Vita hem del 6

Hihi...ja-a...äta upp huset kanske. Men det är ju ändå en skapelse. Tomtarna är ok  (frånsett den där HEMSKA i mitten...han får nog "rymma" tror jag) Näe...jag tycker nog också att det är mysigt med pepparkakshus. Jag älskar ju hus av alla de slag. Jag vill göra pepparkakshus med dem själv nästa år..men då ska vi göra en annan modell och ha gelatinblad som fönster och lite annat...och inget nonstop på taket. Lycka till med studierna...det brukar lossna när man väl har tagit sig för att börja.Kristyr är ju inte så dumt...och det skulle nog bli lite...ehh..finare då! Tack för tipset!Hihi...näe...tyvärr har vi inte kvar vår katt och inget rangligt bord heller, men du kittlar fantasin till nästa år!

Lisa - superfina bilder! Tycker särskilt mycket om "JUL"staken och de där vackra "burkarna" du har högst upp på hyllan i köket. Vad är det för något?? Ser så vackert ut.

Nublu - pssst...läste det du skrev i min inbox. Jag är i "förhandling" med maken just nu.

Tack vännen!   Pssst...tror det är nästa helg!

Hihi...det ska jag absolut försöka göra...jag och sonen ska "snöa" till den lite nu med florsocker dessutom.

Puh...förövrigt känner jag mig helt SLUT! Dottern är i värsta "kan själv" och "vill inte" perioden. Och hon är minst lika envis som jag, så det blir ganska tuffa matcher ibland när det gäller saker man faktiskt bör göra - som borsta tänderna, tvätta händer och annat. Saken är den att hon inte på några vis går att "klura" och "finurla" med. Så här kan det låta när vi tvättar händerna:
"Nu ska vi tvätta händerna"
"Nej"
"Jo, vi har varit på toaletten - då är händerna smutsiga"
"Nej, jag VILL inte"
"Inga diskussioner vännen, kom här"
(Tjej lyftes upp på pallen, men viker in benen under sig)
"Sätt ner fötterna"
Efter lite trilsk och en hel del bestämdhet går det.
"Har du sett att mamma köpt en ny tvål, här...lukta...den luktar lavendel"
"Näe..."vrider bort huvudet.
"Det är precis likadana blommor på den som det var i trädgårdlandet i somras...kommer du ihåg? Precis bredvid jordgubbarna som du och Hugo gick och åt av"
"Nej!"
Då häller jag upp vatten i handfatet och sätter i proppen så att det blir fyllt av vatten. Tänker att det kan vara spännande att plaska med fingrarna och lite lockande. Tänker att jag är klurig och att hon inte kommer kunna mooootstå detta.
Jag plaskar själv runt där med händerna och jagar efter tvålen, nynnar och har mig.
Dottern sneglar, stoppar ner ena handen, för att sedan direkt dra upp den igen när hon kommer på att hon håller på att ge med sig och faktiskt få händerna rena.
"NEJ!" säger hon då bestämt.

Då tar den, nu inte så pedagogiska mamman längre, händerna och resolut doppar dem i tvättfatet, skrubbar snabbt rent händerna och torkar dem. Dottern skriker som om hon håller på att stickas med nålar, kastar sig ner med våta händer och springer ifrån badrummet ungefär som "Kevin" i "Ensam hemma" springer genom huset, med armarna härjandes och fäktandes överallt. Sedan hittar man henne inkrupen som en liten ilsken igelkott vid soffan. Rara ömma ord, mjuka smekningar leder bara till gallskrik och slag. Jag går därifrån och låter henne varva ner och hör hennes gråt ändra karaktär. Vi kramas, jag pussar på henne och avleder henne med saker som finns runtomkring.

Allt är bra...för ungefär femton minuter...innan det är dags för nästa utbrott.

Jag är helt SLUT!
Och hon med. Nu har hon gråtit sig igenom den senaste halvtimman och ligger äntligen i sängen och somnade omedelbart. Svettig och in i dödens trött efter allt skrikande och gråtande.

Nu är det lite lugnt för första gången på flera timmar och sonen kommer försynt och frågar..."Ska vi bygga med Lego nu mamma?"

Jag KAN ju inte säga nej...jag älskar ju honom och han leker så snällt själv när syrran får sina gråtattackar och hormonerna och alla känslor rusar genom hennes kropp.

Vi ska pyssla lite han och jag. Behöver den kreativiteten att hämta kraft ifrån, annars går jag under.

(Och kan inte låta bli att känna lite ångest inför de drabbningar jag och dottern kan tänkas ha när hon kommer i puberteten och jag i troligen i förstadiet till klimakteriet samtidigt. Puh!)

Jopp...det är ju det. *andas, andas*Åhhh..tack....nu har han och jag fixat lite, men det gick åt helvete *skrattar*. Det slutade med fågelfrö över hela golvet och kokosfett över hela diskbänken....måste gå och sanera...var bara tvungen att gå och just ANDAS lite. Klokt av dig att ringa. Känner igen det där från sonen också. En period där i våras, när han var 2,5 år så kunde vi verkligen nästa "klocka" hans perioder. Det kom en vecka av motstånd - sedan följde fyra till fem lugna veckor innan nästa period var och det höll nog på nästan hela våren till hans treårsdag. Nu är han så lugn och harmonisk så det känns ju som ett bevis på att man red ut det på ett bra sätt. Svårare att göra med dottern som har det tuffare än vad sonen hade. Och dessutom HINNA. Jag har börjat ge henne ännu mer "egentid", men tyvärr har det hittills slutat med att hon varit arg och ledsen även när vi varit ute bara hon och jag. Det kommer vända, men jag känner så extra för henne då jag ser att hon har svårt att hitta sig själv i alla känslor, att hon kommer bortom sig själv i sina utbrott. Det gjorde aldrig Hugo, han hade ändå en smula kontroll i sina karuselldagar, han kunde behärska sig, stanna upp, avledas etc. Dottern blir bara som en ilsken liten boll som hävdar sig och slår mot allt runtomkring och ingen får komma in i bubblan.

..

Inte så mycket inredningsprat från min sida idag som ni ser. Mycket tankar runtomkring detta blir det som ni ser. Jag hade glömt bort hur det var.

Giv mig styrka liksom!
Nu väntar min kokosfettindränkta diskbänk på mig. Bläääh!

Peak - fina bilder - du påminde mig om att jag har en ljusstake som ser ut som din någonstans. :-O Var kan den vara tro? Hade inte en tanke på den förrän nu. Har ju till och med själv kvar bilder på den från förra året. Hmmm....måste ligga på vinden bland julsakerna fortfarande. Burkarna var supersöta...var finns de att köpa?

Hihi...vad roligt...känner igen det med. Här hemma pratade min treåring om "min bankrobot som står och bankar på gatan för att han tycker det är roligt" och "min målarrobot som målar ALLT jag vill SVART"

Det ni...hur ska detta gå. Sonen älskar verkligen svart och när jag och han målar saker vita så säger han:
"Mamma, du måste köpa svart färg också?"
"Varför då älskling?"
"För jag ska måla min säng SVART och så ska jag ha min gröna tofsar med guld på. De ska fortsätta hänga på sängen. Och så vill jag ha svarta sängar, det är snyggt mamma"

Jodusåatt....får se hur länge det dröjer innan jag får byta ut lite detaljer i hans rum.

Nu skulle jag vilja ha en BILDBOMBNING i form av inspirerande bilder på era Eketorpsoffor från IKEA. Vem blir först ut?