sandiiis

Äldre 9 Jan 13:50

89 svar

Osäker, förvirrad, ångest

Hej.
Jag är 18 år och fick för ca lite mer än en vecka ett plus.. det kom som en glädje o lättnat, för jag har haft sånna nojjer att jag kanske inte kan bli gravid osv. o det är det jag vill mest i livet ha barn o gifta mig. jag har en pojkvän sen ca 3 månader tillbaka, innan dess har vi träffats i ca 1 år.. jag älskar honom enormt mycket och vi har sagt flera gånger vi vill leva livet ut tillsammans o bilda familj sen tillsammans.

o nu när detta beskedet kom blev han nog skit rädd och sa jag skulle göra abort, att han inte känner sig redo, och mest att han är rädd att förlora sin ungdom. han säger det finns så mycket han vill göra med mig som inte går om vi får ett barn tillsammans. han är 21, fyller 22 iår. nu har vi bråkat o tillslut sa han att han stöttar mig hur vi än gör, men han vill inte riskera vårt förhållande för ett barn. och ekonomi o sånt OM det skulle ta slut mellan oss, och jag är arbetslös hur ska jag klara mig då fråga han ?

han har jobb i danmark med bra lön. jag e arbetlös o båda bor hemma. det säger han också han tycker jag ska ha jobb o båda ska flytta hemifrån, o efter det kan vi flytta tillsammans när vi bott själva ett tag.. annars kommer det inte funka, han vill inte chansa.. men han vill leva resten av livet med mig ? vad chansar han då på? inget....

han prata också med sin bror som fick två barn i hans ålder nu, och det tog slut med hans flickvän. dom hade inte varit tillsammans så länge, dom flytta ihopa direkt hemifrån. men det tjejen va också dum i huvudet hon planerade att bli gravid o hon kom ej överens med deras föräldrar o hon va otrogen o blev gravid med en anna kille under tiden också dom va tillsammans. hans bror kommer stötta oss vad vi än gör med säger han men han tycker man ska känna varandra ngr år o bo tillsammans först o bra ekonomi....

men jag har en sån ångest. liksom jag ÄR gravid, det trodde jag aldrog jag kunde bli, så ska jag ta bort det? genomgå en lidlig abort? jag e rädd för båda alternativen, jag vill ha ett barn.. jag känner mig mogen att uppfostra ett barn o jag fyller 19 iår snart-.. o han fyller 22.. men jag blir så rädd när dom pratar om att vårt förhållande kommer ta slut o vi inte kommer orka med det o att vi förlorar hela vår ungdonm o tid tillsammans, o ekonomin... jag vill, jag vill, men jag blir så rädd o osäker... tips hjälp stöd tack? känner mig ensam just nu.. skulle behöva ngn i denna sistsen som jag är i som beslöt sig för abort? o dom som inte gjorde det? tack på förhand..

Veizades

Äldre 9 Jan 13:53

#1

Jag kan ju inte säga hur du ska göra med abort och så, men det där din kille säger om att ni inte komemr kunna göra vissa grejer för att ni har barn e skitsnack. FÖr det går visst, man får bara ta med barnet i planeringen.

Men kanske det ändå är bäst att man fått flytta hemifrån så man har något eget, ett jobb,ett hem å sånt du vet..

Utbildning och sånt går ju att lösa, för man kan plugga under grav och mammaledigheten även om det blir snålt med tid sen när bebis kommit så går det.

Jag hoppas de löser sig för er!

sandiiis

Äldre 9 Jan 13:57

#2

jag vet, han söker lägenhet för fullt och kommer ha lägenhet inom ett år, och jag håller på söka jobb för fullt.. och han har bra lön på sitt jobb, och sen får man föräldrapennning va? o barnbidrag?

ja jag säger också att det går att göra saker, o man KAn faktiskt ta barn vaknt ngn gång ?

men jag har en sån ångest o känne rmig så himla stressad :(

Veizades skrev 2008-01-09 13:53:18 följande:

Jag kan ju inte säga hur du ska göra med abort och så, men det där din kille säger om att ni inte komemr kunna göra vissa grejer för att ni har barn e skitsnack. FÖr det går visst, man får bara ta med barnet i planeringen.Men kanske det ändå är bäst att man fått flytta hemifrån så man har något eget, ett jobb,ett hem å sånt du vet..Utbildning och sånt går ju att lösa, för man kan plugga under grav och mammaledigheten även om det blir snålt med tid sen när bebis kommit så går det.Jag hoppas de löser sig för er!

sandiiis

Äldre 9 Jan 13:59

#3

juste jag har hoppat av gymnasiet sen länge o håller på söka nytt jobb nu sen ngr månader tillbaka...

