• Anonym (arv)

    Arv till särkullebarn

    Någon med erfarenhet av arv till särkullbarn, inbördes testamente etc.

    Jag och min sambo har två gemensamma barn, han har två sen tidigare, nu vuxna. Jag har inga barn sen tidigare. Vi äger ett hus tillsammans som vi gemensamt har renoverat så att det är värt ca 4 mille (bara lån på hälften). Jag har bidragit med pengarna till renoveringen genom ett arv från en släkting.

    Om min sambo dör före mig, så har väl hans barn rätt att få arv på hans del direkt, dvs innan jag går bort? Kan man göra något så att jag slipper flytta? Hört talas om att man kan skriva ngt slags testamente. Borde jag spara undan pengar för att "lösa ut" hans barn?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-28 17:51
    Någon?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-28 21:07
    Tack för tips. Angående inlägg 5 och 6 - visst är det viktigt att ta hänsyn till ALLA fyra barnen för min sambo, men om jag de fakto har cashat in närmare 800´ borde väl det komma mina barn till del? Funderar på att skriva testamente som gör att jag får ut den kvotdelen om min sambo dör före mig. Resten kan alla fyra barnen dela på.

  • Svar på tråden Arv till särkullebarn
  • Anonym (Hege)

    Med vilken rätt uttalar du dig om vad som är rättvisa för någons barn eller inte? Har du frågat mina äldsta som varit högst bidragande med sitt arbete att utveckla vårt livsverk till vad det är idag? Här verkar du sätta i främsta led att "vinna" en diskussion framför något annat.

    Det kan väl vara obehagligt och sorgligt att när en part en gång väljer att lämna sin initiala kärnfamilj så har det juridiska framtida konsekvenser som man inte längre har samma enkelhet i att lösa, ex.vis arvsfrågor. Det förekommer andra externa aktörer i konsekvensscenariorna om man inte tänker sig för. Att du ännu inte har barn som är särkullsbarn framstår dock helt klart och tydligt.


    Shasti skrev 2008-02-29 21:03:07 följande:
    Ojdå, två svar råkade hamna i samma inlägg ovan av någon anledning. Det ovan är till Fia.Till Hege: Ja du, det är inte svårt att förstå ditt resonemang och det har jag gjort hela tiden. Men du missförstår tydligen mig. Kärnfrågan är ju huruvida du väljer att lämna något till din sambo eller inte, vilket återigen och fortfarande inte har någonting med "orättvisa mot särkullsbarn" i allmänhet att göra, och detta gäller alla, inte bara föräldrar med särkullbarn. ALLA kan välja att testamentera bort en del av sin kvarlåtenskap till annat än barnen, vilket leder till att barnen får mindre, särkull eller ej. Det som blir arvet efter dig delar ALLA dina barn på, lika och fullt rättvist. Det jag lämnar till min sambo kanske vårt gemensamma barn inte ärver någonting av om man gör det med full äganderätt (vilket vi har gjort) och han tex. kan göra av med alltihop eller ge bort det till vem han vill innan han dör. Ditt resonemang runt stallet osv är också fullt förståeligt, men någon "orättvisa mot särkullbarn" i allmänhet är det fortfarande inte frågan om.
  • Anonym (***)

    Min mamma gick bort förra lördagen, jag är ett särkullebarn. Min styv pappa sa till mig att jag ärver honom honom lika mycket som mina andra syskon, för jag har funnits i hans liv så länge att han ser mig lika mycket som hans dotter som dom andra barnen som är hans och mammas. Vet inte hur jag ska beskriva med ord hur jävla skönt det känns! Och att det inte spelar nån roll vem utav dom som pyntat in mest pengar hit eller dit. Skulle jag särbehandlas för att jag inte är hans barn i det här läget så skulle jag gå under som människa, även fast jag räknas som vuxen, 23 år.

  • Anonym (Hege)

    Jag beklagar din mammas bortgång.

    Jag hoppas att din styvpappa kontaktar en jurist och upprättar ett testamente som juridiskt uppfyller det löftet eftersom lagen annars inte ger dig rätt till något vid hans bortgång.

    Anonym (***) skrev 2008-02-29 23:04:50 följande:


    Min mamma gick bort förra lördagen, jag är ett särkullebarn. Min styv pappa sa till mig att jag ärver honom honom lika mycket som mina andra syskon, för jag har funnits i hans liv så länge att han ser mig lika mycket som hans dotter som dom andra barnen som är hans och mammas. Vet inte hur jag ska beskriva med ord hur jävla skönt det känns! Och att det inte spelar nån roll vem utav dom som pyntat in mest pengar hit eller dit. Skulle jag särbehandlas för att jag inte är hans barn i det här läget så skulle jag gå under som människa, även fast jag räknas som vuxen, 23 år.
  • Anonym (fia)

    Anonym (***) skrev 2008-02-29 23:04:50 följande:


