• LCW

    Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över

    Är nu gravid och är jätteorolig att min mamma ska ta över. Jag kanske borde vara glad att min mamma engagerar sig och vill ta del av min graviditet. Men jag får lite dåliga vibbar av vissa kommentarer. Kanske är jag överkänslig men kan inte låta bli att fundera över ngra saker som har sagts. Bland annat har hon frågat hur jag och min man vill dela upp barnledigheten. När jag sa hur vi hade tänkt oss har hon spontant sagt; "och jag då, när jag ska jag vara hemma". En annan grej som hon har sagt är att hon vill ta kort på min mage när den blir stor och följa magens storlek. Sa att det kommer jag och min man göra. Känns lite som att man inte får sin graviditet i fred. Vill ju dela den med min man och inte med min mamma. Är även orolig över att hon ska springa och köpa grejor som vi själva vill handla eller som vi inte behöver/vill ha. Jag vet det senare är ett lyx-problem. Är jag överkänslig?

  • Svar på tråden Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över
  • Sally

    Till TS - jag håller med dig att du måste prata med henne om att det är din graviditet och ditt barn, inte hennes. Men å andra sidan, har jag i princip tvärtom situation - min mamma bor lång bort och har engagerat sig sådär lagom mycket i vår adoption, men min svärmor bor här i sverige och har inte alls varit engagerat i adoptionsprocessen, och håller en klar avstånd till hennes (enda, hittills) barnbarn. Jag kan nästan tycka att du har tur som har en mamma som vill vara involverad, dock inte så mycket som hon vill själv (föräldrarledig? Kan hon mena allvar??).

    Är det hennes första barnbarn? Jag tror nog att hon blir lite överdrivit engagerad i början, sedan kommer det lättna.

  • LCW

    Sally- Det är hennes första barnbarn. Jag är ensambarn, likaså är min man ensambarn. Så vi får väldigt mkt uppmärksamhet från båda våra föräldrar
    Hon har längtat efter barnbarn sen jag blev myndig. Tror hon tom har skrivit brev till ev. barnbarn om hon nu inte skulle hnna uppleva det. Själv är jag en super-realist (och ego) så jag har aldrig haft ngn speciell längtan till barn. Har tom funderat om jag vill ha barn. Men nu när jag är gravid så ser jag fram emot att bli en "riktig" familj.

  • mammatillvictor
    mHalmstadsmamma skrev 2008-01-03 11:52:26 följande:
    Har inte läst hela tråden bara ts..men reagerade genast och spontant över mamans ord ang föräldrarledigheten.Får mormödrar vara föräldralediga? det trodde jag bara var för mamman och pappan. Jag skulle gå i spinn direkt om min mamma skulle kräva att få vara föräldrarledig för min son.
    Jo, mormödrar kan vara föräldralediga. Min mamma ska vara det för mig när jag opereras och efter operationen. Jag tror inte ts mamma på något sätt krävde att vara föräldraledig, jag tror hon sade det på skoj för att visa hur glad hon är.
  • Cerdrica

    en glad skrev 2008-01-03 13:29:31 följande:


    Ethi - häller med dig om att det ibland kanske är (alltför) lätt att problematisera kring adoption men jag tycker att de historier man läser i den bok jag nämnde ovan är rätt tankeväckande.... och på vissa sätt speciella..
    Fast när det gäller adoption så tycker jag att flertalet böcker fokuserarpå de fall där det inte gått bra och där den adopterade inte har en bra relation till sina föräldrar (ofta pga föräldrarnas mycket konstiga beteende enligt böckerna, hade jag haft föräldrar som bar sig åt så hade jag inte heller haft en bra relation till dem). Det betyder ju inte att det oftast är så. Och definitivt inte att det måste vara TS mammas problem.

    Jag tror nog också att det är så att din mamma är överentusiastisk eftersom hon längtat så länge och därför inte är så lyhörd för hur du känner det. Prata!
    Min mamma har alltid pratat om att hon vill bli mormor, inte bara farmor (jag har två bröder). Eftersom jag är äldst var det lite skämtsamt "tjat" ett par år. Det sved så klart när vi började ana att vi inte bara kunde skaffa barn hur lätt som helst. Detta har jag pratat med min mamma med efteråt, alltså, hon menade ju inget illa med det men jag vill ju inte att hon gör om misstaget med min bror som ännu inte bildat familj.
    Vad jag menar med detta är att TS mamma troligen inte menar så allvarligt med det hon sagt. Hon är glad och VILL ta foton av magen (men får ju repsektera TS så klart) och kanske var det där med f-ledigheten ett skämt med en liiiiten gnutta hopp i? Och säg inte aldrig, det kan komma väl till pass med en förälder som vill ställa upp och passa barnbarnet en dag. Vi har våra föräldrar långt borta så jag kan vara lite avundsjuk på TS.
  • palmblad

    Hennes mamma sa tydligt att hon skulle bli sårad, för att hon själv inte kunde bli gravid.


