Arv till särkullebarn

På vad sätt får det gemensamma barnet "mer" när allt det du lämnar efter dig delas lika mellan alla dina barn? Sen är det fortfarande inte "mitt upplägg" vi diskuterar utan du har fortfarande hävdat att särkullbarn överlag blir förfördelade på något sätt i arvsfrågor, och jag hävdar att de inte blir det.

Anonym (Hege) skrev 2008-02-29 14:27:05 följande:

Vi har skrivit testamente, vi har gemensamma barn och han en sen tidigare. Om min man skulle avlida så får hans barn (särkull) ut sin laglott -den kan man inte skriva bort (alltså inte hela arvslotten) den delen (arvslotten) får särkullbarnet tillsammans med våra barn då vi båda är borta.

Särkullen går inte miste om nått, han får bara vänta lixom våra gemensamma barn får göra. Dom får ju inget arv om ENA skulle avlida.

vi är gifta ska tilläggas!!!!

Shasti

Barn till gifta föräldrar ärver inget innan BÅDA är döda

Då försöker jag igen.
Jag äger ett stall med sex hästar.
Jag testamenterar halva stallet och 3 hästar till min sambo = 50%, enligt din modell.
Mina två särkullsbarn + vår gemensamma ärver den andra halvan av stallet 50% = 1 sjättedels stall var och de tre övriga hästarna = en häst var.

Nu har vardera av mina barn 1 häst och 16,5% av stallet, sambon äger och förfogar över den andra halvan.
Sen dör min sambo, då ärver hans två barn och vårt gemensamma barn den andra halvan av mitt stall och resterande av mina hästar. Mina egna särkullsbarn får ingenting här och är ägandemässigt i underläge inför alla beslut om stallets framtid, de har bara att digga läget vadän de övriga beslutar.

Fördelningen blir då enligt följande
Gemensamt barn = 33% stall och 2 hästar
Mitt särkullsbarn 1 = 16,5% stall och 1 häst
Mitt särkullsbarn 2 = 16,5% stall och 1 häst
Styvbarn 1 = 16,5% stall och 1 häst
Styvbarn 2 = 16,5% stall och 1 häst

Är det inte solklart?
Vad tror du händer om något av styvbarnen förolyckas?
Då är biomamman helt plötsligt inne och råddar i mitt stall även hon utan någon som helst känsla för mina särkullsbarn. Trevlig situation? Nä!
Nej, mina tillgångar ska komma alla mina barn tillgodo, inte dribblas bort i något ogenomtänkt alá "vi är en kärnfamilj" för det är vi inte, om inte förr så uppdagas det stort när vi trillar av pinn. Det är många tänkbara scenarion att ta hänsyn till så det inte blir som man inte hade tänkt det för barnen.

Mina särkullsbarn ska aldrig behöva tänka tanken att jag satsade mer på mitt gemensamma barn i mitt nuvarande förhållande än jag lämnar efter mig till dem. Den spliten vill jag inte slå i syskonskaran, alla ska få lika mycket efter sin mamma.

Ja du Hege,
Anonym (fia) skrev 2008-02-29 19:21:23 följande:

Ojdå, två svar råkade hamna i samma inlägg ovan av någon anledning. Det ovan är till Fia.

Till Hege: Ja du, det är inte svårt att förstå ditt resonemang och det har jag gjort hela tiden. Men du missförstår tydligen mig. Kärnfrågan är ju huruvida du väljer att lämna något till din sambo eller inte, vilket återigen och fortfarande inte har någonting med "orättvisa mot särkullsbarn" i allmänhet att göra, och detta gäller alla, inte bara föräldrar med särkullbarn. ALLA kan välja att testamentera bort en del av sin kvarlåtenskap till annat än barnen, vilket leder till att barnen får mindre, särkull eller ej. Det som blir arvet efter dig delar ALLA dina barn på, lika och fullt rättvist. Det jag lämnar till min sambo kanske vårt gemensamma barn inte ärver någonting av om man gör det med full äganderätt (vilket vi har gjort) och han tex. kan göra av med alltihop eller ge bort det till vem han vill innan han dör. Ditt resonemang runt stallet osv är också fullt förståeligt, men någon "orättvisa mot särkullbarn" i allmänhet är det fortfarande inte frågan om.

Fia - förresten - om du menar att även särkullbarnen måste vänta på sitt arv så stämmer det inte. De ska ha ut arvet på en gång, vare sig deras förälder är omgift eller ej. Det har jag kollat upp mycket noga.