6-åring i "förpubertet"........

min tös är verkligen en liten trotsig tonåring vissa dagar,,, hon gör en verkligen tokig ibland,,,,,
o vissa dagar är hon fortfarande den omtänksammaste tjej jag vet som avgudar sin lilla syster och ger henne allt då det annars inte passar pga svartsjuka.....
hopplöst fall.....
men kan dom vara mer underbara trots allt

Oj så mycket i era berättelser som jag känner igen i min 5 1/2 åriga pojke. När man diskuterar med honom säger han att:

- det är min hjärna och den bestämmer jag över, hjärnan bestämmer att jag ska....(spela dataspel, äta godis, var uppe sent...).

Det är också hans kropp som han bestämmer över och det är väl jättebra att han känner så men inte lika bra när kroppen bestämmer att "inte städa rummet eller hålla i gafflen när man ska äta mat" då blir det lite jobbigt.

Han håller också på mycket med grimaser mot resten i familjen och föreställer rösten och härmar lillasyster tills hon blir skogstokig.

Pojken spelar dessutom fotboll och tycker det är superkul, men nu den senaste tiden tycker han att han är för duktig för att spela med småkillarna på tre, fyra år. Han har blivit en liten STÖDDOBERT!

Fast han är ju gullig när han sover, då vill man mumsa upp honom.

Börjar undra om jag har uppfostrat min dotter att bli allt för kavat o självständig.. Funderar starkt på att uppfostra lilltjejen till att bara vara tyst o lyda en visselpipa..*S*
Hade en dust med stora tjejen igårkväll - hon skulle minsann inte gå o sova för hon var inte ett dugg trött.. Hon deklarerade att hon visst klarade av att gå upp tidigt o ha en bra dag hur sent hon än gick och la sig. Gaahh...

GUD vad skönt att se att man inte är ensam om detta!! Detta är nog den värsta perioden någonsin med min snart-sex-åring. Det värsta är att jag inte får någon kontakt med henne när hon börjar trotsa... Hon vägrar titta mig i ögonen! GAAH

min sjuåring är som en mini-tonåring oxå.
förjävligt trotsig mest hela tiden haha.
tar ALLT man säger som negativ kritik, tjurar, smäller i saker, dörrar, kaxar, har jämt asvar på tal, bestämmer gärna över allt o alla.. och ja,sånt där som tonåringar gör mest.
men det lär väl gå över nångång.

min blivande sjuåring (juli) är HEMSK stundtals. usch vilka bråk vi kan ha.
nu är hon dock för tillfället i ngn period där hon är väldigt trevlig o tillmötesgående o HJÄLPSAM. så jag njuter för tillfället

*S*..igenkänning är den största trösten...

Detta fick jag på förskolan.....
Har den på kylskåpet o kan gå o läsa o påminna mig själv om att det ÄR normalt

Hur en 6-åring kan vara......

5-åringen är ofta lugn och harmonisk,välbalanserad i sina rörelser-en period då allt verkar stämma i kropp och själ.

När barnet kommer in i 6-årsåldern ändras beteendet....

6-åringen:

Kan vara ojämn i humöret,vilket växlar hastigt.Barnet har många funderingar och rädslor.

Har ett starkt hävdelsebehov,ska ha,ska vara bäst,ska vara först.
När det går emot kan barnet trotsa småbarnsaktigt.

Kan ha svårt att tåla nederlag och saknar begrepp om det orätta i att fuska,i alla fall när det gäller sig själv !

Kan inte sitta still,knuffas,smäller i dörrar,spiller och dräller som ett mindre barn.
Det beror på att kroppen,armar,ben växer och nervsystemet utvecklas inte i takt med kroppen.

Har ojämn matlust.Ser ofta glåmiga och trötta ut.
Är mer infektionskänsliga.

Behöver mycket sömn.Drömmer mycket.

Lever i nuet,i ögonblicket !

Har ett stort ägandebehov,men sinnet för andras ägodelar kan vara svagt.

Upptäcker omvärlden på ett annat sätt,är road av experiment, frågar om andra länder,djur mm.Strävar efter att finna lösningar.

6-åringen står på gränsen mellan att vara stor och liten,mellan att vara beroende och oberoende.
Han/hon håller på att frigöra sig från föräldrarna.
Det är viktigt att få göra som alla andra.

Det här är ofta en orolig tid för barnet och det är viktigt att sätta tydliga gränser , ÄVEN om det leder till konflikter.

