Min man är sexmissbrukare.
Någon mer som lever tillsammans med en sexmissbrukare?
Han ska söka hjälp men jag känner mig så tom och trött just nu. Känner mig ensam, fler i min sits?
-
-
Svar på tråden Min man är sexmissbrukare.
-
Jutti: Alla har rätt till sin åsikt, men varför skriver du på det här sättet i en tråd där man frågar om råd att RÄDDA förhållandet?
En sak som jag lärt mig är att de flesta som är snabba med att döma oftast är de som mår sämst, har sämst förhållande osv... De bara tror att de är så perfekta. Men när man varit nere på botten och vänt så har man lärt sig att se på saker på ett helt annat sätt. Jag kan ofta umgås med folk nu för tiden där jag tänker "HUR kan dessa två stanna tillsammans"...? Men själva tror de att allt är frid och fröjd. Och vad gäller sexmissbruk så handlar det oftast inte om att "knulla runt med kända och okända" det handlar om att tanken inte är där den borde och ett destruktivt beteende. Sen är det självklart att man har ett eget ansvar för allt som sker, men vem har sagt något annat???
Anonym (flickvän): Din stackare! Jag lider med dig, det är så fruktansvärt med alla lögner. Ni måste få hjälp, det löser ingenting att ni pratar själva, i det här stadiet är han allt för svag och du allt för arg, be någon vara med er.
Det som verkligen fick min man att vakna upp var mitt brutala beteende, jag var stenhård, kastade ut honom sa att han aldrig skulle få vara med sitt barn, att jag skulle se till att hela idrottsvärlden skulle få veta det ( han jobbar med idrott)osv. Han fick veta vad ordet konsekvenser betyder! Jag sa också att jag ALDRIG tänkte acceptera det här beteendet, ETT återfall och jag skulle vara borta för alltid! Han förstod att jag menade vad jag sa och idag säger han att det var det bästa jag kunde gjort, hade jag bara förlåtit så hade det varit lätt att fortsätta med lögnerna.
Själv har jag inte fått några konsekvenser på mitt beteende, vilket ibland kan göra att det känns som att det jag har gjort inte är så farligt... Men jag har lärt mig att häva de tankarna så fort de kommer....
-
God morgon WAAC!
ja du, jag har aldrig dömt någon här, har du läst mina inlägg? Jag började med att berömma alla drabbade och sa att dom borde få medalj!! Själv skulle jag inte tillhöra medalj skaran för jag skulle inte orka med sånt.Jag har aldrig påstått att mitt förhållande är perfekt på nått vis, och visst mår jag dåligt ibland...kanske inte sämst som du vill få det till, förhållandet är inte direkt sämst heller........jag har en fri vilja och skulle inte vara kvar i ett "sämst" förhållande.
Vad jag ville från början med mina inlägg va ju lite som att deras männ är som sjunkande skepp, och tär väldigt mkt på tjejerna.....tänk bara att gå omkring och inte lita på sin sambo???Att när det visar sig gång på gång att dom sviker....att dom trots beslutar sig för att följa det här skeppet till botten.....starkt, mkt stark.....MEN JAG skulle aldrig offra mitt psyke samt välmående för ett så osäkert kort som har så djupa problem.Kommer från ett alkis hem hela min uppväxt har varit psyk sjuka vuxna och svikna löften, misshandel osv....är det då konstigt om man vill leva ett lugnt och tryggt vuxen liv samt att man inte orkar bry sig om psyksjuka??
Men som jag sa..jag dömmer inte någon och kan förstå att kärlek finns med i bilden....sa bara att JAG inte skulle sattsa på den hästen.
