Vi med GBS (grupp B streptokocker) Stöttetråd under graviditeten

Jag fick Furadantin efter min GBS upptäckts men den hjälpte inte... sen fick jag selexid, men den har nog inte heller hjälpt. Ja vad jag förstår så får man äta den från och med GBS upptäcks... men du kan inte äta det i förebyggande syfte eller så. Och det är för att försöka få bort GBS så man inte smittar barnet ja.

Har snart läst alla inlägg i denna tråd, vad ni har skrivit flitigt! Men jag blir irriterad. Vad många det är som har fått hjälp på en gång, för att minska smittrisken o för förtidigfödsel. Gör mig arg att jag inte fick hjälpen på en gång, så Elias behövde gå igenom allt i början av sitt liv. Fick veta nu av er att risken ökar för missfall om mn är gbs-smittad...

KÄndes skönt att få klaga lte ;)

Jag vet inte om alla har samma riktlinjer i alla landsting.
Jag bor i Dalarna och här har dom som regel att.
1. Behandla Gbs med tex Kåvepenin tidigt i grav om det finns mycket bakterier eller om kroppen visar på ansträngning som tex sammandragningar mm. I annat fall låter dom bli, för Gbs kommer så gott som alltid tillbaka efter avslutad behandling.

2.Urinodlingar för att ha koll på utvecklingen fram till v.35.
Om man har mycket bakterier i urinen så sätter man in kåvepenin eller liknande.

3.Ytterligare en odling innan man når Bf, om det visar på att Gbs finns kvar sätts dropp under förlossningen.

Dom sätter även dropp om vattnet går hemma och man kommer in.
Vid igångsättning väntar man in och ser hur förlossningen fortskrider. Varför fattar jag inte, känns som att då om någongång kan man ju se till att man hinner få dropp innom dom 4timmar som krävs innan barnet kommer...

Ang Furadantin, så tror jag inte att det biter så jätte bra på Gbs. Jag har ätit det länge nu i profylax pga uvi, men min Gbs finns ändå kvar.

Antibiotika menar du?

Min son föddes ju för tidigt (34+2), men min bm menar ändå att det inte föreligger någon förhöjd risk för oss att det händer igen. Jag önskar såklart att hon har rätt, men känner mig dock skeptisk...

enligt min barnmorska så är det en av anledningarna till att man bör behandlas med antibiotika... hotande förtidsbörd... så om du har risk att föda förtidigt eftersom du gjort det tidigare så ska du behandlas med antibiotika

"

Hur och när man skall behandla den gravida kvinnan bedöms av ansvarig läkare beroende på olika riskfaktorer hos den enskilda kvinnan. Riskfaktorer kan vara att kvinnan tidigare fött ett barn med GBS infektion, förtidsbörd, långvarig (≥18 timmar) vattenavgång eller feber.

Överföringen av GBS från mor till barn kan i hög grad förhindras om kvinnan får antibiotika under förlossningen.
GBS kan behandlas med antibiotika. Om och när antibiotikabehandling skall ges beslutas av ansvarig läkare"

GBS (grupp B streptokocker) är bakterier som finns normalt på flera ställen i kroppen, speciellt i tarmen och slidan. Kvinnan har i allmänhet GBS i slidan utan att det orsakar någon infektion eller ger några symtom.
Bakterierna kan överföras till barnet i samband med förlossningen. Hos omkring 50% av de kvinnor som är bärare av GBS sker en överföring av bakterierna till barnet i samband med förlossningen.
De flesta barn som blivit bärare av GBS förblir friska. Ungefär 100 barn per år (1 promille) av alla födda barn i Sverige drabbas av en GBS-infektion.

GBS finns huvudsakligen i tarmfloran och i slidan. Både kvinnor och män kan ha GBS och överföring kan ske sexuellt. Cirka 20- 30 procent av de gravida kvinnorna är bärare av GBS.
I och med att det är en så vanlig bakterie kan man säga att den är en del av den naturliga bakteriefloran.

De flesta kvinnor har GBS utan att ha några symtom. Ibland kan det ge upphov till en urinvägsinfektion.

Den gravida kvinnan har oftast inga symtom av GBS utom om hon får en symtomgivande urinvägsinfektion. Undersökningar i Sverige har visat att upp till 20-30 procent av alla gravida kvinnor har GBS någon gång under graviditeten.
GBS hos den gravida kvinnan leder i de allra flesta fall inte till att fostret blir infekterat eller att det nyfödda barnet får en GBS- infektion.
GBS kan i sällsynta fall leda till infektion hos kvinnan i livmodern och blodförgiftning (sepsis) men det är mycket ovanligt.

GBS kan i sällsynta fall överföras till fostret under graviditeten och orsaka infektion som kan leda till fosterdöd. Vanligast är dock att barnet blir sjukt efter förlossningen. Infektionen kan bli allvarlig och orsaka lunginflammation, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation hos barnet. Symtomen hos barnet vid en GBS infektion kan vara svårtolkade och kan komma snabbt. Vanligen insjuknar barnet inom de närmaste dagarna efter födelsen.
För tidigt födda barn löper större risk att bli infekterade av GBS då de har ett mer omoget immunförsvar.
GBS utgör den enskilt vanligaste orsaken till allvarlig bakterieinfektionen hos nyfödda. Drygt 1 barn per 1000 levande födda drabbas av GBS-infektion.

