• Jessica23

    Ok med semester UTAN bonusbarn?

    När jag träffade min man för över 7 år sedan var hans dotter 4 år. Vi har nu bott tillsammans i 7 år fått 2 egna barn som är 3 och snart 6 år gammla!

    Denna sommaren vill jag göra något med mina barn och min man utan bonusbarnet´. Vi är ju en familj vi också men givetvis ingår hans tös i vår familj, det har hon alltid gjort och kommer alltid göra! I alla år har vi semestrat MED henne och det har gått bra.

    Vi var på skara sommarland för 3 veckor sedan i 2 dagar och bodde i stuga. Imorogn vill jag åka iväg med husvagnen någon dag men utan henne.

    Min man är jättearg för det och förstår mig inte alls!

    Är det så hemskt att göra detta utan henne? Är jag en styvmamma som borde bli hängd för att jag vill göra något med mina egna barn nån gång? Detta har ALDRIG hänt innan men jag vill ändå höra om det är ok att göra detta enligt er!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-08-04 22:16:21:
    Ok lite felskrivet!!!

    Dessa två dagar sker på mammans tid inte vår tid!

    Min man vill gärna ha med hene på allt och ringer så fort vi ska göra något, även om vi bara ska nånstanns och bada eller grilla med vänner (på mammans tid då)

    Tror han får dåligt samvete för att vi gör något utan henne!

  • Svar på tråden Ok med semester UTAN bonusbarn?
  • Jomppelina
    Jessica23 skrev 2007-08-05 00:31:20 följande:
    Nä det kommer sluta med att jag rasrar sönder så går nya familjen också sönder. Han måste ju förstå mina känslor också eller hur?
    Jag kan bara gå till mig själv och jag är inte din man. Men för mig kommer barnen först. Den dagen min sambo skulle ens få för sig att exkludera något av mina barn i någon av våra planer utan att de är tillfrågade så skulle jag inte ha en uns av förståelse för hans känslor, eftersom han inte tar hänsyn till mina eller barnens. Ett dugg. Han hade fått gå sönder så mycket han bara orkade och ville, och helst per distans om han inte hade skakat om skallen och kommit till sans och vilja igen. Jag hade gått fullständigt i taket om han så mycket som hade antytt att han hade tanken, önskan eller viljan. JAG funkar inte så, och skulle inte kunna leva med en person som gör det heller. En för alla, alla för en.

    Jag menar inte att låta ovänlig, egentligen.
  • Jomppelina
    Jessica23 skrev 2007-08-05 00:35:05 följande:
    Sofia t skrev 2007-08-05 00:29:34 följande:
    Men våra abrn är intew viktiga då hans äldsta dotter inte är här? De betyder bara något när hon är här??För det är så det är och jag vill inte leva i en relation där våra barn sitter och gråtar för vi inte kan göra något förrans storasyster kommer.Jag överreagerar inte för han ska inte behöva ringa på mammans tid om småsake som ett strandbesök!
    Åki, ni vill göra något, han ringer storasyster och ni får invänta henne. Hur reagerar du i den stunden? Märker dina barn av att du reagerar på något sätt?
  • Ammie
    Jessica23 skrev 2007-08-05 00:32:55 följande:
    Hon är inte hemma för hon är i stockholm och kommer hem imorogn kväll, vi planerar åka imorogn eftermiddag!Snälla du vänd inte på mina ord!
    Att hon inte är hemma när ni har tänkt åka är ju en annan femma vilket jag inte visste om... Att jag som du skrev vände på dina ord var bara för att du skulle se det ifrån en annan vinkel... Kan tillägga att det jag skriver gäller enbart det med semestern... Med badningen så kan jag förstå dig..
  • Jessica23

    Sofia t skrev 2007-08-05 00:35:43 följande:


    Du svarar aldrig på frågor..
    Vilken fråga?
  • Trulis
    Jessica23 skrev 2007-08-05 00:29:29 följande:
    Jag tror inte han kommer ändra på sig! Har han inte gjort det efter 7 år lär han inte göra det nu heller! I värsta fall så går jag sönder totalt och så rasr vår familj också!
    Hmm.. okej, har ni suttit ner och pratat orderntligt om det här? Inser han att de små blir lidande emellanåt? Om inte, kan du inte lirka med handling så han poletten slinter ner?

