Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över

Kan väl säga att det jag är en sån person som tar ord väldigt hårt och tar det väldigt ordagrant. Efter lite funderingar av alla åsikter så hade jag nog inte reagerat lika starkt (även om jag är en ganska innesluten person) om min mamma hade sagt ngt i stil med; Det vore jättekul om jag fick ta bilder av din mage sen när det väl blir dags, är det ok?" Då hade jag haft ett val. Utan det var mer att hon talade om för mig att när den dagen sker så SKA hon ta kort på magen. Likadant ang föräldraledighet det var en SJÄLVKLARHET att hon skulle räknas in i vår plannering ang ledighet. Men visst jag skulle vara jättetacksam om hon ställde upp som barnvakt när det kniper eller om de bara har tid och lust. Fördelen är ju att hon är pensionär. Det jag inte tycker om är att hon tar saker lite för givet och att hon kan vara ganska dominerande. Så tycker jag det alltid har varit. Oftast har jag varit tyst för att slippa en argumentation.Ingen relation är perfekt.Tyvärr är nog jag och min mamma lite för olika i sätt och värderingar så jag försöker att lära mig handskas med hennes lynne eftersom jag aldrig har förstått hur hon tänker. Med detta sagt betyder inte det att det är lätt att förstå sig på mig

Kan även tillägga att nej, jag tror inte heller detta har med att jag är adopterad eller att min mamma är en adoptivmamma. Vi har som sagt lite olika syn på diverse saker. Är bara orolig iom att min mamma har ganska starka åsikter samt att hon anser sig vara expert på barn då hon har jobbat i den branschen. Måste lära mig att tackla åsikterna och inse att hon inte behöver ha rätt i allt hon säger. Tex har hon basunerat ut på släktmiddagar att hon tycker att föräldrar som har barn på dagis är dåliga föräldrar och att ett barn i släkten är ett "typiskt" dagisbarn vilket inte är en komplimang kan jag lova. En normal människa kanske skulle kunna lägga en sån kommentar åt sidan men det gnager i mig att hon kommer tycka att jag är en dålig mamma om jag sätter mitt barn på dagis vilket jag har tänkt mig.

FrökenL-TACK för orden. Det är din kommentar som jag egentligen hela tiden vill ha sagt med mina inlägg. Sätta gränser och säga att jag är vuxen. Jösses vad skönt det var att läsa det du skrev!!!

Läs boken "adopterade får barn" så hittar du flera sådana historier! Adoptivmammor som inte kan låta sin adopterade dotter få ha graviditeten i fred resp - åt det andra hållet - inte alls vill ta del av den, kanske för att det blir för smärtsamt och påminner om den egna ofrivilliga barnlöshetsproblematiken?

en glad, eller så är det så de bara är och skulle ha varit oavsett om de fått sina barn magvägen eller inte. Jag har som sagt erfarenhet av båda sorternas far-/morföräldrar (där båda har flera biologiska barn själva, ingen har adopterat och båda har barnbarn som både är infödda och adopterade) och de har reagerat exakt likadant på sina barnbarn och respektive graviditeter fram till dem, oavsett om barnbarnen är adopterade eller födda in i släkten. Den som varit väldigt intresserad har varit det oavsett - den som varit rätt ointresserad har varit det oavsett.

Hade någon av dessa själva haft adopterade barn så hade man alltså "skyllt" på det och deras (eventuella) barnlöshetsproblematik som föregick det? Är inte det underligt? Varför kan inte även mammor som blivit det via adoption bara få vara som de är, utan att det ska analyseras och problematiseras?

Ethi - häller med dig om att det ibland kanske är (alltför) lätt att problematisera kring adoption men jag tycker att de historier man läser i den bok jag nämnde ovan är rätt tankeväckande.... och på vissa sätt speciella..

Jag tror att relationen till ens egen mamma ofta förändras när man själv blir mamma, och det oavsett hur barnet kommer till. Det kan vara svårt att sätta gränser men jätteviktigt att säga ifrån om man som TS känner att mamman inkräktar på det mycket privata. Det är ju också olika från person till person vilka upplevelser man vill dela med andra, precis som många här i tråden har konstaterat.

Grattis LCW och hoppas att din mamma kommer att vara delaktig på en lagom nivå framöver!