livets ord?

Dom lever som vilka andra människor som helst.....Eller tänkte du på nåt specielt?

Så vitt jag vet så lever de som alla andra kristna, har vanliga kristna böne, predikan & lovsångsmöten där de prisar Jesus.
Har aldrig märkt de gånger jag varit på livets ord konferenser att det vore något skumt med dom.

Jag håller med AquariusGirl tror jag. Men jag tycker att deras livsstil skiljer sig från medelsvenssons, vilket man kanske inte märker om man lever i kristna kretsar själv. Jag har haft kompisar som har varit med, och det är väl två saker som har utmärkt dem mer eller mindre i jämförelse med andra kompisar:

1) Livsstilen: De har levt efter väldigt konservativt kristna värderingar, inte gått ut och dansat, inte smakat något med alkohol, varit emot sex före äktenskapet (men det vet jag naturligtvis inget om hur de gör i praktiken) o s v

2) Religionsutövningen: Förutom att de går i kyrkan och ber så är de alltid ivriga att diskutera kristendom i alla möjliga och omöjliga situationer, de tar ofta chansen att missionera, de ber för icke-troende, de kämpar mycket mot både religiösa saker som onda andar och praktiska saker som abort och meditation.

Ingenting skumt, men inte heller som medelsvensson, vilket jag tror är en beskrivning som de skulle hålla med om.

livets ord en Svensk version av ku klux klan !

Jasså,har du varit på många ku klux klan-möten?
Oompa Loompas skrev 2008-08-22 00:28:51 följande:

Hur är det med kontakt med icke-troende anhöriga?

Något förbud mot kontakt med icke-troende finns inte inom Livets Ord, men många aktiva medlemmar har däremot fått erfara att tidigare vänner/släktingar helt enkelt inte velat ha kontakt med dem p.g.a. deras engagemang i församlingen. Alltså tvärtom mot vad du frågade efter, men ändå värt att nämna i sammanhanget.

Jag har nära släktingar som är med i Livets ord, är inte troende själv (längre). Det är absolut inget konstigt. Har till och med själv "varit med i" Livets ord. Ingen har sagt ett ord om att vi slutade gå i kyrkan. Klart att mina släktingar helst skulle vilja att vi kommer tillbaka och går den rättrogna vägen, men de vet ju att det inte blir så, därför har de aldrig tjatat.
På våra släktträffar och kalas har vi aldrig alkohol, förutom möjligtvis lättöl, och vissa traditioner kan var lite färgade av kristendomen (typ läsa julevangeliet på julafton), men annars är det respekt från båda håll.

Alltså jag menar egentligen att man helt enkelt inte märker av att de är med i kyrkan och att vi inte är med i kyrkan. Vi umgås som vilka som helst.