Arv till särkullebarn

Anonym (Hege) skrev 2008-03-02 13:38:23 följande:

Jag är inte det minsta bitter, bara ett konstaterande att det är så det är, åtminstone på fl. Naturligtvis är det inte barnens fel, har jag inte påstått heller. Men som sagt, särkullbarn ärver också två föräldrar, precis som barn från kärnfamiljer.

Anonym (fia) skrev 2008-03-02 15:53:03 följande:

Arvslotten går visst att skriva bort. Har varit med om det själva.
Går att göra på två sätt.
1. Se till att sambon eller maken äger allt och att man själv inte äger ett rött öre. Går att fixa. Min morfar dog nyligen och hans två särkullsbarn ärvde inte någonting. Mormor står för en lägenhet värd 1 miljon.
2. Se till att dom barnen man vill ska ärva en och låt dom få ett förskott på arvet. Skriv sedan ett testamente där det står att det banen fått är man var i livet INTE ska räknas som ett förskkott på ärvet och finns det då ingenting kvar att ärva så blir man utan.

Jag och min syster är särkullsbarn. Min far och hans fru har skrivit bort oss från allt fastän det var hans pengar. Så nu ärver deras två pojkar och hennes dotter allt.

Iolanthe, där finns de barn som blir helt bortglömda när den ena föräldern träffar en ny. Tyvärr.

Min far, som är väldigt "mån" om vår kontakt försvarar det med att hans fru är rätt bråkig och jag och min syster är ju "ändå vuxna" med egna pengar....

Man kan inte "skriva" bort arvet förutom att dom barnen som redan fått att det inte ska räknas som förskott på arvet.
Annars får man göra som min morfar gjorde att inte äga någonting den dagen då man dör.
Så även om din far skriver i sitt testamente att han inte vill att du ska ärva honom har du ändån rätt att bestrida testamentet och få din laglott.

Vad jag menade med att skriva bort är att de skrivit äktenskapsförord så allt är hennes enskilda egendom

Knappast rättvist

Men kan man bestrida det blir jag väldigt

Precis så tror jag att min morfar gjorde och hans två särkullsbarn fick inte ett ända öre. Tcker själv det är dumt men .........

Ja, var och en får ju göra vad de vill. Det finns antagligen olika historier bakom alla. Men tänk chocken jag fick i o m att jag är rätt nära min pappa och umgås hur mkt som helst med hans fru. Tycker bara det är synd att han inte tänker på mina barn

Men som sagt, det får vara på hans samvete.

Även om det finns folk som av olika anledningar och på olika sätt ser till att deras särkullbarn inte får något så gäller fortfarande precis samma sak om man inte är särkullbarn utan "vanligt" barn - ens förälder kan göra en arvlös på precis samma sätt om den skulle vilja det - genom att skriva över allt den äger och har på någon annan, göra av med det eller ge bort det. Det handlar alltså inte om särkullbarn eller ej utan om människor som av någon anledning inte vill eller bryr sig om huruvida deras barn ärver något efter dem eller inte.

Enligt lag har du rätt till en del ialla fall, går att överklaga, kolla upp detta med en jurist!

Till alla er som verkar ha koll på saker.

Min sambo har en son sen tidigare, och vi har två barn gemensamt, vi har ett nyköpt hus där vi lånade till hela summan på 400 000 kr. Vi har ju alltså bara betalt av några tusenlappar än så länge. Nu till min fråga, vad händer med huset och mig (ekonomin) om min sambo dör ?

Anonym (villveta) skrev 2008-03-02 22:28:18 följande:

Jag är inte så insatt att jag kan svara exakt. Men i stora drag så ärver sambos inte varandra, så hans del av huset ärvs av hans barn, och du får behålla din del. Eftersom du är mamma till två av barnen förvaltar du deras del (om inte godman utses) tills de är myndiga medan din sambos son har rätt att få ut sin del genast.

Naturligtvis är det jättetråkigt för er som inte fått nåt arv, kanske inte främst för pengarna men att det finns föräldrar som agerar på detta sätt. Men i de flesta fall tror jag ändå inte det är därför ett testamente skrivs.

Just nu bor vi i bostadsrätt, men kommer så småningom att köpa/bygga hus. Och så vill jag också upprätta ett testamente. Inte av elakhet för att min mans son ska bli arvlös, utan för jag och mitt barn ska kunna bo kvar i vårt hem även om vi mister maken/pappan. Och jag ser inget fel i att vilja skydda sitt hem på detta sätt.

Anonym (fia) skrev 2008-03-02 21:41:53 följande:

Vad ska man överklaga?? Att pappan eller mamman inte ägde ett rött öre. Min morfar har inte ägt någonting på över 20 år. Tesamentet behövdes inte då han inte hade något att testamantera. Dock har det skrivits ett papper hos en advokat om någonting. Som sagt hans två särkullsbarn fick inte någonting pga av att det inte fanns någonting att ärva. Min mormor stog för lägenheten värderad till en miljon. Dom kan inte göra ett skit. Sorgligt egentligen.

Om överföringen av tillgångar sker "i god tid" före bortgången finns det inte mycket att göra. Folk har ju rätt att göra vad de vill med sin egendom under sin livstid, inklusive skänka bort den till vem de vill.
Det går att ifrågasätta äktenskapsförordet när det görs (sådant annonseras ju alltid i pressen just för att det ska vara offentligt), men med små möjligheter att få det hävt. Däremot finns det bättre möjligheter att ifrågasätta saken om gåvorna/äktenskapsförordet skett kort före personens bortgång, då det är lättare att se det som att bröstarvingarnas arv skänkts bort till andra. Detta gäller även gåvor till andra bröstarvingar.

