V.V.S.-tråden -Våga Vägra Skov! Tråd nummer 9!

Bcsvensk.se Vassego

Jag har ju fått tre barn och har varit förskonad från svåra Crohnsanfall efter de två första förlossningarna så var inte alls beredd på att bli så sjuk. Det var också så att det inte alls kändes som ett Crohnsanfall till att börja med utan mer allmän sjukdomskänsla med febertoppar och stark frossa på nätterna och man misstänkte först urinvägsinfektion och sedan livmoderinflammation och sedan när jag blev alltför dålig blev jag inlagd och fick genomgå diverse udersökningar och då visade det ju sig att det var Crohns som spökade. Det som var jobbigt var att det kändes som om inte kortisonet, som alltid hjälpt väldigt fort innan, plötsligt inte hjälpte, men det gjorde det ju till slut fast det tog ett par månader och fick "starta om" medicineringen ett par gånger. Jag har även varit tvungen att gå genom 9 penicillinkurer sedan slutet av augusti. Sedan hade jag dåliga järnvärden efter förlossningen, ca 90, det har jag heller aldrig haft innan.

I allafall, kombinationen av allt detta och så förlossningshormoner och rubbad sömn och dygnsrytm kändes oerhört påfrestande. Läkarna tyckte absolut att jag kunde amma men det slutade jag med efter två månader när den lilla fick sin andra svampinfektion och gick från att ha varit en väldigt orolig bebis till att bli jättelugn, kan ju inte ha varit bra att amma med alla dessa meciciner och dessutom nattlig frossa och täta toabesök. Jag gjorde inget annat än drack hela tiden för att inte få vätskebrist. Usch vad det var hemskt ett tag.

MaddeK81 - det kan säkert var nyttigt att träffa en psykolog om man varit väldigt dålig, det är ju traumatiskt, själv fick jag ett tag för mig att jag skulle dö. Nu tycker jag inte att jag behöver prata med en psykolog men jag kan förstå om andra gör det.

Halloj alla vänner! Jag kikar in en sväng innan det är dags att lämna Emil på dagis. Här är det bara bra,magen sköter sig i stort sett perfekt vilket är skönt. Jag tror att inflammationen i stumpen därbak börjar att gå tillbaka nu men för att vara på den säkra sidan tänker jag fortsätta med supparna läääänge. Det är så slarvigt av mig att inte ta dem som jag ska och på sätt och vis får jag skylla mig själv när det blir inflammerat.

Croft,välkommen hit till oss! Vi är ett blandat gäng tarmisar som ger varandra stöd,råd och peppning när det gäller både det ena och andra. Alla här inne är helt underbara och jag måste bara få säga att tack vare er så har jag klarat av att leva med min sjukdom och acceptera den trots att det var tufft i början. Jag har själv UC sedan hösten 2005 och förra året opererades jag och fick en tillfällig stomi. Tack vare op så fick jag tillbaka mitt liv!! Jag vet hur tufft det är att ha en bebis och vara sjuk. Min son var bara några månader när jag lades in första gången och jag har varit jättesjuk under hela hans bebistid. När jag opererades var min son bara 1 år och förstod inte varför mamma var borta på sjukhus i 3 veckor och det var en jobbig tid.

Jag vet inte om jag missade det men vad får du för mediciner,förutom kortison?

dalkulla,dumma tarm! Du har varit sjuk så länge så är det någons tur att må bra så är det din!! Självklart önskar jag ju att alla blir bra men lite extra åt dig nu. Äter du fortf kortison? Vad säger din läkare om detta,ska du få prova något annat som afares tex? Du ska veta att jag tänker på dig och att jag verkligen hoppas att ni hittar en behandling som ska hjälpa dig att komma tillbaka till ditt normala liv.
Kram kram!!

