Rädd för att prata inför folk..

KBT är bra mot fobier. Det kostar en del, men är å andra sidan en effektiv och snabb terapiform, så man behöver inte sitta och traggla länge. Jag skulle råda dig att ringa en KBT-terapeut med erfarenhet av fobi-träning.

Jag känner igen mej i allt du skriver och du är inte ensam!

För min egen del började det i högstadiet tror jag. Avskydde varje redovisning och skolkade ofta. Började gymnasiet men efter en högläsning på engelskalektionen så hoppade jag av. Sedan fortsatte problemen och jag gjorde som du, sjukskrev mej på stormöten och liknande. När det inte gick att komma undan så gick jag ut på toaletten när det var dags för presentation eller redovisning.

Jag håller med dej, det är verkligen ett handikapp och det känns oöverstigligt att lösa.

Jag löste problemet genom att börja med hemförsäljning. Sov nog inte på en vecka innan min första visning och jag kan säga att de första månaderna var nog inte mina presentationer dom bästa. Ångesten var stor men jag har kommit över det till den grad att jag kan hantera det. Jobbar fortfarande med hemförsäljning och har gjort det i ganska många år. Kan fortfarande bli väldigt nervös och känna mej obekväm men jag klarar det!

Var på en kurs en gång där en tjej sa direkt när presenationsrundan gick, att hon inte fixade att prata inför grupp. Då frågade kursledarna om dom fick ställa frågor till henne istället och det gick jättebra. Knackigt i början men det tog sej.

Det bästa är nog att berätta för sin chef som det är men kanske inte det enklaste. Kontakta din husläkare eller din hälsocentral. Där kan du få tips om vem som kan hjälpa dej.

Önskar dej verkligen lycka till och tänk på att det går att komma över!

jag tycker du ska berätta detta för chefen. Jag kan inte tänka mig att denne skulle utsätta dig för ngt jobbigt då...
Frågan är om du verkligen vill/måste ta tag i det? Det är ju inte så jättemånga som tycker det är roligt och helt oki att tala inför stora grupper. Så man kan ju faktiskt gå genom livet utan att göra det. Eller om du kanske har en dröm om att faktiskt vara en av dem som tycker det är ganska kul att tala inför grupper (jag älskar det) då kan det vara en bra ide som de andra sagt att börja i terapi för det eller gå en kurs för "sånna som du"....

Leder det till att du sjukanmäler dig när du måste tala inför grupp, så tycker jag definitivt att du måste ta tag i det, för det hindrar dig då från mer än att bara tala inför grupp. Det ger dig säkert ångest redan dagen innan, och en massa tid som du kunde ha ägnat åt bättre saker försvinner på oro.

Hej!
Jag känner mycket väl igen mig i det du skriver. Det är en fobi du har och man kan bli hjälpt med kognitiv beteendeterapi. Dock är ju detta ganska dyrt... Själv anmälde jag mig till Sthlms Universitet där de psykologistuderande utför terapi under handledning under deras sista terminer på utbildningen. Det är mycket billigare! 125 kr per gång tror jag att jag betalade. Vid träffarna är det endast du och den psykologistuderande som ses och pratar och genomför övningar. Det var oerhört jobbigt för mig i början att gå dit, men jag tycker att det har hjälpt. Dock är det självklart fortfarande jättejobbigt men inte lika fobi-aktigt. Tidigare var det en nära-döden-upplevelse att behöva prata inför folk, nu kan jag hantera det något bättre. Du bor ju i sthlm så jag tycker absolut att du ska kontakta Sthlms Universitets Psykologiska Institution. LYCKA TILL!!!!

Vet du vad....Jag tycker du ska berätta för din arbetsgrupp om ditt problem, talar man om problemen så kan de minskas och folk kommer att stötta dig och ha större förståelse för dig. Jag tror du skulle ha mkt nytta av det, att bara en dag trots att du är jätterädd för det berätta att så här är det och det lär kännas som en stor börda lättat från dina axlar.

Jag pluggade på universitetet förut och jag hade en tjej i min klass som hade social fobi, eller någon typ av det och hon var så rädd för att redovisa inför klassen. Men en dag berättade hon det före hon började sin redovisning, hon sa bara om jag stammar eller skakar beror det på att jag är livrädd för att göra sånt här. Och alla fick helt plötsligt en helt ny syn på henne och stöttade henne och var jättebra och hennes problem minskade och minskade. Prova!!

Så här kan du inte ha det och sedan föreslår jag nån typ av samtalsterapi, helst kognitiv beteendeterapi där du får lära dig hur du ska tänka och bete dig i sådana här situationer, du kommer att inse att du själv förstorar upp problemet och tror att folk dömer dig fastän de är fullt upptagna med att lyssna och fundera på sina egna tankar och problem.

Sen kan det även vara flera som har liknande problem i gruppen, även den mest kaxiga kan känna obehag inför att tala inför folk. Det kan lätta upp stämningen om man talar om sånt här tror jag.

