• Dame72

    Aktiv och passiv dödshjälp!

    Vad innebär dessa ord för dig?
    Existerar det aktiv/passiv dödshjälp i Sverige idag?
    Finns det vedertagna definitioner på orden? (jag har inte hunnit söka)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-04-17 21:36
    Rätt och fel med aktiv/passiv dödshjälp?

    Ska man rädda alla till varje pris?

  • Svar på tråden Aktiv och passiv dödshjälp!
  • Decdia

    Palliativ vård innebär ju att man sätter ut all medicinering utom smärtstillande och ger god omvårdnad. God omvårdnad är sällskap (de sista sinnena som lämnar en döende kropp är känsel och hörsel), vändningar (för att motverka liggsår), svabbning av mun o Lypsyl (de flesta gillar inte när man sticker in topsen) m.m. En stor del av arbetet är att stötta anhöriga (om de finns, förvånande många vill inte vara med när deras anhöriga dör iaf där jag jobbar). Tycker personligen det är jätte skönt när beslut om palliativ vård tas, men jag kan förstå att det är ett jäkla beslut att ta som anhörig. Därför är jag väldigt noga med att höra mig för vad mina anhöriga önskar sig, både innan och efter döden.

  • Tanya6

    Fy så hemskt. Skam till den personalen.
    Jag har vart med om detta ett par gånger, både privat och genom mitt yrke och jag har sett både och. Min mamma dog i cancer för ett par år sen och de sista dagarna var hon så dålig att hon inte kunde prata, men det räkte att hon bara rörde sig som att man kunde tolka att hon hade ont så fick hon en extra morfindos. De var väldigt proffesionella och det kändes respektfullt och värdigt tycker jag. Och det är så här det ska gå till enligt boken när man vårdar i livets slutskede. Jag blir så upprörd när personal inte ger smärtlindrande för att de är rädda att pat ska dö ssnabbare pga det, så fruktansvärt egoistiskt.
    Suzy QX skrev 2008-04-18 10:18:43 följande:


    Det är inte riktigt den erfarenheten jag har, inte i ena fallet i vart fall.Min farmor var helt klar i huvudet och gick omkring men med cancer i hela kroppen (hon fick cellgifter). På tre dagar sen vi näst sista gången besökte henne och hon var som ovan så blev hon okontaktbar enligt dem och de beslutade att ta bort näring och vätska. När vi besökte henne två dagar efter detta så var det enda hon sa "Aj, aj aj aj aj aj aj) om vi frågade henne vart det gjorde ont sa hon otydligt huvdet, personalen vi tillfrågade om hon inte fick högre dos sa att hon inbillade sig och att de ofta gör det. "-Hon har inte ont, hon bara tror det" hon får om en timme mer..Hon dog 2 dgr efter det. Och det kändes riktigt hemskt att lämna henne i den "vården".
  • LadyWillow

    Jag är för både aktiv och passiv dödshjälp, men det är otroligt viktigt att det verkligen är sista utvägen. När man är döende med _svåra_ smärtor och vet att man kommer dö inom ett par veckor förstår jag inte för mitt liv hur man kan vara emot att den personen, som vill, får en spruta och somnar in. Varför ska den människan tvingas leva två v till med outhärdliga smärtor???

  • Ärla Minou

    Jag är EMOT aktiv dödshjälp men för passiv dödshjälp. Ni som är för aktiv dödshjälp, vem är det som ska "döda" er? Varför inte suicidera? Vad är det för situationer ni ser framför er?

  • Dame72

    Vet du vad Ärla Minou.
    Jag är teoretiskt sett för aktiv dödshjälp. Men jag är inte säker på hur den ska genomföras.
    Det handlar ju inte om att vi ska ha ihjäl varenda cancerpatient som ligger på sitt yttersta.
    Nej, jag ser på nåt vis nån form av klinik där det krävs en hel del förberedelser mm för att komma intill. Det jobbar personal som är noga utvald osv. Är inte insatt i hur det funkar i ex Holland, men det är ju nåt som ska ske under noga kontrollerade former.