68an,japp här lagas det mat i gjutjärnspannor mest hela tiden. Min käre man är hemskt noga med detta. Han är verkligen för underbar och omtänksam trots att han jobbar jämt och knappt hinner med sig själv. Jag får lite dåligt samvete för att han har dragit det tunga lasset här hemma under en så pass lång tid då jag varit sjuk osv...
Han vet att jag skulle göra samma sak för honom om han blev sjuk. Det är väl bla det man ska göra när man är gift.
Hihi,jag ser bilden av en magsjuk familj som sitter ihopträngda i en bil och spyr ikapp i varsin påse.... Usch,det är inte så kul me själva bilden som dyker upp för mitt inre är lite komisk faktiskt. Hoppas verkligen att ni slipper det!

Ojoj,nu måste jag försöka få på Emil klädernaoch gå till dagis.
Själv ska jag gå på min sista lektion för denna termin,jippi!!
From Onsdag har jag och Emil Jullov ända till den 14/1-08.

Ha en bra dag alla och kram på er!! / nalla

hallå allihop en vecka kvar nu känner mig som ett litet barn....god jul.
I morgon ska jag till mvc å kolla så allt växer som d ska , har fortfarande skov å går inte upp i vikt..*suck*
sjukskrivningen gick ut igår, men jag klarar fortfarande inte av att verken äta lr gå ut ( om d nu inte finns en toa i närheten som e ren å fräch)..gud e så nervös tänk om bebben inte får tillräckligt med näring...men jag känner hur det sprattlar å puffar där inne.
min dotter kom igår när jag låg på soffan å drog upp min tröja , så tittade hon på mig helt alvarligt å fråga " men e han inte klar snart" höll på å skratta ihjäl mig, så d första hon sa nu på morgonen när vi kom till förskolan till sina fröknar var lillebror kommer sen ...har ingen aning om d e en lillebror lr inte men hon har bestämmt sig att d e visst en lillebror.

Hej Nallatalla,
Jag har tagot asacol, kortison och diverse penicillinkurer samt järntabletter. Sedan började jag med imurel men då kände jag mig sämre så det slutade jag med fast det visade sig då plötsligt att jag hade amöbadysenteri som en extra bonus så det var nog inte imurel som jag hade problem med.

Det är verkligen bra att det finns sådana här forum så man kan läsa om andras erfarenheter. Verkar vara väldigt många som har blivit tvungna att operera sig.

Tindras äiti: Oroa dig inte för att barnet inte får näring, det tar vad de behöver. Jag har inte gått upp särskilt mycket under mina graviditeter, +0,5kg med första och +1,8kg med andra och de har mått hur bra som helst och varit helt normalstora.

å skönt å höra, gick upp 9 kg med min dotter d va inte så vrål mkt d heller , bara d att jag har gått ner 2 kg ungefär så jag hoppas ialf vara tillbax på min vanliga vikt imorgon...

Dalkulla:
Du gnäller inte. Du VENTILERAR!!
Förstår det måste kännas enormt stressande med nya jobbet just nu. Tyvärr gör ju inte den stressen saken bättre heller... Hoppas det vänder alldeles snart så du kan få jobbet att fungera. KRAM.

Croft:
Välkommen hit med dina bråkiga tarmar! Jag har inte din sjukdom, men mina tarmproblem kom som ett brev på posten när min yngsta son kom till värden med kejsarsnitt. Det jag lärt mig under resan gång är att olika tarmsjukdomar kan komma i samband med förlossning och att befintliga tarmåkommor kan försämras. Skönt att du är på bättringsvägen!

bcsvensk:
Visst kan det kännas totalt HOPPLÖST ibland. Tror att man ska låta sig deppa ihop totalt ett par dagar då. Sen resa sig, ett djupt andetag och säga till sig själv att nu jädraranamma ska jag fixa detta! Det får INTE ta överhanden över mitt liv! Så fokuserar man fram, fram, FRAM.