Hur som helst lycka till och ta tag i det här på nåt sätt, livet är för kort

EnSanna: En kommentar till ditt inlägg bara.
Det är en STOR skillnad mellan att känna "obehag att tala inför grupp" och att ha en fobi för det. En fobi är en nära-döden-upplevelse som en person som inte varit med om det tidigare inte riktigt kan förstå. Jag har under min studietid råkat ut för människor som säger "jag förstår precis vad du menar..." men när jag väl börjar förklara så inser de att min problematik ligger på en helt annan nivå. Det är en milsvid skillnad. Att ha en fobi är inte bara att vara rädd... det är mycket mer. Det är panik, det är total ångest, det är en puls som man aldrig tidigare har uppnått, det är andnöd, det är att det svartnar för ögonen osv osv. Det är inte att pulsen ökar, benen blir svaga och man blir röd i ansiktet... det är så oändligt mycket mer och så oändligt mycket jobbigare.

Det finns ett läkemedel som används vid pulsstegring och darrighet som många är hjälpta av. Det finns kändisar som brukar ta det istället för lugnande.

Propranolol/Inderal fungerar så att det sänker pulsen till ca 60 slag/min. Man slipper få hjärtklappning, vilket för många är den reaktion som sätter igång darrighet, yrsel mm. För "scenskräck" finns de att få i lågdos, 10 mg. Jag har själv provat detta och det har hjälpt för mig. Jag fick sådan ångest av att känna hjärtat banka i bröstet och tappade nästan andan.

Biverkningarna i sådan låg dos är knappt märkbara. Man kan känna sig lite kall om fötterna och en del människor upplever att de får mardrömmar.

KBT är oxå effektivt, vad jag har hört. Då det är kostsamt om man inte får remiss till psykolog via vårdcentralen kan läkemedel vara ett bra alternativ. När man upptäcker att darrigheten och hjärtklappningen försvinner kan man såsmåningom prova utan.

Jag önskar dig verkligen lycka till och hoppas att du snart slipper ditt problem, som är extremt handikappande.

Anonym: Det håller jag med om men en fobi botas på samma sätt som obehag, att man måste ta tag i det och bearbeta hur jobbigt det än är. Jag har själv haft fobier och det enda som funkat är att ha tagit tag i dom.

Man kan ha stor förståelse för att någon har det så, jag kan mkt väl förstå det utan att säga för mkt, men jag vet också vad som funkat för mig och det var inte att folk bara förstod och hade det så själva, vad hjälper det? Att veta att andra har det, det är ju bättre att försöka "bota" det? Självklart är det en slags trygghet att känna att man inte är ensam men det botar ingenting tror jag...

Hur som helst, om jag förstår problemet eller inte låter jag vara osagt men jag önskar ts lycka till

Södertörns högskola har (har i alla fall haft) retorikkurser för "tal-rädda". Kolla om de finns kvar ? annars kan du även anmäla dig till en vanlig retorikkurs, jag gick själv "ordinarie" kursen på Södertörn och det var flera i klassen som tyckte att det var obehagligt att prata inför folk, två personer hade fobi.

Det kan vara skönt att veta att det sällan syns hur nervös man är när man står och pratar inför andra (men just därför kan det vara skönt att tala om det )

Jag har själv känt obehag inför att prata inför folk, men det har lättat. Tur det eftersom jag jobbar som lärare i dag Samma sak med en kompis till mig. Hon hade verkligen fobi, kunde ligga sömnlös en vecka om hon visste att hon skulle vara tvungen att prata inför en grupp. Hon gick dock på en kurs där hon tvingades hålla många föredrag. Av någon anledning slog det plötsligt över och hon började tycka att det var skitkul. Hon sökte in på lärarhögskolan och har nyligen tagit examen

En sak som har hjälpt mig är att inte tänka "nu ska jag _hålla föredrag_ och alla ska sitta och lyssna", utan i stället tänka "nu ska jag _prata med_ dem, jag ska berätta en grej också kanske de frågar lite".

Lycka till!

Ja det är nog panikångest du upplever, jag lider av samma. Fick tex göra mitt examensarbete inför en mindre grupp då jag sa att jag led av panikångest när jag talar inför en större grupp. Att prata inför 3-4 st är dock inget problem men är det mer än 10 personer får jag ångest och stammar en del.

Vi var 5 elever med samma bekymmer och fick redovisa inför varandra. Det kändes mycket bättre än att göra det inför en hel klass. Detta är nog rätt vanligt med panikångest inför att redovisa. Grejen är att jag blir så darrhänt att jag kan knappt hålla i en penna.

Betablockerare!

Inderal eller Propanolol.

Snacka med psykologer eller gå i terapi - jo, hej och hå.... ta din tid. Ibland är det inte det handlar om.

Och sedan kommer en rekommendation om att ta betablockerare :)

Scenskräck är vad det handlar om. Supervanligt och så lätt att motarbeta.

Ring din närmaste läkare och berätta att det är jobbigt att snacka inför folk. Du får betablockerare och sedan kommer du känna dig mer säker. Därefter kan man trappa ned inför varje uppträdande man gör. Till slut glömmer man om man tog de där pillren eller inte.

Och vet du vad, betablockerare har inga allvarliga bieffekter, gör dig inte beroende och känns meningslösa att ta när man väl överkommit scenskräcken.

M&M