Veizades skrev 2008-01-09 13:53:18 följande:

Jag kan ju inte säga hur du ska göra med abort och så, men det där din kille säger om att ni inte komemr kunna göra vissa grejer för att ni har barn e skitsnack. FÖr det går visst, man får bara ta med barnet i planeringen.Men kanske det ändå är bäst att man fått flytta hemifrån så man har något eget, ett jobb,ett hem å sånt du vet..Utbildning och sånt går ju att lösa, för man kan plugga under grav och mammaledigheten även om det blir snålt med tid sen när bebis kommit så går det.Jag hoppas de löser sig för er!

grodanboll85

Äldre 9 Jan 14:00

#4

TS jag tycker du ska sätta dej ner å fundera en lr två gånger extra innan du bestämmer dej för en abort jag å min sambo hade varit tillsammans i 2 månader första gången jag blev gravid men den gången gjorde vi en abort för vi båda va överrens om de sen 3 månader efter aborten blev jag gravid igen(åt p-piller båda gångerna) å jag beslöt mej för å behålla barnet för jag visste vilket helvete som väntade om jag gjorde en till abrt på så kort tid. jag valde å behålla å gav han två alternativ: antingen fick han gå om han inte va redo jag kunde ta hand om barnet själv lr så skulle han stanna kvar å ta sitt ansvar å han stannade kvar å tog sitt ansvar den 30-mars-07 tittade en underbar liten tös ut ur min mage å har aldrig sett sambon så känsloladdad som han va då när han höll sin dotter för första gången. när vi kom hem från BB så flyttade vi ihop samma dag hade sagt upp min lägenhet 3 månader innan å allt var packat å klart så flyttade vi till hus å vi är lika lyckliga idag om inte mer lyckliga idag än förut. Låt din pojkvän få tid på sej å smälta allt oxå. Ni kommer klara de lycka till=)

ps. jag var arbetslös jag med när jag väntade barn fick bara vikariat under tiden jag va gravid inget fast jobb.

Abrakadabra

Äldre 9 Jan 14:02

#5

Se till att kontakta en barnmorska (t.ex. den som skrivit ut p-piller till dig om du har ätit det) och be att få prata med en kurator. Jag tror att det blir lättare tt reda ut alla tankar och att väga alla för/mot om du har någon att bolla med som du känner att du kan vara helt öppen med (p.g.a. tystnadsplikt + att hon är opartisk).

Jag håller med föregående - det GÅR att göra massor av saker med barn, men det är också väldigt krävande och kan vara påfrestande för förhållandet. Det är omöjligt att som utomstående säga att du borde göra det ena eller det andra.

Veizades

Äldre 9 Jan 14:06

#6

Ja föräldrapenning får man, men de lär itne bli mycke för dig då du inte har jobbat och ja barnbidraget (1050/månad).

Men, du/ni bör tänka över NOGRANT!

En abort är int en lätt sak att gå igenom, jag har själv gjort det.Men att vara förälder är inte heller en dans på rosor, det är det i princip aldrig.

Det är slitsamt,tungt,jobbigt,enerverande,sömnlösa nätter,kanske kolikbarn, jobbig graviditet med foglossning,illamående,ryggproblem..Ja allt sånt.

Sen är de underbart att vara mamma, men det är inte lätt alla gånger och man kan ALDRIG sätta sig in i situationmen som förälder förräns man är där oavsett hur mycket man läser!

förstår att du har ågnest å känner dig stressad, du får väga för å nackdelar.: Hur myekt hjälp kan då få från släkt å vänne rifall han bangar ur i sista stund? För sånt måste man räkna med oavsett vad killen säger. Jag menar ite att han ljuger för dig, men de e lika bra å tänka på vad man ska göra OM man står där helt ensam plötsligt

sandiiis

Äldre 9 Jan 14:08

#7

jag har funderat på det med, vet inte vart jag ska ringa bara, åt ej ppiller iannan pga jag kände jag mådde dåligt av dom...

Abrakadabra skrev 2008-01-09 14:02:17 följande:

Se till att kontakta en barnmorska (t.ex. den som skrivit ut p-piller till dig om du har ätit det) och be att få prata med en kurator. Jag tror att det blir lättare tt reda ut alla tankar och att väga alla för/mot om du har någon att bolla med som du känner att du kan vara helt öppen med (p.g.a. tystnadsplikt + att hon är opartisk).Jag håller med föregående - det GÅR att göra massor av saker med barn, men det är också väldigt krävande och kan vara påfrestande för förhållandet. Det är omöjligt att som utomstående säga att du borde göra det ena eller det andra.

sandiiis

Äldre 9 Jan 14:10

#8

hur gammal var du då när du fick ditt barn? och hur gammal var din pojkvän? bodde ni båda hemma eller ni hade redan varsin lägenhet när du blev gravid? hur funkade med att ni inte varit tillsammans så länge? ock fick du vikariat under tiden du gick som gravid? hur löser ni det med ekonomi och allt nu?
har det funkat bra för er? ni kan göra saker fortfarande, och ni får lite tid tillsammans? tack för inlägget :)

grodanboll85 skrev 2008-01-09 14:00:58 följande:

