• Anonym

    kräkfobi

    Nu är jag så himla trött på skiten!!!!

    Det började för ca 7 år sedan när vi var på en kompis sommarställe på midsommar. Min dåvarande pojkvän spydde ner min väska med mina kläder i.
    Då började jag få panikångest varje kväll så fort det blev mörkt. Kunde nästan aldrig göra nåt normalt längre. Har gått på kognitiv terapi och allt.
    För ca 2 år sedan så träffade jag en ny kille (min nuvarande) Och det blev bättre. Jag var ju bara så lycklig och tänkte inte på det så mycket längre. Jag blev gravid och klarade mig hur bra som helst utan mina sömnpiller o antideprissiva som jag knaprade innan. Nu när hösten kommer börjar det komma tillbaka. Speiellt när jag är ensam. Tex nu ikväll är min kille ute på krogen och jag är helt livrädd för att jag ska kräkas. Är jätteyr.
    Under denna tid jag haft dessa problem så har jag aldrig kunnat åka buss, åka bil med andra än mina närmaste, gå på toa på krogen,stå i en kö typ ingenting som man kan tänkas kräkas eller andra kan kräkas. Jag är helt låst med min fobi.. Orkar inte med det här längre. Jag vill aldrig visa min dotter hur jag mår men vad gör jag om min sambo inte är hemma när hon får tex maginfluensa? måste ju klara av det!

    Finns det någon som har samma problem som har blivit av med fobierna. Är ju så jobbigt! Allt jag gör påverkas. Kan knappt träffa nya människor för då mår jag illa. Mår verkligen illa varje dag av inbillning för jag är såå rädd för att kräkas. Får panik!
    Allt jag gör förknippar jag med kräk eller maginfluensa.
    Orkar inte mer!!!

  • Svar på tråden kräkfobi
  • bellanbus
    Musslan skrev 2007-08-13 15:33:38 följande:
    Har man kräkfobi går man själklart inte i första taget med på en terapi som går ut på att man själv ska kräkas!! Det skulle inte jag heller ha gjort!! Det krävs modiga människor för sånt! Jag menade bara att det var nog det som var förklaringen till att min vinterkräksjuka gjorde att fobin släppte. Jag hade i 10-15 år varit fixerad vid TANKEN på att kräkas, men när jag väl kräktes så var det inte så farligt.
    Ja det stämmer säkert för din del, vi är ju alla olika, det var mest det jag ville poängtera..

    Jag har haft kräkfobi sedan 6 års ålder, och under dessa 21 år har jag kräkt under flera tillfällen, utan att det har hjälpt mig att bli fri från min fobi..
    Dock har det varit skönt direkt efteråt då jag kunnat säga till mig själv "Se där det var ju inte så farligt", men ett par dagar senare är det samma visa igen...
    Välkomna till Effelltown....
  • Anonym

    samma för mig. Har kräkts ett antal ggr men det har inte hjälpt mig

  • LillaLinan

    här är ytterligare en! Men min topp av fobin hade jag under mina år i grundskolan. Jag mådde illa varje kväll när jag skulle sova å hade ont i magen å va livrädd/panikslagen för att kräkas...

    Nu är det bättre men jag får panik bara jag hör ngn som har magsjuka. Å jag bävar för den dagen min dotter komemr få det.-(


  • Stålmamma

    hej
    jag ldier oxå av kräk fobi (emetofobi som det så fint heter) jag har lidit av det så länge jag kan minnas har börjat gå i terapi nu och hoppas på att det ska bli bättre. krkfobi är tyvärr en av dem svåraste fobierna att bli av med

    du får mer än gärna höra va dig till mig..
    min ångest börjar nu oxå då hösten och alla magsjuke perioder kommer

  • maximilian04

    Här är en till med kräkfobi som hindrar mig från sånt som andra tycker är helt normalt, åka buss, gå på bio mm, mm.
    Det värsta nu förtiden är att sonen går på dagis och det vet man ju att förr eller senare så är det dags för maginfluensa.
    Nu kan jag inte riktigt se att det skulle kunna bli senare utan jag planerar mina måltider och min sömn efter att han ev vaknar mitt i natten med magsjuka.
    Låter sjukt, eller hur?
    Nu ska jag börja KBT i höst och jag fasar för det, när vi pratar om det kallar jag det "face my fears" men, inte sjutton vill jag göra det egentligen...
    Kan komma på mig själv redan nu med att försöka komma på undanflykter för att slippa

  • Anonym

    vad många det va som hade kräk-fobi. Känns skönt att inte va ensam även fast jag inte vill att ni ska ha det =)

  • Anonym (M)

    Här är en till! Är redan rädd för den kommande vks Sonen fick ligga inne för sin magsjuka i våras, hemskt för alla inblandade. Är glad att hans pappa klarade det så bra för jag vet inte om jag hade klarat att bo hos honom på sjukhuset då..

  • Anonym

    Är oxå livrädd för vks. Dottern ska börja dagis i januari o jag börja jobba .. hur ska det gå? Jag kan inte tänka mej tanken om hon får det o jag måste gå till jobbet o bara vänta på att jag ska få det.. Tänk om jag får det på jobbet då.

  • mHalmstadsmamma

    är med rädd för att kräkas....och ännu värre att barnen ska göra det....får ångest när kräksjukan härjar.

    Och nu börjar skolan *rys*

  • Blackbutterfly

    Hej hej!! Här har vi en till som ansluter sig till skarn av livrädda!!
    Min dotter börjar på dagis i oktober...det är ju då vks börjar...usch, jag är verkligen livrädd och får panik!! Jag skakar och mår illa och blir helt paralyserad!! usch!!

    Känns dock väldigt skönt att veta att det finns fler än jag som har denna fobi!

    När jag var gravid med min dotter så spydde jag två gånger...och jag dog ju knappast av det..men fy...min fobi har INTE försvunnit det minsta....jag är fortfarande lika rädd...
    Jag känner mig som en HEMSK mamma till och från...så fort jag får för mig att min dotter mår illa eller ska spy...då kan jag knappt ta hand om henne...Man blir helt handikappad!! Gråter
    Jag vill ju kunna ta hand om min lilla tjej!!


    ¯`°?.¸ ღ♥ Ella-Pella ♥ღ ¸.?°´¯
Svar på tråden kräkfobi