Vad har ni i lön???

Vaddå inte fett?? här klagar en del av er att ni har löner på "endast" 20.000 kr.. Hos ena parten i förhållandet.. Vad är det att klaga över??

Min sambo tjänar ca 17.000 kr och jag får UT max 10.000 kr totalt!
med krav på boende (förståss) bil, pga att hans jobb ligger illa placerat, och med tre barn så kan jag ju ifrågasätta hur man med två löner kan klaga på att man "inte har det så fett"???

Jag kan inte påstå att vi vältrar oss i lyx, men vi unnar oss saker som att gå ut och ta en pizza, åka till danmark, en heldag på zoo. För att barnen tycker det är kul...
Och så länge jag har mat, bor bra, har en hel och ren familj, så kan jag ju unna mig "lyxen" att kunna köpa alla varsin stor kulglass när vi är ute, istället för en pinnglass..

Jag kan inte säga att jag har dåligt med pengar, så länge jag prioriterar att familjen ska må bra och trivas tillsammans..

Ursäkta, men jag har lite svårt att acceptera att folk som tjänar bra mkt mer än mig, klagar över att de inte har några pengar!!

Socialsekreterare i Stockholm med 21.000 kr/månaden.
Har jobbat i 5 år.

Anonym 464515,
Jag förstår i och för sig mycket väl hur du känner inför klagomål över låga inkomster från sådana som tjänar mer än du. Jag känner ofta detsamma. Men jag tycker även det beror på bakgrunden och om er bakgrund vet jag ju inget. Jag tjänar, på vetenskapsbibliotek, liksom din sambo cirka 17 000, min sambo mindre. För tillfället är jag föräldraledig och får ut knappt 9 000 i månaden. Vi bor i storstad så köpa hus kommer aldrig att bli aktuellt med våra inkomster (bo långt ut på landet där arbetstillfällen i branschen saknas och tvingas till dyr och miljöförstörande bilpendling är inget som lockar oss). Vi har ingen bil och planerar inte att skaffa någon. Pendling med lokaltrafik tre kvart om dagen till jobbet är normalt.

Liksom du säger jag att vi inte har dåligt med pengar, och vi unnar oss sådant vi vill ha. Men det är ändå så att jag med mina 17 000 sitter med studielån för en magisterexamen (4 år) och för närvarande 200 000 i studieskuld som ska betalas regelbundet, även med föräldrapenning. Det är också något att ta med i beräkningen. Jag klagar inte för jag visste hur arbetsmarknaden såg ut innan jag studerade. Men man kan inte bara se på inkomsterna. Det är stor skillnad att sitta med höga studielån mot att som gamla skolkamrater jag har få ut samma och högre lön efter bara gymnasiestudier. Faktum är att den som har 16 000 efter gymnasiestudier förmodligen får ut mer pengar än den som har 22 000 efter längre utbildning och i det perspektivet kan man ändå tycka att man har låg lön även om den är högre än för någon annan.

Jag tycker också att det gnälls helt hejdlöst om dålig lön från folk som varken har någon utbildning att tala om eller särskilt kvalificerade uppgifter. Man kan inte få allt här i världen. De som har valt att utbilda sig och investerat mycket tid och pengar i det och kanske därutöver har ett jobb med mycket ansvar ska självklart ha betalt därefter. Så är det tyvärr inte idag vilket man kan se bara genom att läsa denna tråd.

Jag jobbar som undersköterska på Landstinget. Jag jobbar på en väldigt tung avdelning, både tungt psykiskt och fysiskt. Jag sliter för en lön på 15.103:-/mån. eller rättare sagt hade jag fått det om jag fick jobba heltid. Nu jobbar jag 75%
Men jobbet är väl som ett "kall" för mig. Någon måste ta hand om de svaga och sjuka, och jag känner att jag vill hjälpa till.
Men nog vore det trevligt om man fick betalt för det arbete man gör också. Nu är det väl egentligen att man betalar ett högt pris istället, man sliter ut sin kropp t.ex.

Jobbar som läkarsekreterare, inom landstinget, jobbat i 3 år, 16 400 pix/månad

Gillar inte gnället om dåliga löner, när de inte har det. Ok, man kan ha dålig lön för just ett yrke, som vården och som jag, jobbar inom skolan har, det är en sak. Men just mängden pengar som man får ut är mycket mer än vad jag och min man får ut... (Förstår ni vad jag menar? *hoppas*)
Vi får TILLSAMMANS ut efter skatt ca 17-18.000 kr, vi har ett villalån på 725.000 och två bilar eftersom vi bor på landet och har olika arbetstider. Än så länge inga barn, men jag KLAGAR inte!! Vi har många gånger funderat på hur vi ev. ska kunna klara av att få barn, men vill vi så går det, så resonerar vi!
Allt handlar väl om att prioritera eller hur?

Jobbar som vårdbiträde med 14200 månaden och studieskulder på 60000 som ska betalas av. sambon tjänar mer men vi lever inget lyxliv alls. Heller inget jag lider av, blir oxå galen på folk som säger att de har SÅÅÅ dåligt med pengar och så vet man att de har det betydligt bättre än en själv! SJälvklart ska man tjäna bra om man pluggat länge osv och det säger jag inget om heller. Vi ska ha barn om några månader och det löser sig alltid, det handlar ju om vad man prioriterar... Jaja nu fick jag säga mitt!! Låt var och en sköta sitt!!

Jga kan ju också säga att jag har studerat 4 år efter högstadiet så har även jag studielån att betala tillbaka. Ändå har jag inget arbete och skulle jag få arbete skulle min lön ligga på runt 10.000-15.000 i månaden före skatt. Och just nu får jag och min man tillsammans ut 11450 totalt med barnbidrag och allt medräknat. Så, vi är 2 pers och ett litet barn här och vi klarar oss. Så man kanske inte ska vara så missnöjd om man sitter med en lön över 20.000 i månaden per skalle. Eller över 15.000 per skalle eller ens 10.000 kan jag ju säga. För om vi klarar oss med 12.000 i månaden totalt med lån och grejer, då borde andra klara sig fint med 30.000 totalt i månaden. Men visst, har hört att man har mer utgifter om man har mer inkomster men det beror ju förstås på vad man prioriterar i livet och vilka utgifter man är beredd att ta.

Det är ju inte olagligt att klaga, alla brukar klaga nu som då på hur de har det. Mänskan är aldrig nöjd. Men kom bara ihåg, det finns alltid någon som har det sämre. det är ju faktiskt inte roligt för mig till exempel att höra att någon som har bra mycket mer pengar per månad och dessutom beklagar sig över det.

Jag tjänar 32 000 i månaden, sambon 28 000. Jag är kanonnöjd för det innebär att vi har kunnat spara så att vi kan vara föräldralediga tillsammans.