag är fortfarande rottningen på tronen så det så.
det är många gånger jag tvingar henne att leka på sitt rum eller ute i minst en timme för att vi ska komma ifrån varanda.
hon är ensamt barn och tar upp mycket uppmärksamhet det är ett riktigt jobbigt problem i den här familjen.
är det nån mer som lider av problemet disney cannel det enda som duger vill inte göra nått annat men jag vill inte ha henne sittandes där hela tden.
Skönt med fler som lever mitt i kaos!!
Annars pratas det sällan om det i vår bekantskaps krets!!
Vi har två tjejer... (o det är inte alltid enkelt) en snart 6 och en snart 10. Denna ljuva 6-åring är så mysig ungefär mellan 20-6:00... sen är det ett evigt tjat om vem som bestämmer. Damen vill gärna styra och ställa..
Phu det är ett meck att orka med.. Sen att orka med andra tösen.. jobbet och i bästa fall orka vårda den relationen kvinna-man, man en gång hade det är banne mig ett gissel!!
Men men denna vidunderliga morhoppa är också våran alldels alldeles underbara prinsessa!!
Kram