Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över

Jag har rätt att avgöra, vad min mamma gör med vår familj.

Du verkar väldigt bitter, tycker det trist, det är det jag beklagar, inet annat. Trist att inte ha en bra relation till din mamma. Ja, man vet ju aldrig hur man reagerar när saker och ting händer.

Jag är inte bitter, utan har börjat sätta gränser. Hellre ingen relation än en dålig. En person som inte respekterar att jag bestämmer över mitt liv o den över sitt, kan jag va utan.

Ok, det vet du ju bäst själv, uppfattar dig som rätt hård och kall här men självklart ska du leva ditt liv som du vill så du mår bra Ha en trevlig dag, nu ska jag laga middag åt min mamma och väcka sonen som sover förmiddag!

palmblad skrev: "Läs inlägget om min adopterade kompis." vilket är det här: "Hade en kompis som var adopterad o hennes mamma hade sagt, att blev dottern ofrivilligt gravid o gjorde abort, skulle hon krossa mammans hjärta, pga. hon inte själv kunnat bli gravid.".

Ja? Menar du att du ur det kan utläsa: "Kan va tufft för mamman att hennes barn kan bli gravid när hon själv inte kunde, men då får hon bearbeta detta hos psykolog."

Det är ju inte samma sak! I det första fallet slarvar man förmodligen med att adekvat skydda sig mot en graviditet (visst, man kan ha otur också) och sedan väljer bort barnet. Man väljer att fostret ska dö. Alla som själva levt med svårigheter med att bli gravid och/eller upprepade missfall, där fostret dör, vet att liv är inget man spelar med. Jag blir själv matt när jag läser eller ser på TV om kvinnor som resonerar som att "hoppsan, nu passar det inte med barn... Men om ett år så, så vi tar bort det här barnet så blir vi gravida igen lite senare när det passar bättre." Barn är en gåva. En gåva man inte ska slösa runt med hur som helst och tro att den kommer tillbaka hur som helst. Ja, jag skulle själv bli upprörd över om min son i framtiden slarvar, blir far till ett barn i någons mage som sen lättvindigt tas bort från jordelivet. Inte för att jag själv inte fått uppleva att föda ett levande barn, utan för att jag inte tycker att man spelar med liv på det viset. Jag vet hur skört livet är. Fast så tyckte jag även innan jag ens själv försökte göra barn magvägen. Jag har alltid tyckt så.

Däremot har det _ingenting_ att göra med _graviditeten_ i sig! Det är ju att jämföra äpplen med kalkoner. Det handlar om vad man gör med gåvan som en graviditet är.

Jag har haft med folk att göra, som gjort för mycket intrång o därför måste jag begränsa mig.

TS: Om du upplever detta jobbigt så måste du säga till din mamma! Det är helt klart ert graviditet (din och barnets pappa). Din mamma är nog så himla glad över att bli mormor att hon inte tänker sig för,men om du inte säger hur du vill ha saker och ting så kan du inte förvänta dig att din mamma vet om detta. Genom att inte säga något godkänner du hennes "planer" och hennes antagande.

Jag tror att hon gör det för att hon älskar dig och sitt barnbarn.

Sen till er som tror att detta är ett beteende som tyder på att mormor är avundsjuk/sörjer egen graviditet så vill jag berätta att min mamma(har fyra biologiska barn) och min svärmor (har 3 biologiska) planerar om sina liv för att vara delaktiga i min graviditet och även efter förlossningen.

Min mamma som bor i ett annat land kommer till Sverige för att kunna ta hand om mig under slutspurten och min svärmor har avbokat alla resor för att vara i beredskap ifall det blir en panik förlossning.

Detta görs av välvilja och inte av avundsjuka!

Vad trött jag blir på folk som hela tiden antar att adoptivmammor skulle vara avundsjuka på sina gravida barn. Det är inte första gången man hör det. Jag är adopterad och när jag var gravid så var min mamma verkligen överlycklig. Precis som alla andra mormödrar så höll hon på och köpte kläder och prylar, men jag ser det som omtanke och glädje över att få bli mormor. Jag förstår verkligen inte hur en del människor kan få det till avundsjuka.

Jag menar inte att TS tycker så men inne i trådan så insinueras detta. Till TS vill jag säga att det har nog inget med att din mamma har adopterat att göra, utan det verkar vara vanlig mormors glädje. Min mamma sa oxå till oss att hon kunde hjälpa till att vabba och sånt när jag skulle få barn, och hon stickade 100 tröjor typ, men var glad åt att din mamma bryr sig istället. Tänk om hon skitit i att ni skulle ha barn, det hade väl varit värre.

Angâende inlägget om:
"Hade en kompis som var adopterad o hennes mamma hade sagt, att blev dottern ofrivilligt gravid o gjorde abort, skulle hon krossa mammans hjärta, pga. hon inte själv kunnat bli gravid."

Jag tror att Palmblad menar att mamman lade en onödig börda pâ barnets axlar genom att pâstâ att HON - som mamma/mormor skulle bli förkrossad. Att mamman tänkte pâ sig själv genom att säga sâ, istället för att prata om vilken risk aborten skulle innebära för hennes dotter i första hand.

Vi som kämpat med ofrivillig barnlöshet kan ju bli upprörda över hur lätt vissa verkar göra abort, men de bör skydda sig av andra skäl än att göra oss upprörda, typ...

Jag har ett exempel i samma stil, fast tvärtom: har en väninna som led av ofrivillig barnlöshet. När hennes mor insjuknade i cancer sâ fick hon ständigt höra av sin pappa att "om hon bara kunde ge sin mor ett barnbarn sâ skulle hon bli bättre, för mamman skulle 'leva upp' igen om hon fick bli mormor...." Det var ju en fruktansvärd press för tjejen. HON och HENNES MAN led ju jättemycket av att inte kunna fâ barn, och att dâ ständigt behöva höra att hennes mamma mâdde dâligt för att hon inte fick bli mormor gjorde ju verkligen inte saken lättare....

Tror att det kan liknas lite vid Palmblads inlägg. Mamman vill att barnet ska göra sâ att HON ska slippa vara olycklig i första hand.

Fast nu är ju allt det här psykologisk teori.... i verkligheten sâ tror jag nog att det finns risk att man gör 'fel' eller 'rätt' hur man än gör....

Har inte läst hela tråden bara ts..men reagerade genast och spontant över mamans ord ang föräldrarledigheten.

Får mormödrar vara föräldralediga? det trodde jag bara var för mamman och pappan. Jag skulle gå i spinn direkt om min mamma skulle kräva att få vara föräldrarledig för min son.