Har fått många bra tips om hundraser i ett tidigare inlägg och nu har jag fastnat lite för dvärgschnauzer. Så ni som har erfarenhet av dessa hundar, nu vill jag veta allt, både positivt och negativt. Vad har dom för sjukdomar? Vad ska man tänka på innan man skaffar en dvärgschnauzer? mm mm.
Jag tycker peppar/salt har en tendens att lättare skälla o hetsa upp sig...
Svarta tycker jag är stabilare o lugna....Svart/silver har jag ingen erfarenhet från.
Sen finns det ju helvita oxå! =)
Zocute:
Fast där håller jag inte riktigt med 
Jag tror att det har mer med personlighet än färg att göra. Samt hur man tar itu med skällandet.
Jag har ärligt talat inte sett någon skillnad i temperament mellan våra "snassrar" baserat på färg då- däremot så ser jag skillnader mellan individerna trots att de är av samma färg.
Vad trevligt att du fastnat för en så "fin" ras. Jag kan varmt rekomendera den. Skälligheten som några har poängterat kan jag bara säga att det är individuellt. Sätter du "P" för det direkt så kommer det säkert inte att vara något problem. Jag har själv varit lite "slö" med det, men nu kör jag ett ryck igen.
Vad gäller försäkringar så ligger de lågt, lägre än de vanliga raserna som schäfer, golden och labbe. Du får en bra försäkring för runt 1300 kr/år (10000 liv och dubbel vet.vård maxuttag 40000/år)
Det finns inga direkta rassjukdomar, men man brukar rekomendera en ögonlysning. Hittar du en seriös uppfödare så har de gjort ögonlysningar regelbundet genom hela aveln.
Jag använder mina till gos, agility, lydnad och spår. Den passar bra till allt! Har du några speciella frågor så skriv gärna och fråga! Lycka till!
I alla fall mina föräldrars lilla goding och familjens första hund. Har henne en hel del och är sååå förtjust i henne (Tassa). Hon är peppar och salt med ett stänk svart och silver i sig. 
Jag tycker det är en ganska trvlig ras det jag har varit i kontakt med dom sock har alla dom jag träffat varit reserverade och inte riktigt velat gå till vem som helst och varit väldigt skälliga.
Dom jaghar haft kontakt med harvarit sådär med barn mend etverkar soma tt barnet i huset är mer ok. Så har du barn redan så är det nog inga problem men skaffar du hunden och sedan barn så kand et vara sådär efter vad jag har sett.
Det är en ganska krävand ras som kräver att du är bestämd och kör lydnad med den, men det har du ju redan om du haft Jack russell. Skull esäga att S. är lite lugnare än J.
Du kan ju kontakta en kennel och var adär en dag och umgås lite med hundarna så kan du känna på omd et är en ras för dig. Vissa kennlar kan ha någon hund som dom lånar ut några dagar för man ska få känna på. Men det beror ju på vilken uppfattning dom får om dig som person =)
Hade faktiskt kunnat tänka mig denna rasen om det inte varit att dom var så stela och lite sådär i temperamentet, i alla fall dom jag träffat och har träffat en hel del. Men så är ju en s. något helt annat än typ taxar och newfoundland som jag är van vid =)
Min mamma hade en svart tik, Lisa, hon blev mammas 3. hund, alltså mamma var inga nybörjare. Men Lisa var lite khmmmm, hon bet inte mej och inte några till, men gärna ville visa att man skall inte gosa med henne, hon är tuffing. Hon bet inte alvarligt hård. Vågade alldrig att ha henne i samma rum som mina barn.
Jag hade hundar själv, jobbade med hundar i många år, bla med schnauzer i olika storlekar. Jag skulle inte välja dvärg själv fast jag gillar små hundar.
Schnauzer:
Vilken fin bild och vilken fin jycke
Visst är skällighet en individfråga men jag tycker nog att man generellt kan säga att dvärgschnauzer är en skälligare (vaktigare) ras än t ex golden retriever.
Så om man bor där det är väldigt viktigt att hunden är tyst som en mus kan man göra det enklare för sig och välja en annan ras där det är lite mindre skällighet/vaktighet att stävja.
Det blir lätt lite okritiskt i hundrasdiskussionerna eftersom man är så förtjust i "sin" ras...
Jag har också en dvärgschnauzer, helt underbara hundar om du frågar mig . Han har aldrig varit reserverad mot någon vuxen, det har däremot hänt att han dragit sig undan lite när ett främmande barn böjt sig ner och velat klappa honom.
Min hund skäller inte ens när det ringer på dörren, han har aldrig visat några tendenser till att vara skällig. Men jag håller med vad andra skrivit, det verkar finnas en del skälliga dvärgschnauzrar, vi har blivit utskällda några gånger när vi träffat andra dvärgar ute.
