Destined star

Äldre 7 Nov 19:56

98 svar

Ny tråd för oss som är adopterade och fått barn

Eftersom den andra tråden nu e stäng så tänkte jag att vi fortsätter på en ny. dessa fråger följer med sen tidigare.

Välkomna både gamla som nya!!!

1) Vilket land är du född i?
2) Vilket land är din partner från?
3) Vad sa era föräldrar när ni berättade att ni väntade barn?
4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din
partner är ute tillsammans

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-01-28 12:34
Naturligtvis pratar vi om allt mellan himmel o jord oxå

mammatillvictor

Äldre 14 Nov 16:10

#22

Rungirl, du får självklart ha dina åsikter även om de inte överenstämmer med mina åsikter Precis som att jag inte håller med dig

Tingen

Äldre 14 Nov 18:00

#23

Lizel skrev 2007-11-13 20:18:26 följande:

Pust, nu fick jag en liten stund över o då passar jag på att skriva ett par rader :) Emilia är mitt första barn så jag har inget att jämföra med, men är det verkligen vanligt att barn sover max 1h på dagen (ibland inte alls) när de är runt 1 års ålder? Jag springer efter henne dagarna i ända känns det som... Andra mammor som jag träffar berättar hur deras barn sover titt som tätt o ett par timmar i stöten. Hmmm...En annan fråga...Hur kände ni när ni fick barn? Förutom det där lyckoruset o förälskelsen till det lilla knytet som man får som mamma, hade ni några andra "känslor"/tankar just för att ni är adopterade? Kanske en konstig fråga att ställa, men jag kände mig otroligt knuten till min dotter just för att hon är det enda blodsbandet jag har/vet om. Att få kunna säga att någon är lik mig o.s.v. vilket är helt naturligt för "alla andra" men något jag aldrig har kunnat säga förut. Någon som känner igen sig eller förstår lite grann vad jag menar?

Linzel: Vilket aktivt litet barn du har... Våran minsta en tjej ¨på 1½ sover middag 1 timme per dag. Men när hon var mindre så hade hon svårt att sova. Nu när hon börjat på dagis så är det inga problem.
Jag har fick aldrig den känslan om blodsband och så vidare när jag fick barnen. Men visst så när man tänker efter så är de ju mitt ena kött och blod här. Men jag har växt upp i en liten familj med tät sammanhållning så jag har aldrig kännt saknaden efter blodsband om man säger som så.

Det finns folk som ljuger sig in i sin sannings fanatism.

Lizel

Äldre 14 Nov 19:25

#23

Oj, trodde inte den frågan skulle ställa till med så stor uppståndelse, det var ju inte riktigt meningen...

Tingen: Ja hon är ett litet yrväder som är igång mest hela tiden. Även när hon är märkbart trött så är det jättesvårt att få henne att sova. Men med tanke på din yngsta dotter så kanske det finns hopp ;)

Har heller eg aldrig saknat blodsband o detta var en stark känsla som kom över mig precis dagarna efter förlossningen. Men ibland när jag tittar på henne så känner jag som dig, rungirl, att hon o jag "hör ihop".

Emellertid kan jag inte hålla med om att "kärlek o blod hör ihop", det behöver ju inte alls vara så. Har stött på syskon som fullkomligen hatar varandra o som brutit kontakten, även föräldrar o barn som under olyckliga omständigheter inte har kontakt längre. Och sen de familjer som inte har biologisk anknytning på något sätt och ingen älskar den andra mindre för det.

rungirl skrev 2007-11-14 13:00:34 följande:

"... Men när vi adopterade uttrycker vår innerliga glädje att ha en familj av samma kött o blod då anses det kränkande emot "andra" grupper. Det är en naturlig drift att söka fortplanta sig själv o föra sina egna gener vidare men för oss adopterade är det så tabu (kolla på min tråd o se reaktionerna). Det finns många undersökningar som visar att människan har mkt högre tolerans för våra biologiska släktingar än andra just när det gäller barn..."