WAAC skrev 2008-07-11 08:18:12 följande:Jutti: Alla har rätt till sin åsikt, men varför skriver du på det här sättet i en tråd där man frågar om råd att RÄDDA förhållandet? En sak som jag lärt mig är att de flesta som är snabba med att döma oftast är de som mår sämst, har sämst förhållande osv... De bara tror att de är så perfekta. Men när man varit nere på botten och vänt så har man lärt sig att se på saker på ett helt annat sätt. Jag kan ofta umgås med folk nu för tiden där jag tänker "HUR kan dessa två stanna tillsammans"...? Men själva tror de att allt är frid och fröjd. Och vad gäller sexmissbruk så handlar det oftast inte om att "knulla runt med kända och okända" det handlar om att tanken inte är där den borde och ett destruktivt beteende. Sen är det självklart att man har ett eget ansvar för allt som sker, men vem har sagt något annat???Anonym (flickvän): Din stackare! Jag lider med dig, det är så fruktansvärt med alla lögner. Ni måste få hjälp, det löser ingenting att ni pratar själva, i det här stadiet är han allt för svag och du allt för arg, be någon vara med er. Det som verkligen fick min man att vakna upp var mitt brutala beteende, jag var stenhård, kastade ut honom sa att han aldrig skulle få vara med sitt barn, att jag skulle se till att hela idrottsvärlden skulle få veta det ( han jobbar med idrott)osv. Han fick veta vad ordet konsekvenser betyder! Jag sa också att jag ALDRIG tänkte acceptera det här beteendet, ETT återfall och jag skulle vara borta för alltid! Han förstod att jag menade vad jag sa och idag säger han att det var det bästa jag kunde gjort, hade jag bara förlåtit så hade det varit lätt att fortsätta med lögnerna. Själv har jag inte fått några konsekvenser på mitt beteende, vilket ibland kan göra att det känns som att det jag har gjort inte är så farligt... Men jag har lärt mig att häva de tankarna så fort de kommer.... -
Jutti: Ingen har valt att upptäcka att ens man är sexmissbrukare, kan med 100% säkerhet säga att alla hellre är utan medalj... Men när det finns barn, hus och ett liv ihop så är det ju inte så konstigt att man vill försöka. Sen är det praktiskt taget omöjligt att bara gå, man har blivit så sviken och besviken att man måste stanna ett tag och skälla, hota, gråta mm. Annars måste ´man leva med det inom sig. Det försvinner ju inte bara för att man sticker. Ibland funkar det och ibland går man skilda vägar. Det jag menade var att det hjälper ingen i en kris situation att höra hur (någon som aldrig varit i situationen) skulle "lägga benen på ryggen", "knulla runt" osv. Jag tror inte att du menar illa, men ibland är det bästa att inte säga något alls om man inte säger något stöttande... Om mannen fortsätter och tydligt visar att han inte tänker sluta DÅ är dina argument på sin plats.
-
Det som är positivt är väl iaf att han inte har fortsatt/fått återfall vad jag vet. Men det är när jag frågar om vad han gjort o.s.v. som han ljuger. Jag vill veta att han använt kondom o.s.v. och ifall han pratat om mig och hans barn. Han svarade det han visste var "rätt" svar, d.v.s. att han använt kondom varje gång och att han inte pratat om oss. Jag kände på mig att det inte stämde och skickade sms till den han vart med (det visade sig när det kom fram att det var en bekant till min kusin) som ringde upp och berättade att de inte använt kondom och att han hade pratat jättemkt om sin dotter... när jag konfronterade honom med det så erkände han, sa att han inte vågade säga sanningen för att han var rädd att jag skulle tycka att han är äcklig.
Som sagt så är det bara detaljer men jag är så trött på att han inte kan vara ärlig. Just det om han skyddat sig handlar ju om både hans och min hälsa. Han riskerar hellre att jag blir sjuk än att jag ska tycka att han är äcklig. -
vad vet du om mina erfarenheter???Du har redan insinuerat att jag skulle ha sämst förhållande samt må sämst......Sen har jag aldrig påstått att någon valt att upptäcka att ens man är sexmissbrukare............tänk om alla inte vill bli offer och fåmedlidande o tröstande ord...tänk om det finns en enda tjej som behöver höra .....gå!Lägg energin på dig själv samt barnen istället......tänk om?
WAAC skrev 2008-07-11 09:26:21 följande:Jutti: Ingen har valt att upptäcka att ens man är sexmissbrukare, kan med 100% säkerhet säga att alla hellre är utan medalj... Men när det finns barn, hus och ett liv ihop så är det ju inte så konstigt att man vill försöka. Sen är det praktiskt taget omöjligt att bara gå, man har blivit så sviken och besviken att man måste stanna ett tag och skälla, hota, gråta mm. Annars måste ´man leva med det inom sig. Det försvinner ju inte bara för att man sticker. Ibland funkar det och ibland går man skilda vägar. Det jag menade var att det hjälper ingen i en kris situation att höra hur (någon som aldrig varit i situationen) skulle "lägga benen på ryggen", "knulla runt" osv. Jag tror inte att du menar illa, men ibland är det bästa att inte säga något alls om man inte säger något stöttande... Om mannen fortsätter och tydligt visar att han inte tänker sluta DÅ är dina argument på sin plats. -
Jag ska inte lägga så mycket energi på jutti men vill bara informera om att sexmissbruk inte är könsbundet. Gå i frid jutti!
