sandiiis

Äldre 9 Jan 13:50

89 svar

Osäker, förvirrad, ångest

Hej.
Jag är 18 år och fick för ca lite mer än en vecka ett plus.. det kom som en glädje o lättnat, för jag har haft sånna nojjer att jag kanske inte kan bli gravid osv. o det är det jag vill mest i livet ha barn o gifta mig. jag har en pojkvän sen ca 3 månader tillbaka, innan dess har vi träffats i ca 1 år.. jag älskar honom enormt mycket och vi har sagt flera gånger vi vill leva livet ut tillsammans o bilda familj sen tillsammans.

o nu när detta beskedet kom blev han nog skit rädd och sa jag skulle göra abort, att han inte känner sig redo, och mest att han är rädd att förlora sin ungdom. han säger det finns så mycket han vill göra med mig som inte går om vi får ett barn tillsammans. han är 21, fyller 22 iår. nu har vi bråkat o tillslut sa han att han stöttar mig hur vi än gör, men han vill inte riskera vårt förhållande för ett barn. och ekonomi o sånt OM det skulle ta slut mellan oss, och jag är arbetslös hur ska jag klara mig då fråga han ?

han har jobb i danmark med bra lön. jag e arbetlös o båda bor hemma. det säger han också han tycker jag ska ha jobb o båda ska flytta hemifrån, o efter det kan vi flytta tillsammans när vi bott själva ett tag.. annars kommer det inte funka, han vill inte chansa.. men han vill leva resten av livet med mig ? vad chansar han då på? inget....

han prata också med sin bror som fick två barn i hans ålder nu, och det tog slut med hans flickvän. dom hade inte varit tillsammans så länge, dom flytta ihopa direkt hemifrån. men det tjejen va också dum i huvudet hon planerade att bli gravid o hon kom ej överens med deras föräldrar o hon va otrogen o blev gravid med en anna kille under tiden också dom va tillsammans. hans bror kommer stötta oss vad vi än gör med säger han men han tycker man ska känna varandra ngr år o bo tillsammans först o bra ekonomi....

men jag har en sån ångest. liksom jag ÄR gravid, det trodde jag aldrog jag kunde bli, så ska jag ta bort det? genomgå en lidlig abort? jag e rädd för båda alternativen, jag vill ha ett barn.. jag känner mig mogen att uppfostra ett barn o jag fyller 19 iår snart-.. o han fyller 22.. men jag blir så rädd när dom pratar om att vårt förhållande kommer ta slut o vi inte kommer orka med det o att vi förlorar hela vår ungdonm o tid tillsammans, o ekonomin... jag vill, jag vill, men jag blir så rädd o osäker... tips hjälp stöd tack? känner mig ensam just nu.. skulle behöva ngn i denna sistsen som jag är i som beslöt sig för abort? o dom som inte gjorde det? tack på förhand..

sandiiis

Äldre 9 Jan 22:25

#31

ja jag ska ringa imorogn och få en tid snabbt.. tusen taack :)

Alisa skrev 2008-01-09 22:15:01 följande:

Om jag varit i din situation hade jag tagit kontakt med ungdomsmottagningen (eller liknande) för ev. kuratorskontakt. Det finns både positiva och negativa erfarenheter från mycket folk runt omkring, men det visar ju hur det gick för det enskilda paret/mamman och du kanske behöver prata om just din situation och känslor. Önskar dig lycka till och hoppas att du gör ett val baserat på vad du känner

sandiiis

Äldre 9 Jan 22:28

#32

nej alla mina vänner har glidit bort från mig för ett tag sen, bor i en liten håla där alla snackar skit om alla, nu förtiden umgås jag enbart med min pojkvänn o hans kill kompisar.. leter jobb o lägenhet i malmö nu vill bort härifrån. har skaffat mih en hundvalp, hon är en san vän iaf tack för att jag har henne... men hade varit skönt att ha en TJEJ att prata med... kan ju inte precis gå ut på internet o skriva kompis sökes :( uh

grodanboll85 skrev 2008-01-09 22:08:07 följande:

stackare finns de ingen nära vän du kan prata med å få stöd av?

wholelottarosie

Äldre 9 Jan 22:33

#33

Helt ärligt så tycker jag att din kille är lite löjlig när han snackar om att han "förlorar sin ungdom" och liknande; han är faktiskt nästan 22 och har haft hela sin tonårsperiod plus de år efter 18 att "leva loppan". Ni är faktiskt två om det, och om man verkligen vill så kan man klara det, utan att man ska bo isär för att sen flytta ihop osv. Han får det att låta så mycket mer komplicerat än vad det är. Om ni verkligen älskar varandra så är det uppenbart att det kommer att hålla om ni får barn och flyttar ihop "på direkten". Och man mognar väldigt fort när man väntar barn, och framförallt när man har blivit förälder.

Blev du gravid när ni skyddade er eller hade ni oskyddat sex?