    Ethi skrev 2008-01-03 11:07:25 följande:
    palmblad skrev: "Läs inlägget om min adopterade kompis." vilket är det här: "Hade en kompis som var adopterad o hennes mamma hade sagt, att blev dottern ofrivilligt gravid o gjorde abort, skulle hon krossa mammans hjärta, pga. hon inte själv kunnat bli gravid.".Ja? Menar du att du ur det kan utläsa: "Kan va tufft för mamman att hennes barn kan bli gravid när hon själv inte kunde, men då får hon bearbeta detta hos psykolog."Det är ju inte samma sak! I det första fallet slarvar man förmodligen med att adekvat skydda sig mot en graviditet (visst, man kan ha otur också) och sedan väljer bort barnet. Man väljer att fostret ska dö. Alla som själva levt med svårigheter med att bli gravid och/eller upprepade missfall, där fostret dör, vet att liv är inget man spelar med. Jag blir själv matt när jag läser eller ser på TV om kvinnor som resonerar som att "hoppsan, nu passar det inte med barn... Men om ett år så, så vi tar bort det här barnet så blir vi gravida igen lite senare när det passar bättre." Barn är en gåva. En gåva man inte ska slösa runt med hur som helst och tro att den kommer tillbaka hur som helst. Ja, jag skulle själv bli upprörd över om min son i framtiden slarvar, blir far till ett barn i någons mage som sen lättvindigt tas bort från jordelivet. Inte för att jag själv inte fått uppleva att föda ett levande barn, utan för att jag inte tycker att man spelar med liv på det viset. Jag vet hur skört livet är. Fast så tyckte jag även innan jag ens själv försökte göra barn magvägen. Jag har alltid tyckt så.Däremot har det _ingenting_ att göra med _graviditeten_ i sig! Det är ju att jämföra äpplen med kalkoner. Det handlar om vad man gör med gåvan som en graviditet är.
  • Ethi

    Jamen, du skrev ju att hon sagt att hon skulle bli sårad om dottern blev gravid och GJORDE ABORT. Inte för att hon blev gravid utan för att hon valde att ta bort barnet. Att hon valde att kasta bort den gåvan som hennes mamma en gång i tiden hade varit beredd att offra näst intill allt för att få. Kan du inte se att det är en milsvid skillnad mellan de två sakerna?

  • palmblad

    Det var ju det jag menade.


    Ethi skrev 2008-01-03 18:23:45 följande:
    Jamen, du skrev ju att hon sagt att hon skulle bli sårad om dottern blev gravid och GJORDE ABORT. Inte för att hon blev gravid utan för att hon valde att ta bort barnet. Att hon valde att kasta bort den gåvan som hennes mamma en gång i tiden hade varit beredd att offra näst intill allt för att få. Kan du inte se att det är en milsvid skillnad mellan de två sakerna?
  • mammatillvictor
    Ethi skrev 2008-01-03 18:23:45 följande:
    Jamen, du skrev ju att hon sagt att hon skulle bli sårad om dottern blev gravid och GJORDE ABORT. Inte för att hon blev gravid utan för att hon valde att ta bort barnet. Att hon valde att kasta bort den gåvan som hennes mamma en gång i tiden hade varit beredd att offra näst intill allt för att få. Kan du inte se att det är en milsvid skillnad mellan de två sakerna?
    Vilket tålamod du har !
  • Cerdrica
    Vietnammamma skrev 2008-01-03 18:47:02 följande:
    Vilket tålamod du har !
    Fniss, ja, verkligen!
  • Ethi

    palmblad, men om det var det du menade, att mamman skulle bli ledsen "om dottern blev gravid och GJORDE ABORT. Inte för att hon blev gravid utan för att hon valde att ta bort barnet". Hur kan du då mena att detta stödjer din teori om "Kan va tufft för mamman att hennes barn kan bli gravid när hon själv inte kunde"? Det är ju inte samma sak. Inte alls samma sak. Du får gärna förklara mer ingående hur du menar, för jag hänger inte riktigt med på hur du tänker nu...

Svar på tråden Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över