    Men det är klart att en sån lag kan misstolkas och det ges lite för mkt morfin här och där. Å andra sidan kanske det får vårdpersonal att känna att man verkligen vågar smärt och ångestlindra palliativa patienter fullt ut. Och inte behöver vara rädd för att det ska bli "för mkt". Äsch det här ska vi diskutera över ett glas vin, istället för så här i skrift.

    Men skriv gärna mer om din egen syn på saken.

  • LadyWillow

    Precis. det ska vara noga utvald och utbildad personal som har helst lång erfarenhet av att jobba med döende patietenter. Som vet vad de ger sig in på. Det ska absolut inte kunna krävas av en "vanlig" sjuksköterska eller läkare.

  • Skusan

    Absolut existerar passiv dödshjälp i dagens sjukvård. Ta iv inj. Stesolid tex, hur ofta orsakar inte det hjärtstopp hos redan väldigt svaga patienter? Och ffa om det sprutas för snabbt, då kan ju gränsen mellan passiv och aktiv suddas ut rätt rejält...

    På min senaste vfu hade jag en patient som var palliativ, och där vi skulle spruta Stesolid mot hans ångest, men just av ovanstående anledning tyckte inte min handledare att jag skulle behöva ge injektionen, då hon varit med om vid flera tillfällen att patienten lagt av i samband med injektionen, eller kort därefter.

  • Ärla Minou

    Jag ser ibland diskussionen om eutanasi mest som en intellektuell övning i etik. I praktiken är det ett litet problem tänker jag men viktigt ändå förstås.

    Det är ju påtagligt vad många unga friska människor som säger att deabsolut skulle vilja dö om de blev förlamade tex men sen när det faktiskt händer. När de är sjuka så flyttas fokus, de uppskattar fortfarande livet och vill inte alls dö. Konstigt ibland hur hårt människor klamrar sig fast vid livet fast hoppet är ute och det för utomstående är mycket svårt att förstå varför de och anhöriga fortfarande kämpar och insisterar på full behandling. Dödsångest finns säkert med i många fall iofs. Sedan är det ju också mycket vanligt att de gamla känner att de inte orkar och vill mer och ger upp och dör bara därför. Utan att någon aktiv dödshjälp behöver tas till.

    Jag tänker att det eg inte är rimligt att lägga på männsikor att avsluta andra människors liv. Hur många pat kan det röra sig om som är sjuka och INTE kan suicidera själva istället utan måste ha "assisterat självmord"? Å andra sidan är det kanske så att folk inte vågar ta sitt liv själva men skulle våga om de fick be någon annan göra det...
    Att det skulle ske på särskilda kliniker känns som en självklarhet iså fall, eller en förutsättning. Patienter och anhöriga får inte hamna i sådan sits att de misstror vårdpersonalens vilja att bota, lindra, trösta. Det är också jobbigt nog i de fall som redan förekommer där anhöriga har upplevelsen att sjukvården vill patienten illa eller att pat ska dö. Om vi på vanliga sjukhus skulle bdriva eutanasi undrar jag om inte sådana tankar hos patienter och anhöriga skulle bli vanligare. Och utan förtroende är det jättetungt att bedriva bra sjukvård.

  • Ärla Minou

    Nu ska jag skriva något som jag kanske inte borde, just för att det kan rubba förtroendet men måste ändå.

    Det känns lite paradoxalt att aktiv dödshjälp som är olagligt har rätt starkt stöd hos befolkningen medan 0 HLR skrämmer mycket mer fast det tillämpas dagligen. Kanske för att 0HLR ligger bortom ens inflytande och kontroll som anhörig och patient medan aktiv dödshjälp ju är höjden av kontroll och autonomi. Att välja själv när man ska dö.

  • Dame72
    Svar på #29
    Jag kanske missförstår dig, men visst ska väl 0 HLR beslut tas i samråd med anhörig? Eller menar du när det inte har diskuterats alls innan och bara händer? Att man i den akuta situationen väljer att inte påbörja HLR?