    Börja du med att ta ett barn i taget på nån utflykt, eller bara gå och handla, göra nåt ärende, vad som helst, bara det blir "du och ett barn. Så låter du dem turas om. Är det så att du och hans dotter har bra kontakt så gör likadant med henne.
    Nyckerordet är egentid, (jag vet att jag börjar bli tjatig om det, men det ÄR värdefullt för alla, precis som det är för mamma&pappatid)
    Prova och se om han är helt omöjlig att diskutera med. Med tiden kanske han upptäcker värdet och undrar varför han inte kom på det här tidigare.
    Det är ett råd jag kan ge dig nu.
  • Jessica23
    Jomppelina skrev 2007-08-05 00:36:57 följande:
    Jag kan bara gå till mig själv och jag är inte din man. Men för mig kommer barnen först. Den dagen min sambo skulle ens få för sig att exkludera något av mina barn i någon av våra planer utan att de är tillfrågade så skulle jag inte ha en uns av förståelse för hans känslor, eftersom han inte tar hänsyn till mina eller barnens. Ett dugg. Han hade fått gå sönder så mycket han bara orkade och ville, och helst per distans om han inte hade skakat om skallen och kommit till sans och vilja igen. Jag hade gått fullständigt i taket om han så mycket som hade antytt att han hade tanken, önskan eller viljan. JAG funkar inte så, och skulle inte kunna leva med en person som gör det heller. En för alla, alla för en. Jag menar inte att låta ovänlig, egentligen.
    Jag tar väldig illa vid så jag anmälde ditt inlägg där du påstår att jag vill att min bonus ska växa ur vår familj!

    Du gick för långt!

    Jag skriver inte mer till dig nu då vi aldrig kommer nån vart!
  • Jomppelina
    Jessica23 skrev 2007-08-05 00:38:22 följande:
    Du är ju inte klok!Efter att i 7 år kommit i andra hand MED mina barn så är jag så jäkla trött på att bli bemött med skit!Jag vill bara att vi ska fungera som en familj den tid hon inte är hos oss och jag är inte bortskämd när jag tycker han ska låta flickan vara ifred när hon är hos sin mamma!Skulle DU tycka om att ditt ex ringde dig 3 gånger i veckan på DIN vecka för att få med sig barnen till stranden, till staden eller bara till parken? TYcker DU jag är ego då?
    Mitt ex kan mycket väl få för sig att antingen ringa tre gånger i veckan, köra förbi, komma ta och kopp kaffe, hämta en pryl, lämna en glömd pryl, fråga en unge om den skall med till garaget/stan/något annat; att det är MIN vecka innebär inte att han är mindre pappa för det. Vi har inte alltid haft den här täta kontakten och möjligheten eftersom han har bott i en annan stad några år, och jag ser att mina barn är lyckliga över den här tiden han lägger på dem de helger eller veckor som inte är HANS. Det ger dem en stor känsla av att betyda något viktigt även för honom och det glädjer mig att se!

    Jag håller inte med dig, men känner mig inte mindre klok ändå...måste jag ju säga.
  • Trulis

    Usch, jag börjar bli trött nu, min stavning är ju helt åt skogen.

  • Jessica23
    Trulis skrev 2007-08-05 00:41:58 följande:
    Hmm.. okej, har ni suttit ner och pratat orderntligt om det här? Inser han att de små blir lidande emellanåt? Om inte, kan du inte lirka med handling så han poletten slinter ner? Börja du med att ta ett barn i taget på nån utflykt, eller bara gå och handla, göra nåt ärende, vad som helst, bara det blir "du och ett barn. Så låter du dem turas om. Är det så att du och hans dotter har bra kontakt så gör likadant med henne. Nyckerordet är egentid, (jag vet att jag börjar bli tjatig om det, men det ÄR värdefullt för alla, precis som det är för mamma&pappatid)Prova och se om han är helt omöjlig att diskutera med. Med tiden kanske han upptäcker värdet och undrar varför han inte kom på det här tidigare. Det är ett råd jag kan ge dig nu.
    Jag har ensam åkt iväg med våra barn i flera dagar och då har han ensam varit på tösen. Jag kan göra saker ensam också men det är ju trevligt och hitta på saker tillsammans.

    Jag har försökt tala med honom men han vill inte lyssna. Snart Skiter jag detta!
  • Jessica23

    Nu går jag o lägger mig!

    Tack för allt stöd!

    Hoppas detta går åt rätt håll snart!

Svar på tråden Ok med semester UTAN bonusbarn?