Jag hade en Dvärgschnauzer i nästan tio år. Han var väldigt speciellt. Bra tränad, både lydnad och agility mm. Men hans psyke var väldigt dåligt. Till sist vågade han knapp gå ut, när vi skulle gå mot garaget så kröp han längst väggen. De kan vara väldigt aggressiva och skälliga, därför att deras intregritet är väldigt stor. De fäster sig vid en person, i detta fallet var det mig. Bara jag som fick gå ut med honom osv.. Andra sjukdomar som är vanliga hos dvärgisar kan vara höfterna och tänderna,munnen över huvudtaget. Iom att de har långt skägg så drar de in skägget i munnen och får därmed smuts och bakterier som samlas. Om de inte biter mycket på ben och om husse o matte inte sköter mun hygienen som de ska så kan tänderna ruttna. Tyvärr hände detta även på min dvärgis. Fast vi var på regelbundna kontroller o borsta och hade oss så ruttna tandköttet, till följd av detta tappade han även tänderna. När vi sedan fick rådet att avliva honom så köpte jag efter två år en dvärgis till och han hade liknande beteende. Så att säga att de har bra psyke...nä det har de inte. De har väldigt lätt för att få psykiska åkomor tyvärr och bli instabila. Men man kan ha tur. De är väldigt fina hundar och jag är hemskt glad för dem...men man ska veta att där finns problem med dem och är man villig att jobba med denna rasen så säger jag lycka till, Man kan få en väldigt fin hund.
Fast jag måste ändå säga att under alla år som jag pysslat med Dvärgar så har jag mött ett fåtal hundar med det beteende som du beskriver.
Det är väldigt viktigt att hitta en seriös kennel som avlar på individer som har ett bra psyke och inte bara är snygga exteriört.
Våra är enormt lugna- alla har varit det och vi har för tillfället 5 stycken plus tre valpar.
Genom åren har vi haft sammanlagt 12 stycken.
Vi är t.ex väldigt noga med att inte avla på en hund som visar ett nervöst beteende. Det spelar ingen roll hur snygg hunden är och hur många meriter den har i bagaget. En sådan jycke går bort.
Det vi vill ha fram är stabila familjehundar som är villiga att arbeta och som tycker att livet är allmänt kul och roligt.
Jag vet att under 90-talet så förekom en del icke seriös avel...
Man avlade endast utifrån hur hunden såg ut och sket i resten. Några kennlar blev t.om uteslutna då inte endast på grund av detta men det var en del i det hela.
Våra är inte enmanshundar. Ingen av våra valpar har det beteendet heller utan de är familjehundar
Reserverade mot främlingar- tills de checkat upp om de är OK men aldrig rädda eller agressiva.
Nä jag håller med om va du säger men våra kom från en seriös uppfödare och det var inte speciellt billiga. Så det är viktigt att kolla upp uppfödarna så man inte går på en nit, både för din egen skull och hundens. synd att det finns så många oärliga människor idag som bara vill tjäna pengar. Alla raser kan vara instabila precis som vi människor och sen finns där raser som är mer eller mindre riksfyllda för att få psykiska problem. Man ska bara vara beredd att takla problemet sen och vara medvetetn att vissa raser kan vara jobbigare än andra.
Jag köpte min dvärg hos en uppfödare som dels hade bra utställningsmeriter på sina hundar men framförallt för att jag gillade det jag såg hos henne. De hade barn i varierande åldrar och hundarna sov i sängarna (inte valparna då förstås). Det var liksom full rulle där och de vuxna hundarna var hur coola som helst med det.
Det tror jag är smart när man väljer valp och uppfödare: att man tittar på hur tiken beter sig, om det är en hund man tycker är trevlig, eftersom det är på henne valparna präglas.
Bebiis:
Absolut- och många gånger tror jag att felet som görs är att man ser hunden som_liten_ vilket den absolut inte är
Det_är_en stor jycke om än i litet format- och därför är det viktigt att sätta gränser direkt.
Priset är tyvärr inte alla gånger en garanti för att hunden har bra "bakåt" utan det är som jag ser det viktigt att bedöma föräldradjuren.
Vår hane och tik är lugna- och bra i typ- och därför valde vi att avla på just den kombinationen.
Och- det är viktigt att inte bara "avla på" utan att göra en utvärdering efter varje kull.
Vad är det som blev bra respektive dåligt?
Hur fungerar hundarna socialt och mentalt?
Hur blev de exteriört etc. Det är en av de viktigaste bitarna i aveln och också en av de roligaste
Vad bra det är att få alla dessa åsikter så jag vet vad jag ska tänka på!
VulgusProfanum: Vad jag förstår så är du uppfödare? Vad är ett normalt pris för en dvärgschnauser?
Kan också tillägga att kullen vi har nu (där alla är sålda) tar vi 14.000 för men då är pappa en fin tysk import
Vi har också endast en kull per år. Inga fler eftersom att jag vill kunna hinna med både valpar, våra hundar och våra valpköpare.