    Jag har själv funderat en del. Det händer, ganska ofta, att man får köra palliativa patienter från vårdhem till akutsjukhus. Pga att personalen inte "vågar" vårda, att anhöriga inte fått tillräcklig information och tror att sjukvården kan "rädda" deras mamma eller pappa. I flera fall har ju pat avlidit på akuten. Men vad gör jag eg om det händer i bilen? Det skulle ta emot nåt grymt att starta kompression på dessa ofta tunna små kroppar, som levt ett långt liv och hade haft det bäst hemma i sin egen säng. Fasa att ringa dr och be om lov att inte börja, och stöta på fel dr...för dom finns ju därute...tyvärr.
    Men det är ändå jag som ska välja att ringa om att inte behöva påbörja. Annars ringer man för att få avsluta icke framgångsrik HLR....svårt helt klart! Eller eg inte, det är svårt att ta med dessa pat i bilen öht.
  • Ärla Minou
    Svar på #30
    Man väljer ju redan på akm om man har tillräckligt på fötterna om det ska vara HLR eller inte och anhöriga får ju inte reda på det förrän senare. Ibland tycker vi nog att det är självklart och tänker inte på att anhöriga inte vet. Ibland skyndar man ju mycket långsamt till någon med hjärtstillestånd när man tycker det skulle vara oetiskt att återuppliva, även om det inte står 0 HLR.

    När ambulansen kommer in med någon som dött (ja det är ju just vad de gjort) i hög ålder men HLR är påbörjat avblåser man ju snabbt det hela så fort man lyckats orientera sig om patientens ålder.

    Och visst är det jobbigt att man så ofta ute på boenden inte tagit diskussionen om åtgärdsnivå. Hur lyckat är det att dö på akutmottagningen eller efter ett par timmar på vårdavdelning. Hellre få sina anhöriga ditringda och dö i egen säng med sällskap kan man ju tycka.
  • Dame72
    Svar på #31
    Ja du menar i akuta situationer.
    Jag tänkte mer på patienter som ligger på vårdavdelning sen en tid tillbaka och man ser att det inte finns så mkt mer att erbjuda. Alltså dom är inte direkt palliativa men ändå kommer dom inte att bli bättre. Länge sen jag höll på med det där märker jag. Men nyttigt att tänka till lite.
  • Skusan
    Dame72 skrev 2008-04-28 22:50:58 följande:
    Svar på #29Jag kanske missförstår dig, men visst ska väl 0 HLR beslut tas i samråd med anhörig? Eller menar du när det inte har diskuterats alls innan och bara händer? Att man i den akuta situationen väljer att inte påbörja HLR?
    På den avd jag var på min senaste vfu upplevde jag att läkaren gjorde 0 HLR bedömningen själv på riktigt dåliga patienter, men på patienter i tidiga skeden i sina sjukdomar, ex tidig lungca eller KOL så skedde det i samråd med patienten. På det pappret fanns också rutor för om CPAP behandling skulle påbörjas, eller om pat skulel skickas till IVA, lite olika "steg" i HLR. Men oftast så nollade läkaren de svårast sjuka, men jag kan ha missat nåt led, att läkaren hade pratat med pat/anhöriga utan att jag sett det, men det var viktigast av allt att just det pappret var i ordning först av alla papper enl min handledare, så man visste hur man skulle agera.
  • Ärla Minou
    Svar på #32
    Ja men jag menar de som läggs in på vanlig vårdavdelning där man redan på akuten ser att det inte är aktuellt med HLR OM de skulle dö uppe på avdelningen. Även om de inte är moribunda när de läggs in. Så det där med att förankra hos anhöriga kan det vara si och så med, hos gamla pat vill jag understryka. Yngre sjuka har man ju alltid en dialog åtminstone med anhöriga. Att ta diskussionen med patienten själv vet jag inte om jag tycker är etiskt rätt faktiskt. Har jag funderat länge på och måste fortsätta. Vad ska jag säga? "Om du dör vill vi inte försöka återuppliva dig"...? Även om jag inte skulle uttrycka mig så krasst och rättframt så är det ju det som är andemeningen... Behöver man veta en sådan sak?
Svar på tråden Aktiv och passiv dödshjälp!