Jag är så ledsen. Efter ett års försök nu har det fortfarande inte blivit ett syskon. Jag har varit gravid innan så jag kan få barn. Men denna gång? Kanske inte?
Behöver pepping och stöd samt vad ska jag göra? Fler som är/har varit i samma sits?
Provat varannandag + rosenrot och vitaminer.
Tack snälla Fru HH!
Vad roligt det är att prtata med några likasinnade. Några som förstår hur man känner sig.
Det värsta är också alla vänner som säger... "När kommer syskonet"? Det kan göra väldigt ont i hjärtat.
På måndag eller tisdag nästa vecka ringer jag en privatklinik i stan för då är semestrar slut m.m och ordinarie folk på plats. Har för mig att det finns några tabletter som gör att mensen kommer i regelbundenhet? Ska fråga ialf. Sen kanske man skulle gå ner lite i vikt? Fast eg borde väl inte det hindra?
Fru HH: Samma sak för oss, vi blev oplanerat gravida nästan direkt. Och nu händer det inget.
Nu vet vi ju varför men ändå så konstigt!
Vet ni varför?
Skönt med en solskenshistoria det ger hopp!
Fru HH. Ja det e surt! Usch vad livet e svårt ibland. Skönt att höra att det finns fler, att man inte e ensam med sina tankar och så. Tycker jag iallafall! 
Sambon har spermier som inte simmar så bra och mindre mängd. Detta varierar tydligen för honom. Ibland funkar allt helt bra och ibland inte...så chanserna minskar radikalt.
Men jag kan berätta mer imorgon.
Måste jobba nu
Jag trodde jag hade koll på Äl men tydligen. Har läst att man kan få rubbningar, så även om ni kör varannan dag så kanske det är fel dagar??.........Vi gav upp sen blev det!
Vi har försökt i 1.5 år att få till ett syskon. Jag ringde mvc och hon hänvisade mig till gynmottagningen. Det var de som gjorde utredningar. Jag ska ringa gyn en vacker dag ... drar mig bara i det längsta för den kontakt jag har haft med gyn har tyvärr inte visat någon trevlig sida. 
åh nu har jag läst hela tråden.
Vi har precis fått vårat första barn, det var oplanerat men väldigt välkommet! Fick ta paus i utbildningen och sätta karriären på hold. Det var inte vad vi tänkt men det funkar ändå även om vi har det knapert ibland.
Nu planerar jag att efter föräldraledigheten spurta klart utbildningen som är färdig om 2,5 år och sen vill jag bli gravid igen! Helst skulle jag ju vilja bli gravid nu, igen.. på en gång men det passar ju inte, jag ska ju göra klart min utbildning..
Men nu när jag läser här blir jag så rädd, man kan verkligen aldrig veta något om framtiden. Dessutom har jag cellförändringar som jag ska koniceras för nu om några månader.
Jag vill ha fler barn och har så svårt att "bara" tänka praktiskt och funktionellt. Det är ändå inte säkert att det är det som är det bästa i slutändan. Vad skulle ni gjort?