Arv till särkullebarn

Så här:
Låt säga att faderns del i huset är värt 500.000:-

Fadern testamentera till sin sambo maxvärdet han kan testamentera till henne = 250.000:-
Särkullsbarnen och de gemensamma barnen får då dela på de återstående 250.000:-

Den dagen sambon dör så kommer resten av arvet de gemensamma barnen tillgodo men inte särkullsbarnen.

Jämför med om inget testamente upprättas, då delar särkullsbarnen och de gemensamma barnen på 500.000:-

Det jag lämnar efter mig ska alla mina barn få dela lika på, min sambo ska inte få av min lott till att senare kunna ge våra gemensamma medans mina barn sedan tidigare ska få mindre.

Förstår du bättre nu?

Anonym (A) skrev 2008-02-29 10:04:15 följande:

Anonym (Hege) skrev 2008-02-29 08:23:19 följande:

Nej, jag har inga som helst problem att räkna. Det finns inget ORÄTTVIST i det eftersom både gemensamma barn och särkullbarn har exakt samma lagliga rätt att ärva och exakt samma laglott. Om jag väljer att testamentera bort hälften av min egendom till min sambo eller till ett katthem för hemlösa katter, så får ALLA mina barn mindra arv, både de jag haft med mig in i ett nytt förhållande och barnen i det nya förhållandet. Det är ingen som helst skillnad. Var är orättvisan? Sen att DU tycker att du inte vill ge din sambo något utan att allt ska gå till barnen (hypotetiskt) är en helt annan fråga - det bestämmer du helt och hållet själv, precis som en person som bara har "en familj". Den personen kan antingen tycka som du, eller vilja ge bort hälften av sin egendom till tex. välgörenhet vilket automatiskt gör att barnen får mindre arv. Orättvist är det inte någonstans. Och alla barnen ärver två föräldrar om det finns två och något att ärva, både modern och fadern. Ingenting orättvist där heller.

Jag kan ju som exempel berätta hur jag och min sambo gjort. Vi har skrivit testamente där vi båda ärver varandra och begränsar alla barnens del till laglotten. Han har tre barn sen tidigare och vi ska snart ha ett gemensamt. Jag har ungefär dubbelt så mycket tillgångar som min sambo. Om jag dör först så får både han och hans barn bra mycket mer än de hade innan (vi har också skrivit det så att han kan förfoga över det han ev ärver från mig hur han vill, dvs även testamentera bort det), och vårt gemensamma barn får resten. Om han dör först får jag hälften av hans tillgångar och hans barn får dela laglotten som blir kvar med vårt gemensamma. Vi ser inget fel eller orättvist i det alls eftersom jag är beredd att skänka honom och hans barn bra mycket mer än de hade innan om jag skulle dö först, å andra sidan vill han ge mig något om han skulle dö först.

Glömde lägga till att medan vi lever har vi helt gemesam ekonomi där båda våra tillgångar kommer både hans och vårt gemensamma barn tillgodo. Nada orättvisa. Däremot retar det mig hur man jämt och ständigt vänder och vrider på allt för att få det till att de "stackars skilsmässobarnen" kommer i kläm, vilket många gånger inte stämmer för fem öre utan tom. tvärtom - de tjänar på det.

Du får reta dig hur mycket du vill Shasti och din syn får stå för dig, kanhända har du inge egna särkullsbarn att tänka på?

TS man får fundera hur han vill se på det.

För mina särkullsbarn gäller ytterligare en aspekt hos båda sina föräldrar, de har styvsyskon.
Inte ska en stor del av deras lott hamna i styvsyskonens fickor om vi föräldrar skulle dö först, för styvsyskonen har nämligen egna föräldrar att ärva.

Att jag retar mig är inte poängen i sammanhanget - jag har framfört en mängd konkreta argument för min ståndpunkt att det inte finns några arvsmässiga "orättvisor" när det gäller särkullsbarn, tvärt om, vilket du inte har gjort. Du har inte skrivit ett enda sakligt argument för att något skulle vara "orättvist" gentemot dem, varken lagenligt eller på annat sätt. Och jag har beskrivit min situation och hur jag och min sambo resonerar.

Anonym (Hege) skrev 2008-02-29 11:51:25 följande:

shasti har rätt det finns absolut inget orättvist mellam barnen utan de får lika mycket. Men däremot så tycker jag att man har ett ansvar gentemot den familjen man bor med, att se till att dom inte tvingas från sitt hem + att minimera risken att frun behöver gå en match mot exet samtidigt som hon både har sorg och försöker få till en vardag för familjen. Sen hur man väljer att skriva sina papper är upp till varje familj att avgöra vad som passar dem bäst, det viktigaste när det finns särkullsbarn är att man skrivit något iallafall.

Jag kan tyvärr inte hålla med Shastis resonemang och det krävs nog lite vilja till den lilla inlevelseförmåga som krävs för att förstå att halv-syskonen skulle få olika mycket från mina tillgångar med hennes upplägg.

Sen köper jag helt att man se till att det inte skapas onödiga konflikter eller problem om man skulle avlida först, det är självklart. Just därför är det även extra viktigt att se till att det blir rätt för barnen. Min sambo kommer att klara sig även han för vi har täckt upp det genom att teckna varsin livförsäkring som täcker upp för den kvarlevande att lösa ut barnens arv.

Anonym (Hege) skrev 2008-02-29 13:57:39 följande:

Jag har inget intresse av att du ska köpa mitt resonemang eller göra som vi har gjort, du får naturligtvis tycka det du tycker. Men det är inte frågan om att det krävs "vilja till liten inlevelseförmåga", jag har nog inlevelseförmåga så det räcker. Det krävs någon sorts konkreta fakta för ditt påstående att särkullsbarn skulle bli "förfördelade" och "orättvist behandlade" i arvsfrågor överlag, och att det därför är synd om dem, vilket jag hävdar att det inte alls är.

Om man hårddrar det så kan man ju se det som att det är "orättvist mot de stackars särkullbarnen" att de över huvud taget har fått ytterligare (halv)syskon som ska vara med och dela på arvet efter föräldern. Hade inte syskonet funnits hade de ju fått mer, och syskon kan man ju inte exkludera från arv till skillnad från ens sambo. För mig är det ett befängt resonemang. Lika befängt vore det för oss att inte lämna något alls till varandra utan enbart till barnen, särskilt för mig som har en del tillgångar. Varför ska vårt gemensamma barn få allt efter mig och min sambo och hans barn som jag också älskar och bryr mig om ingenting alls?

Jag vet inte vad det är du som är så svårt att förstå?

Det behövs inte några fler konkreta fakta än de jag redan skrivit, faktum kvarstår att ditt upplägg medför att det gemensamma barnet får mer av _mina_ tillgångar än mina särkullsbarn får. Att det gemensamma barnet inte får det med en gång utan det kan dröja ytterligare några år innan det gemensamma barnet och styvbarnen kvitterar ut det hör inte till saken.
Jag skriver inte heller att sambon och styvbarnen blir lottlösa, eftersom de ju får en väldigt stor summa via min livförsäkring.