Min man är sexmissbrukare.

Hej,

jag är gift med en man som är/var sexmissbrukare. Själv är/var jag sexmissbrukare. Jag upptäckte detta (min mans problem) när vårt barn var 6 månader. Jag blev helt galen!! Trots att jag visste att jag gjort minst lika mycket själv... Men mitt visste jag ju att det bara var sjukt, äckligt och helt betydelselöst. Jag hade ju inte heller gjort något på ett tag då jag varit gravid och blivit mamma.Men hans, jag vägrade att tro att han gjort det och mått så dåligt som han sa. Jag plågade honom, berättade inte om mig själv. Vi var på lägsta botten.! Skall korta ner historien... Jag sökte hjälp för min man, tack och lov var det en fantastisk man vi mötte, han såg direkt att jag inte talade sanning. Sa till mig att om detta förhållandet skall bli det bästa i världen så är det dags att börja säga sanningen. Det gjorde jag. Idag har vi två fantastiska barn, ett underbart äktenskap och framförallt ett helt ärligt förhållande. Jag kan svara på frågor om du undrar något, jag har ju fördelen att kunna se det från båda håll. I vilken stad bor ni? Vi fick gratis hjälp i göteborg.

Det finns något som heter kastprojektet, goggla på det så finns det mer information. Det är kommunalt men anonymt. Man uppger inga namn eller personnummer. Det står att det bara är för sexköpare men det stämmer inte, jag tror alla som känner att de är i farozonen är välkomna. Lycka till!

Kast räddade mig också! Bra människor.

Men det är alltså inte bara för sexköpare? För det har han aldrig gjort, vad jag vet...

KAST står för köpare av sexuella tjänster, men det behöver nog inte se ut precis så. Det var i alla fall inte så för mig.

Ok, kan ju be honom kontakta dem iaf och höra. Tror dock det kommer dröja, han håller fortfarande på att ställa in sin medicinering för depressionen och ångesten, det måste nog komma först och det andra sen. Annars är nog risken att det blir för mkt på en gång.

WAAC och LoveMA - vill tacka för att ni delar med er av era erfarenheter. Jag undrar hela tiden om det går att komma igenom detta och ifall det finns en framtid för oss, ni visar att det går. Tack för att ni ger mig (och säkert andra) hopp!

Det gör jag så gärna! Hör av dig om det är något du undrar över. Vill också tillägga att vi inte bara kommit igenom det, vi har idag ett förhållande som är få förunnat... Jag tror att många avundas oss och tycker att vi har haft "tur" som har det så bra, om de bara visste vad mycket jobb,svett och tårar det ligger bakom.... Det är nu ganska exakt 2 år sedan allt började. Vi valde att bara berätta för ett fåtal personer när det hände, och det är jag glad för idag då det är många som dömmer utan att veta så mycket om sexmissbruk. Vi lever idag ett helt "normalt" liv, inga möten och sånt. Jag är så "frisk" att jag oftast inte tänker på det, och det är underbart då mycket/allt handlade om sex förr. Det som jag är mest glad över är att jag faktiskt förlåtit både min man och mig själv från hjärtat. Då kan man gå vidare.

Samma här, är på fötter igen. Har fått en ökad förståelse för andra typer av missbruk, och har vuxit som man. Håller med om att det är otroligt svårt att prata med "vanligt folk", det finns så mycket fördomar och trångsynta åsikter. Sex är verkligen inget enkelt ämne...