Det här visste jag inte om...
Har aldrig hört något liknande, men du verkar helt klart insatt i ämnet. Du har uppenbart dåliga erfarenheter gällande det här vilket du baserar dina åsikter på så klart. Kan emellertid inte låta bli att tycka det är synd att du verkar ha tråkiga upplevelser som har med adoption att göra. Likväl verkar du vara så otroligt lycklig ändå vilket glädjer mig :)

emcjoh

Äldre 14 Nov 22:08

#24

Jag har kännt samma sak o. förstår Rungirl fullständigt.
Vi är ju alla olika, o. de viktigaste dagarna i mitt liv är när jag träffade min man, fick mina barn o. fick kontakt m. min biologiska familj.

mammatillvictor

Äldre 15 Nov 05:32

#25

Lizel skrev 2007-11-14 19:25:32 följande:

Oj, trodde inte den frågan skulle ställa till med så stor uppståndelse, det var ju inte riktigt meningen...Tingen: Ja hon är ett litet yrväder som är igång mest hela tiden. Även när hon är märkbart trött så är det jättesvårt att få henne att sova. Men med tanke på din yngsta dotter så kanske det finns hopp ;)Har heller eg aldrig saknat blodsband o detta var en stark känsla som kom över mig precis dagarna efter förlossningen. Men ibland när jag tittar på henne så känner jag som dig, rungirl, att hon o jag "hör ihop". Emellertid kan jag inte hålla med om att "kärlek o blod hör ihop", det behöver ju inte alls vara så. Har stött på syskon som fullkomligen hatar varandra o som brutit kontakten, även föräldrar o barn som under olyckliga omständigheter inte har kontakt längre. Och sen de familjer som inte har biologisk anknytning på något sätt och ingen älskar den andra mindre för det. Det här visste jag inte om...Har aldrig hört något liknande, men du verkar helt klart insatt i ämnet. Du har uppenbart dåliga erfarenheter gällande det här vilket du baserar dina åsikter på så klart. Kan emellertid inte låta bli att tycka det är synd att du verkar ha tråkiga upplevelser som har med adoption att göra. Likväl verkar du vara så otroligt lycklig ändå vilket glädjer mig :)

fint skrivet

Honey1982

Äldre 15 Nov 10:49

#26

Lizel skrev 2007-11-13 20:18:26 följande:

En annan fråga...Hur kände ni när ni fick barn? Förutom det där lyckoruset o förälskelsen till det lilla knytet som man får som mamma, hade ni några andra "känslor"/tankar just för att ni är adopterade?

Jag anser att jag är precis lika mycket släkt med min son som med min familj och min släkt. Jag ser ingen skillnad där, det enda är ju blodsbandet. Visst är det kul att kunna se likheter med sonen men det är för övrigt det enda.
Däremot är jag väldigt glad för att jag kunde få biologiska barn och det tror jag har att göra med att jag själv är adopterad.

Destined star

Äldre 16 Nov 08:31

#27

hej tjejer... ska strax i väg t jobbet men va bara tvungen att komma in en sväng.
Barn e alla olika o en del små behöver kanske bara den timmen andra mer timmar. Jag är jätte glad över att fått egna barn men jag har inte känt typ mina blodsband osv. jag har alltid fått information om min adoption från de jag var liten, inte haft några minnen från indien(4mån när ja kom) alltid sett mamma o pappa som mamma o pappa.
Jag har min familj här o älskar mina barn... ha de gött tjejer nu ska ja klä på mina barn o fare te dagis o jobb...he he med ännu mer barn...

rungirl

Äldre 16 Nov 08:47

#28

Så här känner jag.

Det är oerhört lite kritik emot adoption o adoptivföräldrar generellt, läs de utredningar som finns ang. adopterade o hur det går för oss som grupp, kolla sen var man riktar uppmärksamheten, emot adoptionen, ursprungsländeran samt våra genetiska förutsättningar.

Detta anser jag vara en reglerätt kränkning. VI är många adopterade som gjort otroligt bra ifrån oss, trots att vi haft vedervärdiga uppväxtförhållanden, med undermåliga a-föräldrar. Jag är tacksam emot sådana som Tobias Hübinette som vågar gå ut o kritisera adoption öht. De flesta adopterade är allt för väluppfostrade.

Jag har tillhört den kategorin men nu anser jag mig vara för gammal för det.

Mina inlägg handlar inte om mina personliga omständigheter utan helt enkelt om att jag reklamerar en intelligent o konstruktiv dialog där barnen verkligen är i centrum. Dialogen som finns nu är enkelriktad. Censuren ligger hela tiden som en tjock dimma o vi adopterade är för väluppfostrade för att säga hur vi egentligen upplever att vara adopterade.

emcjoh skrev 2007-11-14 22:08:36 följande:

Jag har kännt samma sak o. förstår Rungirl fullständigt.Vi är ju alla olika, o. de viktigaste dagarna i mitt liv är när jag träffade min man, fick mina barn o. fick kontakt m. min biologiska familj.