Medmissbrukare brukar man kalla dem som finns i missbrukarens närhet, det kan vara den nuvarande familjen eller föräldrar eller vänner. Tanken på medmissbrukare är att det inte bara är missbrukaren som är involverad i missbruket, utan att även nära relationer har sin del i det hela. Som missbrukare så finns det ju dels en sida som lider och som inte vill ha missbruksproblemet, men det finns också en sida som faktiskt har valt missbruket. Det kanske var det enda val som var möjligt för att kunna hantera sitt liv och genom valet att missbruka så får missbrukaren vissa fördelar. Den vanligaste fördelen är att komma undan ångest eller oro. Att missbruket sedan är leder till stora nackdelar är av underordnad betydelse eftersom man inte kan se någon annan väg än missbruksvägen, annars så skulle man ju inte välja den. Mycket av dessa processer är undermedvetna, men de är starka och blir den egentliga drivkraften till missbruk.jutti skrev 2008-07-11 18:41:44 följande:vad vet du om mina erfarenheter???Du har redan insinuerat att jag skulle ha sämst förhållande samt må sämst......Sen har jag aldrig påstått att någon valt att upptäcka att ens man är sexmissbrukare............tänk om alla inte vill bli offer och fåmedlidande o tröstande ord...tänk om det finns en enda tjej som behöver höra .....gå!Lägg energin på dig själv samt barnen istället......tänk om?
Som medmissbrukare gäller samma sak. Det finns en uppenbar sida av att leva med den missbrukande som är negativ. Och så finns det en sida som gör att man hjälper till att upprätthålla missbruket, detta kan ju låta helt vansinnigt men det handlar om starka underliggande drivkrafter bortom vanligt "sunt förnuft". Vinsten med att upprätthålla missbruket kan vara olika, t ex att slippa fokus på sitt eget liv, att känna sig stark, att bli behövd, att bli sårad och sviken.
Att tänka så här är ofta främmande för många av oss. Vi är så vana att tro att vi är rationella och logiska, men dessa resonemang går längre än den uppenbara logiken. Ett viktigt steg för att förstå denna tanke är att avskaffa idén om att vi är skyldiga om vi gör något dåligt, samt att vi "råkar ut för" dåliga saker i våra liv. Istället kan vi tänka att vi faktiskt väljer det mesta som händer oss, att vi har valt vårt missbruk, att vi har valt vår missbrukande partner. Vi väljer så för att det fyller ett behov hos oss, och först när vi har börjat inse hur det behovet ser ut så kan vi börja hantera det mer konstruktivt och hälsosamt.
Det betyder att även som medmissbrukare så måste man göra ett arbete med sig själv för att går ur rollen som medmissbrukare, och därmed öppna för att missbrukaren går ur sin roll.
Att tänka "vad har jag för vinst av att vara med om detta?", "varför har jag valt detta?" kan vara en början till att få ett nytt perspektiv på sin situation. För många av oss är sådana tankar svåra, vi lider ju och har blivit sårade av någon annan (tycker vi). Det normala tankesättet (särskilt här på FL) är ju att dela upp tillvaron i gott och ont, offer och bödel, snäll och elak, skyldig och oskyldig. Men går vi bortanför detta tankesätt öppnas verkliga möjligheter till förändring.
Slutligen så betyder inte detta att man ska acceptera en massa skit från t ex sin partner, det är viktigt att komma till en punkt där man sätter gränser och biter ifrån. Men det är också viktigt att fråga sig hur man har valt att komma till en situation när man inte mår bra - att inte vara offer utan en individ som kan välja sitt liv.
Hoppas att du får ut något av detta resonemang om hur missbrukare och medmissbrukare sitter samman i en skadlig relation. -
Anonym(flickvän).. Känner igen det där med lögnerna, minsta lilla lögn känns ju som världens svik
Vad är det för kontaktperson han har fått, och genom vad?
LoveMA: Du har varit sexmissbrukare och jag förstått det hela rätt? Hur gick dit tillfrisknande till och hur lång tid tog det innan du kunde kalla dig nykter? Många återfall?
Det där med medberoende är ju skitsvårt, och finns säkert lika olika former av medberoende som missbruk- inget missbrukt likt det andra...