Kan ju tillägga att jag också är 18 och gravid, så om du vill prata med någon som är lite i samma sits så kan du skriva till mig :)

sandiiis

Äldre 9 Jan 22:42

#34

ja jag tycker som du o så säger jag med.... jag e bara så ledsen o förvirrad av allt.... vet inte vad jag ska göra har ingen att prata med o känner mig ensam :( ja gärna... är du gravid ? pojkvän ? hur bor ni ? o vad säger killen? hur har ni planerat allt ? e du 89a?

wholelottarosie skrev 2008-01-09 22:33:38 följande:

Helt ärligt så tycker jag att din kille är lite löjlig när han snackar om att han "förlorar sin ungdom" och liknande; han är faktiskt nästan 22 och har haft hela sin tonårsperiod plus de år efter 18 att "leva loppan". Ni är faktiskt två om det, och om man verkligen vill så kan man klara det, utan att man ska bo isär för att sen flytta ihop osv. Han får det att låta så mycket mer komplicerat än vad det är. Om ni verkligen älskar varandra så är det uppenbart att det kommer att hålla om ni får barn och flyttar ihop "på direkten". Och man mognar väldigt fort när man väntar barn, och framförallt när man har blivit förälder. Blev du gravid när ni skyddade er eller hade ni oskyddat sex? Kan ju tillägga att jag också är 18 och gravid, så om du vill prata med någon som är lite i samma sits så kan du skriva till mig :)

jerseyko

Äldre 9 Jan 22:46

#35

sandiiis skrev 2008-01-09 15:52:15 följande:

okej jag har läst på internet lite om det, och det verkar hemskt, man ska ta massa tabletter o få ont o blöda massa i bgr veckor, o bli sövd o massa... jag är liv rädd för att bli sövd o rädd för sprutor. också blöder man mycke o länge efter åt ? o jag är inte van vid att använda binda.... de äända min pojkvän säger e att det skulle gå hur bra som hellst. jag har en liten valp just nu som jag inte kan lämna själv har inte vant den vid det ännu.. o tiden tickar på.... nöd rop på hjälp :(

Du verkar inte ha läst så mycket om blod och förlossningar? Och även sprutor under förlossningen, bedövning och sen får man en spruta när barnet är ute för att livmodern ska dra ihop sig. Blir det akutsnitt och epudralbedövningen inte funkar (och den nålen är inte liten) blir du sövd.
Sen kanske du ska läsa lite om avslag också som man får efter förlossningen som kan hålla i sig i veckor och då är det de största bindorna du kan hitta som gäller i början, eller kanske t.om de gigantiska rent ut sagt blöjorna man får ha på sig direkt efter förlossningen!!

Här kan du läsa mer om hur en abort går till beroende på hur långt gången man är:
http://www.vardguiden.se/Article.asp?Articleid=2388
Min kompis blödde 1 dag efter sin abort, jag blödde lite över 2 veckor efter min förlossning men det minskade ju, tack och lov, väldigt snabbt. I början fick jag byta binda var 3e timme!

Jag kan ju bara dömma av de inlägg du skrivit, och jag tycker faktiskt inte ni verkar redo för att skaffa barn än. Din pojkvän är klok!
Blev du gravid för du trodde att du inte kunde bli det och struntade i skydd?

sandiiis

Äldre 9 Jan 22:52

#36

givetvis förstår jag att det är mycket sånt i en förlossning...
har sett det och läst runt om allt! nej jag hade inte oskyddat sex för jag trodde jag inte kan bli gravid ? jag fick sånna nojjor ibland bara att tänk skulle det hända ngt som gör att jag INTE kan få barn osv, etersom det är en av dom sakerna i livet jag ser mest fram emot...?? så hade inte oskyddat sex för jag inte trodde jag kunde bli gravid? verkar jag inte mogen till att ha barn, hurdå? är min pojkvän klok när han stressar mig och tjarat hela tiden att jag ska göra abort ? är det klokt?

jerseyko skrev 2008-01-09 22:46:39 följande:

Du verkar inte ha läst så mycket om blod och förlossningar? Och även sprutor under förlossningen, bedövning och sen får man en spruta när barnet är ute för att livmodern ska dra ihop sig. Blir det akutsnitt och epudralbedövningen inte funkar (och den nålen är inte liten) blir du sövd.Sen kanske du ska läsa lite om avslag också som man får efter förlossningen som kan hålla i sig i veckor och då är det de största bindorna du kan hitta som gäller i början, eller kanske t.om de gigantiska rent ut sagt blöjorna man får ha på sig direkt efter förlossningen!!Här kan du läsa mer om hur en abort går till beroende på hur långt gången man är:www.vardguiden.se/Article.asp kompis blödde 1 dag efter sin abort, jag blödde lite över 2 veckor efter min förlossning men det minskade ju, tack och lov, väldigt snabbt. I början fick jag byta binda var 3e timme! Jag kan ju bara dömma av de inlägg du skrivit, och jag tycker faktiskt inte ni verkar redo för att skaffa barn än. Din pojkvän är klok!Blev du gravid för du trodde att du inte kunde bli det och struntade i skydd?

Puman78

Äldre 9 Jan 22:53

#37

OM en relation funkar eller ej det vet man ju aldrig i förväg. Men om du behåller ett barn som han verkligen inte vill ha så kommer det nog inte stärka relationen.
och det är ju inte speciellt skysst mot papppan att tvinga på honom ett barn bara för du känner dig redo.
Visst han kanske växer i rollen som pappa, men det är ju sådant man aldrig vet.