TS jag tycker du ska sätta dej ner å fundera en lr två gånger extra innan du bestämmer dej för en abort jag å min sambo hade varit tillsammans i 2 månader första gången jag blev gravid men den gången gjorde vi en abort för vi båda va överrens om de sen 3 månader efter aborten blev jag gravid igen(åt p-piller båda gångerna) å jag beslöt mej för å behålla barnet för jag visste vilket helvete som väntade om jag gjorde en till abrt på så kort tid. jag valde å behålla å gav han två alternativ: antingen fick han gå om han inte va redo jag kunde ta hand om barnet själv lr så skulle han stanna kvar å ta sitt ansvar å han stannade kvar å tog sitt ansvar den 30-mars-07 tittade en underbar liten tös ut ur min mage å har aldrig sett sambon så känsloladdad som han va då när han höll sin dotter för första gången. när vi kom hem från BB så flyttade vi ihop samma dag hade sagt upp min lägenhet 3 månader innan å allt var packat å klart så flyttade vi till hus å vi är lika lyckliga idag om inte mer lyckliga idag än förut. Låt din pojkvän få tid på sej å smälta allt oxå. Ni kommer klara de lycka till=)ps. jag var arbetslös jag med när jag väntade barn fick bara vikariat under tiden jag va gravid inget fast jobb.

sandiiis

Äldre 9 Jan 14:14

#9

okej.
ja det är klart det är ett tufft jobb det e jag klar över, men man får också mycket glädje o kärlek tillbaka av barnet väl? :)
som gör att man klara dom tuffa dagarna...
jag tror inte min pojkvän skulle hoppa av, jag är allt för honom, o han har sagt även om han vill jag ska göra abort, o jag beslutar mig att behålla så ska han stötta mig o vårt barn till 100, han vill inte att sitt barn ska leva i splittrad familj....
men vill ju inte göra något heller om han inte känner sig reda. fast ärligt känner man sig heeeelt reda någon gång ? menar man e väl alltid lite rädd innan barnet kommer ut ?

Veizades skrev 2008-01-09 14:06:15 följande:

Ja föräldrapenning får man, men de lär itne bli mycke för dig då du inte har jobbat och ja barnbidraget (1050/månad).Men, du/ni bör tänka över NOGRANT!En abort är int en lätt sak att gå igenom, jag har själv gjort det.Men att vara förälder är inte heller en dans på rosor, det är det i princip aldrig.Det är slitsamt,tungt,jobbigt,enerverande,sömnlösa nätter,kanske kolikbarn, jobbig graviditet med foglossning,illamående,ryggproblem..Ja allt sånt.Sen är de underbart att vara mamma, men det är inte lätt alla gånger och man kan ALDRIG sätta sig in i situationmen som förälder förräns man är där oavsett hur mycket man läser!förstår att du har ågnest å känner dig stressad, du får väga för å nackdelar.: Hur myekt hjälp kan då få från släkt å vänne rifall han bangar ur i sista stund? För sånt måste man räkna med oavsett vad killen säger. Jag menar ite att han ljuger för dig, men de e lika bra å tänka på vad man ska göra OM man står där helt ensam plötsligt

grodanboll85

Äldre 9 Jan 14:17

#10

sandiiis skrev 2008-01-09 14:10:20 följande:

hur gammal var du då när du fick ditt barn? och hur gammal var din pojkvän? bodde ni båda hemma eller ni hade redan varsin lägenhet när du blev gravid? hur funkade med att ni inte varit tillsammans så länge? ock fick du vikariat under tiden du gick som gravid? hur löser ni det med ekonomi och allt nu?har det funkat bra för er? ni kan göra saker fortfarande, och ni får lite tid tillsammans? tack för inlägget :)

han bodde hemma jag hade egen lägenhet vi båda var 21 när jag blev gravid å vi va 21 när dottern kom å vi är 22 nu. Förhållandet funkade hur bra som helst när han ahde smält de att han skulle bli pappa. Jag fick vikariatet när jag va i 4 månaden jag får ut lägsta nivå på föräldrarpenningen nu 180kr/dag men tar bara ut 3 dagar i veckan å ska snart börja jobba helger jag får ut ca:1600:- i föräldrarpenning+ 1050kr i barnbidrag varje månad å sambon har fast inkomst. å vi klarar oss hur bra som helst. å vi kan fortfarande göra allt vi vill vi tar med oss dottern dit vi ska sen skaffar vi barnvakt till henne ibland när vi vill ha egen tid för varandra bara=) allt löser sej ska du se=)

Osäker, förvirrad, ångest

INNEHÅLL