Hälften av alla barn som föds av mammor som har GBS får bakterien överförda till sig men bara en liten del (omkring 1%) blir sjuka. Överföringen av bakterierna från modern till barnet kan förhindras om modern behandlas med antibiotika under förlossningen.
Ökad risk för att barnet skall få infektion finns om den gravida kvinnan haft en urinvägsinfektion eller har stora mängder bakterier i slidan, tidigare fött ett barn med allvarlig GBS-infektion, om förlossningen startar för tidigt (före graviditetsvecka 37), vid vattenavgång i mer än 18 timmar innan födelsen eller om kvinnan får feber (>=38°C) under förlossningen. Studier har visat att förlossningskomplikationer som ökar tiden för hur länge barnet exponeras hänger samman med en ökad risk för GBS infektion hos barnet.
Om kvinnan har GBS i urinen vilket undersöks med urinodling är det ett tecken på att hon är koloniserad med en hög mängd bakterier och då kan antibiotikabehandlig ges.
Det finns inget stöd för att behandla en kvinna som är symtomfri och har GBS i vagina eller tarm under graviditeten då detta inte eliminerar bakterien.

Genom odlingsprov från slidan, urin, urinröret och ändtarmen.

Påvisning av GBS hos fostret är inte aktuellt.

Vid misstänkt infektion hos det nyfödda barnet tas odlingsprov från urin, blod och eventuellt också ryggmärgsvätska. Ibland tas yttre odlingar från t. ex.  från näsa, svalg och yttre hörselgången.
Vid misstanke om infektion hos barnet undersöks barnet av barnläkare efter förlossningen.
Man kan behöva ta ytterligare blodprover (infektionsprover) på barnet för att kunna säkerställa diagnos och provtagningen kan behöva upprepas.

Hur och när man skall behandla den gravida kvinnan bedöms av ansvarig läkare beroende på olika riskfaktorer hos den enskilda kvinnan. Riskfaktorer kan vara att kvinnan tidigare fött ett barn med GBS infektion, förtidsbörd, långvarig (≥18 timmar) vattenavgång eller feber.

Överföringen av GBS från mor till barn kan i hög grad förhindras om kvinnan får antibiotika under förlossningen.
GBS kan behandlas med antibiotika. Om och när antibiotikabehandling skall ges beslutas av ansvarig läkare

Det finns ännu inget vaccin mot GBS i bruk.
Förekomst av GBS i urinen under graviditet är ett tecken på en mer kraftig kolonisering vilket kan medföra en ökad risk för att barnet skall drabbas av infektion. Urinvägsinfektion (UVI) och förekomst av bakterier i urinen utan att man har symtom kan behandlas med antibiotika vid ett enstaka tillfälle. I övrigt finns inget stöd för att behandla gravida som har växt av GBS i slidan eller ändtarm utan andra symtom eftersom en sådan behandling inte tar bort bakterierna.
I de fall man vet att den gravida kvinnan har GBS och har riskfaktorer med förtidsbörd, långvarig vattenavgång (≥ 18 timmar) ökar risken för att barnet drabbas av infektion. Smittoöverföringen kan förhindras genom antibiotikabehandling som ges till den blivande mamman med start när förlossningen startar.
När det inte är känt om kvinnan är koloniserad gör förlossningsläkaren en bedömning av behovet av antibiotika. Fler samtidiga riskfaktorer ökar risken för GBS-infektion hos barnet.
Särskild observation av barnet efter födelsen kan ibland vara motiverat då modern är bärare av GBS.
En expertgrupp i Socialstyrelsen arbetar med att ta fram ett program för hur man under svenska förhållanden kan minska GBS sjukdom hos nyfödda utan att samtidigt ge avsevärda nackdelar eller öka riskerna med själva behandlingen.

Jag vet inte vad jag har, mer än att jag har UVI... Säjer dom att man har GBS om man har det eller är det alltid GBS vid en UVI under grav???

Ska iofs till läkaren på tors och då ska jag överösa me frågor som surrar där uppe. Men tänkte skriva av mej lite här först.

Har inte märkt av nåt, gjorde en rutinodling i v.17 då upptäcktes det att jag hade en massa olika bakterier och fick Furadantin utskrivet. GUD va illamående jag var, konstant när jag åt den. Aldrig mer.

Sen var jag på återkontroll 1 v efter jag slutat med Furadantin, och jag hade kvar bakterierna, så nu äter jag Amoxicillin kapslar och dom går det bättre med. Dock hör till att jag varit helt kass i magen nu i 1v tid har jag inte kunnat varken ätit eller druckit nåt. Tror jag har haft/har magkatarr... Och man ska ju dricka massor...

Så det jag märker är att mitt urin är väldigt mörkt och inte så mycket.

Iallafall, hann dom säja till mej att jag skulle få äta nån annat sen ända fram till förlossningen, typ som nåt förebyggande förstod jag det som.

Men tror ni att jag kan ha GBS?? Jag har en rad andra besvär och känner bara att jag spyyyyr om jag ska få ännu en jobbig sak under denna grav. Kvar från förra HF har jag läckande äggvita och högt BT.. och så nu det här strulet.

Låt det gå bra bara...

(Ville bara skriva av mej)

Tack för svaret. Problemet är att det blir ett slags moment22. Jag anser att det finns en förhöjd risk för prematur, eftersom jag fött premis förut. Men bm menar att det inte är nån förhöjd risk. Och går man efter det så är det inte självklart att jag får behandling. Suck!

Att jag fick Kåvepenin nu, trots att jag inte hade GBS i urinen, var för att jag hade tidiga kraftiga sammandragningar förra gången. Men om GBS:en kommer tillbaka är frågan om jag får penicillin igen...