Visst du kanske är redo att skaffa ett barn, men din levnadssituation verkar ju inte vara det.
Har du tänkt att pappan ska betala allt till barnet?

Jag tycker din pojkvän resonerar helt rätt!

wholelottarosie

Äldre 9 Jan 22:54

#38

Förstår det, så kände jag också när jag fick veta att jag var gravid :( Jag är gravid i v 10 och har varit tillsammans med min pojkvän i 3 år. Graviditeten var inte planerad; jag gick på p-piller, slaravade aldrig men blev gravid ändå. När jag först berättade för min pojkvän så sa han först att vi var för unga och att jag borde göra abort, men ju mer vi pratade om det så började han se det positiva med barnet och nu är han jätteglad. Vi bor inte ihop; han h¨ller precis på att flytta hemifrån och jag bor fortfarande hemma. Förmodligen så kommer det bli så att jag flyttar in hos honom när barnet kommer, men hans lägenhet är bara en 1a, så det blir bara temporärt. Vi ska leta efter en större lägenhet för att sedan kunna flytta ihop "på riktigt". Problemet är att han måste betala hyra för 1an i minst ett år, så vi kan inte flytta till något större förrän efter det. Men jag känner att bostadsfårgan kommer att lösa sig, och vi har föräldrar som stöttar, så där kan man bo i perioder medans man letar.

Jag är 89a och min pojkvän är 87a. Jag går sista året på gymnasiet och hinner ta studenten innan bebisen kommer, pojkvänner jobbar deltid som butiksbiträde och försöker få en heltidsanställning.

Visst kommer det att bli kämpigt med ekonomi, men det finns alltid bidrag att få, om det inte skulle fungera. Om man hushåller så löser det sig oftast :) Och din kille jobbar ju, så ni har ju iallafall en inkomst :)

sandiiis skrev 2008-01-09 22:42:45 följande:

ja jag tycker som du o så säger jag med.... jag e bara så ledsen o förvirrad av allt.... vet inte vad jag ska göra har ingen att prata med o känner mig ensam :( ja gärna... är du gravid ? pojkvän ? hur bor ni ? o vad säger killen? hur har ni planerat allt ? e du 89a?

sandiiis

Äldre 9 Jan 22:57

#39

han säger ju om jag verkligen vill så ska han finnas där 100 för oss han vill inte ha en splittrad familj... men han vill ändå i första hand jag ska göra abort...

Puman78 skrev 2008-01-09 22:53:51 följande:

OM en relation funkar eller ej det vet man ju aldrig i förväg. Men om du behåller ett barn som han verkligen inte vill ha så kommer det nog inte stärka relationen. och det är ju inte speciellt skysst mot papppan att tvinga på honom ett barn bara för du känner dig redo. Visst han kanske växer i rollen som pappa, men det är ju sådant man aldrig vet. Visst du kanske är redo att skaffa ett barn, men din levnadssituation verkar ju inte vara det.Har du tänkt att pappan ska betala allt till barnet?Jag tycker din pojkvän resonerar helt rätt!

sandiiis

Äldre 9 Jan 23:00

#40

okej, det låter bra... vad roligt för er han ni är ens om ert beslut.. hoppas allt fixar sig för er o lycka till med bebisen :) följer gärna hur det går för er... vad sa era föräldrar?

wholelottarosie skrev 2008-01-09 22:54:56 följande:

Förstår det, så kände jag också när jag fick veta att jag var gravid :( Jag är gravid i v 10 och har varit tillsammans med min pojkvän i 3 år. Graviditeten var inte planerad; jag gick på p-piller, slaravade aldrig men blev gravid ändå. När jag först berättade för min pojkvän så sa han först att vi var för unga och att jag borde göra abort, men ju mer vi pratade om det så började han se det positiva med barnet och nu är han jätteglad. Vi bor inte ihop; han h¨ller precis på att flytta hemifrån och jag bor fortfarande hemma. Förmodligen så kommer det bli så att jag flyttar in hos honom när barnet kommer, men hans lägenhet är bara en 1a, så det blir bara temporärt. Vi ska leta efter en större lägenhet för att sedan kunna flytta ihop "på riktigt". Problemet är att han måste betala hyra för 1an i minst ett år, så vi kan inte flytta till något större förrän efter det. Men jag känner att bostadsfårgan kommer att lösa sig, och vi har föräldrar som stöttar, så där kan man bo i perioder medans man letar. Jag är 89a och min pojkvän är 87a. Jag går sista året på gymnasiet och hinner ta studenten innan bebisen kommer, pojkvänner jobbar deltid som butiksbiträde och försöker få en heltidsanställning.Visst kommer det att bli kämpigt med ekonomi, men det finns alltid bidrag att få, om det inte skulle fungera. Om man hushåller så löser det sig oftast :) Och din kille jobbar ju, så ni har ju iallafall en inkomst :)

Osäker, förvirrad, ångest

INNEHÅLL