Tycker det har känts riktigt bra de senaste veckorna, men nu de sista dagarna har det börjat gnaga i mig... Vet inte om det är min man som har börjat igen eller om det är jag som är paranoid. Jobbigt är det i alla fall, intuitonen brukar stämma... -
Anonym (tom) skrev 2008-07-11 19:46:14 följande:
Hur gick dit tillfrisknande till och hur lång tid tog det innan du kunde kalla dig nykter? Många återfall?Ett år i terapi, i början tre gånger per vecka. Problemet (eller fördelen) med sexmissbruk är ju att gränsen mellan bruk och missbruk är flytande. Så för mig handlar det om att inte göra något som skadar mig eller min partner. Jag tycker att det funkar bra, men det är ju en ständig process. Min partner är inte särskilt svartsjuk så vi ägnar inte nån tid åt den typen av oro, det är snarare jag som fortfarande är lite chockad över hur starkt missbruket tog över i mitt liv. -
LoveMA skrev 2008-07-11 19:43:01 följande:Jag ska inte lägga så mycket energi på jutti men vill bara informera om att sexmissbruk inte är könsbundet. Gå i frid jutti!Att jag ställt upp alldeles för mkt och inte känt efter vad jag vill håller jag med om, och det jobbar jag med. Men jag har helt ärligt aldrig hjälpt honom upprätthålla missbruket. Jag visste inte ens om att han tittade på porr förrän då allt uppdagades, och jag bröt direkt med honom när jag fick reda på det. Sedan sökte han hjälp och då gav jag honom en chans till, förutsatt att han inte var med någon igen och att han tog emot den hjälp som gavs.
Medmissbrukare brukar man kalla dem som finns i missbrukarens närhet, det kan vara den nuvarande familjen eller föräldrar eller vänner. Tanken på medmissbrukare är att det inte bara är missbrukaren som är involverad i missbruket, utan att även nära relationer har sin del i det hela. Som missbrukare så finns det ju dels en sida som lider och som inte vill ha missbruksproblemet, men det finns också en sida som faktiskt har valt missbruket. Det kanske var det enda val som var möjligt för att kunna hantera sitt liv och genom valet att missbruka så får missbrukaren vissa fördelar. Den vanligaste fördelen är att komma undan ångest eller oro. Att missbruket sedan är leder till stora nackdelar är av underordnad betydelse eftersom man inte kan se någon annan väg än missbruksvägen, annars så skulle man ju inte välja den. Mycket av dessa processer är undermedvetna, men de är starka och blir den egentliga drivkraften till missbruk. Som medmissbrukare gäller samma sak. Det finns en uppenbar sida av att leva med den missbrukande som är negativ. Och så finns det en sida som gör att man hjälper till att upprätthålla missbruket, detta kan ju låta helt vansinnigt men det handlar om starka underliggande drivkrafter bortom vanligt "sunt förnuft". Vinsten med att upprätthålla missbruket kan vara olika, t ex att slippa fokus på sitt eget liv, att känna sig stark, att bli behövd, att bli sårad och sviken.Att tänka så här är ofta främmande för många av oss. Vi är så vana att tro att vi är rationella och logiska, men dessa resonemang går längre än den uppenbara logiken. Ett viktigt steg för att förstå denna tanke är att avskaffa idén om att vi är skyldiga om vi gör något dåligt, samt att vi "råkar ut för" dåliga saker i våra liv. Istället kan vi tänka att vi faktiskt väljer det mesta som händer oss, att vi har valt vårt missbruk, att vi har valt vår missbrukande partner. Vi väljer så för att det fyller ett behov hos oss, och först när vi har börjat inse hur det behovet ser ut så kan vi börja hantera det mer konstruktivt och hälsosamt.Det betyder att även som medmissbrukare så måste man göra ett arbete med sig själv för att går ur rollen som medmissbrukare, och därmed öppna för att missbrukaren går ur sin roll.Att tänka "vad har jag för vinst av att vara med om detta?", "varför har jag valt detta?" kan vara en början till att få ett nytt perspektiv på sin situation. För många av oss är sådana tankar svåra, vi lider ju och har blivit sårade av någon annan (tycker vi). Det normala tankesättet (särskilt här på FL) är ju att dela upp tillvaron i gott och ont, offer och bödel, snäll och elak, skyldig och oskyldig. Men går vi bortanför detta tankesätt öppnas verkliga möjligheter till förändring.Slutligen så betyder inte detta att man ska acceptera en massa skit från t ex sin partner, det är viktigt att komma till en punkt där man sätter gränser och biter ifrån. Men det är också viktigt att fråga sig hur man har valt att komma till en situation när man inte mår bra - att inte vara offer utan en individ som kan välja sitt liv.Hoppas att du får ut något av detta resonemang om hur missbrukare och medmissbrukare sitter samman i en skadlig relation. -
LoveMA.. Okej, tack för svaret. Gick du hos psykolog då eller dysberoendekliniken eller något liknande?