    Min mamma gick bort förra lördagen, jag är ett särkullebarn. Min styv pappa sa till mig att jag ärver honom honom lika mycket som mina andra syskon, för jag har funnits i hans liv så länge att han ser mig lika mycket som hans dotter som dom andra barnen som är hans och mammas. Vet inte hur jag ska beskriva med ord hur jävla skönt det känns! Och att det inte spelar nån roll vem utav dom som pyntat in mest pengar hit eller dit. Skulle jag särbehandlas för att jag inte är hans barn i det här läget så skulle jag gå under som människa, även fast jag räknas som vuxen, 23 år.
    Beklagar sorgen efter din mamma. Enligt lag så har du rätt att ärva din mamma även om styvpappan inte skulle velat det.
  • Anonym (***)
    Anonym (fia) skrev 2008-03-01 09:21:41 följande:
    Anonym (***) skrev 2008-02-29 23:04:50 följande: Beklagar sorgen efter din mamma. Enligt lag så har du rätt att ärva din mamma även om styvpappan inte skulle velat det.
    Ja det vet jag till 100%.
    Anonym (Hege) skrev 2008-03-01 09:21:04 följande:
    Jag beklagar din mammas bortgång.Jag hoppas att din styvpappa kontaktar en jurist och upprättar ett testamente som juridiskt uppfyller det löftet eftersom lagen annars inte ger dig rätt till något vid hans bortgång.Anonym (***) skrev 2008-02-29 23:04:50 följande:
    Det gjorde han i måndags.
  • Shasti

    Anonym (fia) skrev 2008-02-29 22:06:51 följande:


    Jo men inte i vårat fall eftersom vi har skrivit i testamentet (hos en jurist) att vi ärver varandra som äkta makar, dock med undantag från särkullbarnets laglott (eftersom den kan man inte skriva bort) Hade inte vi skrivit nått hade särkullbarnet fått ut sin del utöver laglotten -även arvslotten vid sin faders bortgång. Nu säger testamentet att han får ut sin arvslott när vi båda är borta, så särkullbarnet och våra gemensamma ärver oss då.
    Aha - ok. Vad jag förstår så har vi enligt vårt testamente gjort så att arvslotten och laglotten är samma sak. Hoppas vi inte har missat något.
  • Shasti

    Anonym (Hege) skrev 2008-02-29 22:47:29 följande:


    Med vilken rätt uttalar du dig om vad som är rättvisa för någons barn eller inte? Har du frågat mina äldsta som varit högst bidragande med sitt arbete att utveckla vårt livsverk till vad det är idag? Här verkar du sätta i främsta led att "vinna" en diskussion framför något annat.Det kan väl vara obehagligt och sorgligt att när en part en gång väljer att lämna sin initiala kärnfamilj så har det juridiska framtida konsekvenser som man inte längre har samma enkelhet i att lösa, ex.vis arvsfrågor. Det förekommer andra externa aktörer i konsekvensscenariorna om man inte tänker sig för. Att du ännu inte har barn som är särkullsbarn framstår dock helt klart och tydligt.
    Ja, för det första har jag inte en enda gång uttalat mig om någonting som rör dig eller dina barn specifikt, utan skrivit femtielva gånger att diskussionen gäller "orättvisa" mot särkullbarn I ALLMÄNHET i arvsfrågor, och den diskussionen för jag med den rätten att detta är ett allmänt forum där man för diskussioner. Att det är obehagligt och ledsamt att lämna en initial kärnfamilj är fortfarande inte svårt att förstå, men det betyder återigen och fortfarande inte att det existerar några orättvisor mot särkullbarn i arvsfrågor i allmänhet - vilket jag fortfarande hävdar att det inte gör. Men jag tänker inte tjafsa med dig om det längre, det börjar bli rätt så meningslöst.
  • Anonym (Hege)

    Mycket intressant, har du belägg för det påståendet?
    Typ en vedertagen källhänvisning som baserar sig på faktiska fakta, istället för ett subjektivt antagande gripet ur luften?


    Shasti skrev 2008-03-01 13:44:53 följande:
    men det betyder återigen och fortfarande inte att det existerar några orättvisor mot särkullbarn i arvsfrågor i allmänhet - vilket jag fortfarande hävdar att det inte gör.
  • Anonym (fia)
    Shasti skrev 2008-03-01 13:40:11 följande:
    Anonym (fia) skrev 2008-02-29 22:06:51 följande:
    Aha - ok. Vad jag förstår så har vi enligt vårt testamente gjort så att arvslotten och laglotten är samma sak. Hoppas vi inte har missat något.
    Jag känner lite samma sak, hoppas det är rätt skrivet nu, men vi får väl lita på juristen..
  • Anonym (fia)

    Anonym (Hege)

    Varför skulle det vara orättvist? Arvet skjuts ju bara upp till särkullbarnet ju

Svar på tråden Arv till särkullebarn