Prillan 73, tack för tipset, ska sätta upp den på vårt kylskåp med, känns som man DAGLIGEN behöver påminnelse att det "är inget konstigt" det är fullt normalt dagligen ställer man sig den frågan....
Mycket trots, mycket rädsla och OJ vad mycket funderingar och allt tjatas och ältas om och om igen man kan bara skratta när man ser hur ni andra med sex åringar har det Skönt att se och höra att vi inte är unika på något vis, har bara en son som "är fullt normal" bara inne i en förpubertet...

Ett bra boktips är ju "Trotsboken" där det står om alla åldrar !

Har den som en uppslagsbok o läser då o då !

9-åringar är lite specielle de med !!

Ha, ha...2 åringar med, vi har "en stycket trotsig sex åring" och en stycket trotsig sex åring här hemma...mycket viljor som ska samspela (kan bli liiiiittteee mycket ibland
Trotsboken, den ska jag leta fram tror faktiskt att jag har den hemma (men har glömt bort den) där ser man, man köper så mycket men sen läggs det på någon hylla. Ska damma av den och kolla in sex års trotsen, tack för tipset

Prillan: Tack, nu orkar man kanske kämpa ett par dagar till.

Bra att man kan hjälpa o tipsa varann !!

hahhahhahahaha nu har jag skrattat mycket. ni beskriver min dotter i detaljer bra att veta att man inte är ensam med att ha en 6år tonåring. heheheh

Oj, vilken bra tråd!! Har insett att dottern som blir 6 år i höst, nu har kommit in i  det sk 6års-trotset!! PUST..säger jag bara...
Allt stämmer in vad ni har skrivit om era barn, och även info som en fick med sig hem från FSK.
Ett litet exempel: härom kvällen efter att dottern till slut släckt för natten och vi pussat gonatt o allt, så hör jag efter en stund hur hon ligger och snyftar hejdlöst. Rusar upp o fram till sängen, där hon ligger och stört gråter! Blir helt knäckt själv,  jag försöker få ur henne vad det är för fel!
Till slut får hon fram, mellan all gråt, att hon bara vill ha ett glas vatten!!
Försökte verkligen få henne och förstå att det säga till mamma eller pappa eller gå upp själv. Annars brukar hon vara jätte kavat och gå upp själv eller ropa på mig så kommer jag med vatten, vilket vi självklart alltid gör.
Och nån förklaring till att hon vart sååå lessen kunde hon inte säga. Antar att det är MYCKET känslor just nu som "härjar" hos min lilla (stora) prinsessa!

Hej,

För egen del är just nu största problemen med sonen, blivande sjuåringen, skolan och deras agerande. Han går nu på 6-års. Tyvärr måste jag säga får man en viss inblick i skol"arbetet" när man är föräldraledig.
Det är stojigt och stimmigt, barnen bråkar och blir bestulna på glaskulor av de större barnen, medan personalen ser på. Varenda samling avbryts för att några barn inte kan sitta still i en kvart. Hans ena fröken säger att min son måste göra något, till exempel äta mellis, och sen kommer den andra fröken en minut senare och säger att han kan strunta i mellisen. Sen blir han tillsagd att inte ha med Pokemonkort, och då styr vi upp det hemma, varpå jag hämtar honom i skolan dan efter och flera av klasskompisarna sitter tillsammans med fröknarna och håller på med sina Pokemonkort (!) När jag då påpekar lite spydigt att det vore trevligt om de hade samma regler för alla barn i klassen, så säger fröken att det är så många barn i klassen så de hinner inte säga till alla (!!!!!!).
Idag ska jag ha utvecklingssamtal med hans fröken, jag ser fram emot att få framföra vad jag tycker om detta läsår. När han börjar i ettan får han en ny, duktig fröken, och jag hoppas innerligt att det blir bättre. Hemma är sonen numera ungefär som vanligt, lite klumpigare och lite näbbigare men i princip OK. Men i skolan blir det mer och mer förvirrat för honom.

Jag känner igen min dotter som är 7 år gammal i mycket som ni har skrvit. Har fått svar på mina frågor under tiden som jag har läst era inlägg..

Men min fråga är att vår dotter som är 7 år har varit ovanligt trött de sista två veckorna. seg på morronen, vilket hon aldrig har varit innan.. Innan kunde hon hoppa upp ur sängen på Morron och dansa till techno:P...

Min fråga är det vanligt att vara så här trött i denna åldern?? hon äter vitaminer och äter stora portioner mat.. i för sig så växer hon som bara den... Hon har bytat från storlek 116 till 122/128 ....