68:an:
Nej visst vet man inte vad man ska tro ibland. Det jag lärt mig efter att träffat många specialister är att SAMTLIGT tycker olika. Har nog inte träffat på någon som tycker/tror lika om samma åkomma. Jag ska göra än den ena än den andra undersökningen. Så tycker nästa att nej, nej, det här ska hon göra. Sen blir det ingenting av något.
Det jag funderat mycket på, är varför de helt enkelt inte frågar patienten istället?? Hur denne mår. Ex. med medicinering. De bläddrar i fass. Bestämmer en dosering utan att ha kollat hur patienten mår. Det tas prover, de läser av, men hur MÅR patienten? Värdena ligger på gränsen, då kan inte patienten må dåligt. etc. etc. FRÅGA MERA! Då blit det både mer rätt och lättare att leva.

Nallatalla:
Skönt med jullov!!! Här börjar det på torsdag. Ingen aning om hur jag ska fixa barnen en hel del dagar på egen hand, men jullov! Det ska de ha!!

Tindras:
Hoppas du kommit ifatt med vikten. Bebisen tar vad den behöver, det är DU som blir lidande. Kan du inte fråga om näringsdropp etc? Det är ju viktigt att även du mår bra. Du ska klämma ut bebisen också, ta hand om den. Vilket är ett jättearbete. Så försök stå på dig att det är viktigt hur även DU mår.

Här är det ONT. Har börjat träna i bassängen igen. Fick i fredags 'förhållningsregler' av sjukgymnasten att ta det väldigt lugnt i början. Jovisst! Det var så kul att jag gjorde mitt vanliga fel. Körde över smärtan totalt så jag knappt tog mig hem. Så nu sitter jag här med en pulserande, stickande, brännande mage och en smärta på 6-7 någonstans. Arg att jag på 3,5år ännu inte lärt mig denna lilla detaljen min sjukgymnast brukar påminna mig om alltförofta. "det går INTE att kompromissa med kroppen".

Hej
Kikar in och lämnar liten rapport. Skriver ingen personligt då jag inte orkar men läser allt och tänker på er som mår dåligt, och er andra med förstås!

I lördags fick jag feber och fick åka in till sjukhuset här hemma, de tog leverprover och kollade om det var uvi men det var bra så de gav mig antibiotika då såret var rött och hettade. Infektion el inflammation i såret. (kommer inte ihåg vilket)
Är rätt trött nu, kanske beror på att jag har skit i såret el att jag minskat kortisonet. Ska in i morgon på kontroll så det känns bra. Tacksam för att det inte var en ny avstötning men önskar även att det fick vara lugnt ett tag nu utan fler problem. Vill bara landa i detta. Är inte lika hungrig längre utan det märks att jag minskat kortisonet, lite rund i kinderna har jag redan blivit. Äter 15 mg per dag nu.
Sedan måste jag inse att det inte var länge sedan jag gjorde en superstor operation, vill så gärna så mkt men jag måste fatta att det är ok att vara lite trött och vila. Brukar i regel ta några månader innan man är "tillbaks" men eftersom jag blev så pigg så snabbt så ställer jag nog för höga krav på mitt tillfrisknande...
Tarmen har reagerat på alla mediciner så nu är jag en i gänget här på riktigt, kramper och diarrer och jag tål inga mediciner för min UC så jag hoppas att den skärper till sig. Att börja röka för att bli stabil som jag gjorde förra gången är ju inte aktuellt.

kram

Tror det är många av oss som känner igen oss i det (även om vi inte fått nya organ, utan blivit av med organ).

När jag för hundrafemtielva år sen opererade bort tjocktarmen så mådde jag så enormt bra jämfört med hur jag mådde med tjocktarmen att jag de första två veckorna efter jag kommit hem körde på i 190. Sen trillade jag ihop (dvs kroppen sa helt enkelt ifrån att nu får du baske mig vila) och sen tog det ca en månad innan jag började känna mig något så när normal.

Så ja, du bör nog försöka ta det lugnt även om jag förstår att det är svårt eftersom du mår så mycket, mycket bättre än innan

Kram