Lizel

Äldre 16 Nov 14:23

#29

Kan inte låta bli att säga ett par ord ang rungirls inlägg (med tanke på att det var min fråga som startade hela debatten på denna tråden)

Rungirl: Till att börja med ber jag om ursäkt för att jag antog att dina åsikter baserades på själupplevda händelser, vilket det uppenbarligen inte gör.

Kanske även ska poängtera att detta inte på något sett är kritik mot vad du skriver, bara en personlig tanke från min sida.

Det är ju jättebra att du uppmärksammar problematiken som tydligen finns bland vissa adopterade, därmed vill inte det säga att det omfattar alla adopterade.

Om jag talar för mig själv så har jag haft ett enormt lyckligt liv o inget har fattas mig, varken emotionellt eller materiellt. Under rådande omständigheter som gjorde att mina biologiska föräldrar inte kunde ta hand om mig så hamnade jag hos mina nuvarande föräldrar, hett efterlängatad o älskad. Jag hade inte kunnat få det bättre.

Vet inte hur det är i dagsläget gällande adoption, men, 1976 var det i alla fall som så att det krävdes stora utredningar o godkännanden innan man beviljades att adoptera. Vilka föräldrar som får biologiska barn går igenom en sådan genomgående undersökning innan de godkänns som föräldrar?

Adoption är ett gammalt "fenomen" o i Sverige har inhemsk adoption funnits ett bra tag. Emellertid började internationell adoption runt 60-talet så det är ju inte så länge om man tänker efter... Nya studier görs hela tiden o nya rön dyker upp. Tobias Hübinette, som du nämner, är en av dem som brinner för att uppmärksamma adopterades situation. Dock tycker jag att han drar det mot sin spets. Men återigen som jag sagt tidigare, visst är det bra att ämnet beaktas.

Det här blev på tok för långt o jag ska inte skriva sådana här inlägg mer :P Ville bara understryka att alla är vi olika, alla uppfattar samt uppfattas inte på samma sätt...

Ha en trevlig helg, allihopa!

mammatillvictor

Äldre 16 Nov 14:25

#30

Lizel skrev 2007-11-16 14:23:16 följande:

Kan inte låta bli att säga ett par ord ang rungirls inlägg (med tanke på att det var min fråga som startade hela debatten på denna tråden)Rungirl: Till att börja med ber jag om ursäkt för att jag antog att dina åsikter baserades på själupplevda händelser, vilket det uppenbarligen inte gör. Kanske även ska poängtera att detta inte på något sett är kritik mot vad du skriver, bara en personlig tanke från min sida. Det är ju jättebra att du uppmärksammar problematiken som tydligen finns bland vissa adopterade, därmed vill inte det säga att det omfattar alla adopterade. Om jag talar för mig själv så har jag haft ett enormt lyckligt liv o inget har fattas mig, varken emotionellt eller materiellt. Under rådande omständigheter som gjorde att mina biologiska föräldrar inte kunde ta hand om mig så hamnade jag hos mina nuvarande föräldrar, hett efterlängatad o älskad. Jag hade inte kunnat få det bättre. Vet inte hur det är i dagsläget gällande adoption, men, 1976 var det i alla fall som så att det krävdes stora utredningar o godkännanden innan man beviljades att adoptera. Vilka föräldrar som får biologiska barn går igenom en sådan genomgående undersökning innan de godkänns som föräldrar?Adoption är ett gammalt "fenomen" o i Sverige har inhemsk adoption funnits ett bra tag. Emellertid började internationell adoption runt 60-talet så det är ju inte så länge om man tänker efter... Nya studier görs hela tiden o nya rön dyker upp. Tobias Hübinette, som du nämner, är en av dem som brinner för att uppmärksamma adopterades situation. Dock tycker jag att han drar det mot sin spets. Men återigen som jag sagt tidigare, visst är det bra att ämnet beaktas.Det här blev på tok för långt o jag ska inte skriva sådana här inlägg mer :P Ville bara understryka att alla är vi olika, alla uppfattar samt uppfattas inte på samma sätt...Ha en trevlig helg, allihopa!

Jättebra skrivet! Precis, det är fel att säga att alla adopterade mår si eller så, man kan varken säga att alla mår dåligt eller att alla mår bra. Men det tror jag de flesta förstår. Det stämmer att det var stora och noga utredningar även på 70-80-talet, det är det även nu.

Ny tråd för oss som är adopterade och fått barn

INNEHÅLL