Vita hem del 6
Himmelbit skrev 2008-01-05 12:06:15 följande:
Bea - jag förstår dig! Hoppas att din man hittar inspirationen och själv känner att han vill ta tag i det och få det klart. Ang. städhjälp så tycker jag ändå att du ska ta dig en funderare till. Vad ska du med kläder, hotellnätter o dyl med om du är helt slutkörd?? Här kostar det 295 kr per timma, med hushållsnära tjänster. Säg att du tar hjälp iallafall 2 timmar per vecka. Då kostar det dig 600 kr och du får hälften tillbaka efter deklaration (dvs egentligen kostar 2h lika mkt som en timma).
Mmmm....jag förstår hur du tänker. Jag har väl bara inte varit "van" att tänka på att lägga pengar på mig "själv" på det sättet. Det blir ju ändå 1200 kronor (eller 2400 kronor) även om man får dra av det i efterhand. Jag känner att själva städningen, alltså det i sig som är dammsugning, tvätt och plocka i och ur diskmaskinen är sånt jag fixar själv med hjälp av barnen. Det kan rentav vara kul att göra det tillsammans.
Det är det här dagliga PLOCKET som gör mig galen. En liten plastnupp till en leksak där, några muttrar och en skruvtång där, ett par kalsonger som ligger här och några batterier (som man aldrig vet är laddade eller inte) där....och det kan ju ändå inte en städhjälp hjälpa till med.
Eller alla julsaker nu som ska upp på vinden, som jag måste ha makens hjälp att hiva upp för den branta stegen, och han bygger ju...om jag har tur...och då vill jag ju inte störa. Eller alla papper som blir drällandes...reklam som slängs överallt och räkningar - betalda - som ska sättas in i pärmarna....och några cd-skivor som har försvunnit från sina fodral - eller helt enkelt tomma fodral...och alla datorprylar som ligger högt och lågt, eller vinterkläderna som ska ses till, tvättas eller hängas undan, rengöras eller ordnas till, eller all tvätt som ska vikas och tillbaka till sina rätta ställen, och så kommer det en reklam t-shirt här och ett plastkort som ligger där och en värdecheck där och...
Det kan ju inte någon städhjälp hjälpa till med tyvärr.
Äsch...jag hör ju hur jag själv låter...hopplös.

Och jag försöker verkligen att släppa på kraven (men så börjar det ju se ut som det gör också i arbetsrummet här till exempel och jag mår helt enkelt inte bra av det. Näe...ska inte "klaga" mer....vill bara skriva av mig som sagt. Kanske känner några av er igen sig?