Det är ju ett lotteri för dem som väljer att skriva över sin egendom på partnern för att skydda sig mot att h*n ska bli satt på bar backe av arvingarna. Vid ev skilsmässa, eller om den andra parten dör först och har andra arvingar, Är det ju den som skrivit bort egendomen som blir sittande lottlös.

Men, återigen, sådant här kan ju lika gärna förekomma i familjer utan särkullbarn inblandade; det handlar om rätten för en levande person att förfoga över sin egen egendom. Något "arv" finns inte förrän personen dör, och skyddet är varken starkare eller svagare för särkullbarn än för ev gemensamma barn.

Hur har ni tänkt att skriva? Sitter nämligen själv i samma sits. Kommer du stå som ensam ägare på huset eller hur gör man?

Att skriva över tillgångar på varandra är ett vågat spel då "fel person" kan dö först. Kontakta en jurist och överväg att teckna en livförsäkring som täcker arvet av del i bostaden till särkullsbarnen. Naturligtvis ställer ni varandra som förmånstagare för livförsäkringen. Då får både särkullsbarnen ut sitt arv från bostaden samtidigt som ni kan sitta kvar i orubbat bo.
Sen får ni fundera över hur ni gör med tillgångar som går utanför bostaden, antingen är det enskild egendom och går till särkullsbarn + gemensamma, eller så fyller ni upp livförsäkringen till att täcka upp även detta.

Anonym (Fundersam) skrev 2008-03-03 18:49:08 följande:

Anonym (Fundersam) skrev 2008-03-03 18:49:08 följande:

Nej, så vill vi inte göra. Handlar som sagt inte om att göra någon arvlös. Om vi skriver ett testamente så blir det ett vanligt inbördes testamente som gör att barnen får ut endast sin laglott istället för arvslotten, dvs. hälften av vad de skulle få utan nåt skrivet.

Vet du om gemensamma barn ärver oss föräldrar innan båda är borta?

Anonym (fia) skrev 2008-03-03 22:21:13 följande:

Jag bor i Finland, så vet ju inte om det är samma i Sverige. Och finns det inte nåt testamente så gör dom det. För gifta ärver inte varandra, men många verkar tro det. Den efterlevande lämnar med hälften av tillgångarna (giftorätt) och barnen delar på resten. Men om över hälften av tillgångarna är i den efterlevandes namn får man naturligtvis behålla det man äger och barnen delar på det som stod i den avlidnas namn. Men med ett inbördes testamente så ärver makarna varandra först och de gemensamma barnen får ut sin del när båda föräldrarna är döda. Men ett särkullbarn kan alltid kräva att få ut sin del fast det står nåt annat i testamentet.

Är det så i Finland? För i Sverige ärver gifta par varandra.

iolanthe: Det är ett antal år sedan Sverige hade sådan lagstiftning. Nu krävs inget testamente för makes arv; gemensamma barn får alltid vänta (inte särkullsbarn).

fia: "För i Sverige ärver gifta par varandra."
Ja, fast det finns knepigheter. Precis som i Finland äger var och en först sin egendom. Det är frivilligt för den efterlevande att begära bodelning eller ej; om det är den "rikaste" parten som dött är det fördelaktigare att göra bodelning, är det den "fattigaste" lönar det sig mer för den efterlevande att helt enkelt behålla sin egen egendom. Det är detta som utnyttjats av sådana som nämnts ovan där den avlidne "skrivit över" sin egendom på mak*n. (Att man automatiskt äger 50/50 i ett äktenskap är en missuppfattning även om det efter bodelning blir så om enskild egendom saknas.)
Detta är alltså den egna egendomen och inget arv.

Vad som beräknas vara den avlidnes egendom (med eller utan bodelning) utgör efter avdragna ev skulder arvet. Man skulle kunna säga att det i princip ärvs av den dödes arvingar (barn, barnbarn eller andra släktingar som föräldrar, syskon etc) MEN den överlevande mak*n får förfoga över den på livstid, med undantaget för just särkullsbarn som har rätt att få ut sitt direkt. (OBS förfoga, h*n får göra vad h*n vill med pengarna utom att testamentera eller skänka bort dem till någon annan. För att "äganderätt", där den först dödes arvingar inte har rätt till efterarv, eller bara till laglott, krävs testamente.)

När änkan/änklingen också dör får (om inget testamente är inblandat) den först avlidnes arvingar sitt "efterarv" och hans/hennes egna arvingar ärver honom/henne. Hur mycket av egendomen som är vems (den först dödes eller den sist dödes) beräknas utifrån hur stor procentdel som var den först dödes vid dödsfallet och denna procentdel räknas på änkans/änklingens nuvarande egendom. Med andra ord kan efterarvingarnas arv ha både växt och krympt utifrån hur änkans/änklingens liv sett ut efter att h*n själv ärvde. (Levt lyxliv och slösat eller blivit miljonär på bestseller.)
Om "efterarvingarna" är gemensamma barn blir det väl ofta inga diskussioner, däremot kanske änkan inte är helt med på att ex makens syskonbarn, där gemensamma barn saknas, ska dra nytta av hennes sparande under tjugo år som änka säg. Det finns också möjligheten att låta efterarvingarna (egna barn eller makens andra släktingar om barn saknas) få ut sitt arv direkt. I sådana fall har de ingen rätt till efterarv när änkan/änklingen dör. Detsamma gäller om den först* dog medellös så att inget arv fanns att få heller för änkan/änklingen.