Detta är del åtta i tråden för oss som länge kämpat tillsammans mot barnlösheten. Flera av oss har lyckats, ett antal små VIHPS har fötts, andra är på G. Många fortsätter att kämpa, någon har lagt ner verkstaden för tillfället och någon satsar på barn genom adoption...
OAVSETT VAR VI BEFINNER OSS NU KOMMER VI FORTSÄTTA HÄNGA IHOP, STÖTTA OCH PEPPA VARANDRA PÅ LIVETS SNÅRIGA VÄG. FÖR VI HAR BLIVIT VÄNNER UNDER FÄRDEN, GODA VÄNNER!!!
oj, var visst snabb på att skicka iväg nått!! hehe...alldeles till mig!! 
Välkommen Infan!! 
Så det är dax för nya tag igen, du får vi slå oss ihop då!!!
Ang. träff så vet jag inte om jag kan komma. Har inte schemat klart ännu....
HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ INFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANNNNNNNNNNN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Har saknat dig gumman!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har inte heller gett upp hoppet om dig!!!!!!!!!!!!! NEVER!!!!!!
Men nu ser man på Agronom smyger sig in så där 
. Kul att se "gamlingarna" igen!!!
Lilja: och vad kan man lära sig av detta??? Aldrig, aldrig lämna datorn. Punkt. 
Kram på dej!
Xena & Aggis: kram på er också!
Planerar ni träff? När?
från och med nu så kommer jag inte lämna datorn ens för ett toabesök....laptopen får följa med
En till gammal bekant, Agronom! Helllloooo!!
Hej Aggis vinkar 
Lilja: men bespara oss detaljerna om var du befinner dig . Eller, vad säjer jag? Har jag gått och blivit pryd och kommit ifrån "här inne delar vi allt" under sommaren...?
Ja, nu har du varit borta allt för länge. Här inne kör vi på som vanligt inte ens en konsistens diskussion räds oss !! nä nu spårar jag ur....
Hej igen Här är det glada tjut idag Söta ni är
Skönt att ni inte verkar tycka jag är jättejobbig när jag kapar tråden så där
Idag har vi vaknat till Stellas första förkylning 
Plötsligt märkte jag att ungen inte kunde andas!!! (genom näsan) Många tårar och koksaltdroppar senare redde det sig men usch... Jag är ju så rädd att hon ska bli ritkigt dålig coh få feber - hon är ju bara nätt och jämnt tre månader! Min skadade hjärna skenar genast iväg och tänker bakterier som tar över hela kroppen och ger blodförgiftning, organkollaps och... ja, ni fattar 
Tror ni jag borde gå i terapi?
Förresten Maskros: om jag förstått saken rätt så är ett första tecken på att klimakteriet närmar sig att cyklerna blir kortare - inte längre! (tror jag läst det t.ex. på www.fertility.se) Det är väl först när klimakteriet är ett faktum som cyklerna blir långa och försvinner) Det ska bero på att kroppen inte lägger ner så mycket krut på att mogna ägg som inte är bra så tiden fram till äl blir kortare. LÄkaren har visst rätt i att värdena studsar runt en hel del kansek i många år innan klimakteriet är ett faktum (det lär sig många som fått konstaterat högt FSH i unga år). Det man väl kan mäta är just FSH och östradiol(?) i kombination med det. Jag tror det är stressen och all känslomässig press som ger du dina symptom! Om du gått ner i vikt rätt snabbt på sistone kan nog äl och cykeln ha rubbats också! Känsliga processer vet du KRAM!