ångest ..... svårt att andas !!!

hur gjorde du för att bli av med din ?

Wow, "lustigt" att jag skulle läsa den här tråden just nu. Jag känner PRECIS som många av er beskriver. Jag tänker på min andning så gott som hela tiden, utom när jag är verkligen upptagen med någonting (t.ex. springer eller är riktigt engagerad i ett samtal). Jag blir yr i huvudet också och tänker att jag inte får tillräckligt med luft, så ofta liksom stannar jag upp och drar så djupa andetag jag kan, men det känns som om det inte räcker. Känns som om de flesta andetag är jättegrunda, som om de liksom viskar eller andas kort stötvis. Hmmm... Svårt att beskriva. Ibland andas jag ut och låter sedan bli att andas in på ganska länge, liksom håller andan, men efter en utandning, inte en inandning. Det är som om jag gör det för att ha kontroll på andningen. Skitjobbigt är det, när man känner att någonting som bara borde funka omedvetet har blivit någonting man sabbar genom att hela tiden tänka på och krångla med det.

Har inte tänkt på det som ångest alls. Undrar om det är det det är. Tänker att det är stress. Bra idé att inte föda det genom att fixera sig mer och undvika saker, men lättare sagt än gjort. Har tidigare idag beställt läkartid och fått en om tio dagar sisådär. Jag tror inte att det är någonting rent fysiskt, utan hoppas snarare att bli remitterad till någon som kan hjälpa mig med avslappning e.dyl. Vet att jag inte borde sjukskriva mig eller avsäga mig saker, enligt teorin att det blir värre om man "går med på" det, men det är ju svårt när jag faktiskt är riktigt yr, när jag känner att jag nästan vinglar och ser dåligt.

Tack för den här tråden i alla fall. Säg gärna till om ni också känner igen er i det jag skriver.

Kanske bra om de anonyma namnger sig också, alltså väljer en "tillfällig signatur". Blir lite förvirrat med olika "Anonym".

Anonym (psyk) skrev 2008-10-13 15:33:25 följande:

Jo, jag tror absolut att jag kan bli av med det. Jag känner inte alls situationen som hopplös. (Jag har haft värre problem tidigare. ) Det är bara jävligt irriterande att känna sig så snurrig och tänka på den där andningen som alltid annars funkat så bra när man bara ignorerat den. Redan innan det här började har jag planerat att börja på meditation (någon som provat ACEM) och börja träna mer. Det skulle nog vara bra som en början, och se till att skaffa mig mer socialt liv, ta itu med saker!

Du säger att det inte är farligt att vara yr. Om det nu beror på för mycket syre, finns det inga risker med det? Känns som om det borde finnas någon poäng med att kroppen varnar med yrsel. Om du menar att det inte är farligt alls, har du någon källa att hänvisa till?

Anonym (psyk) skrev 2008-10-13 16:02:22 följande:

ja så där va jag jätte länge med andningen sen åkte ja på de här med att vara jämnt och ständigt trött och yr som börjar lätta lite nu för att ja har börjat intala mig sj att de e bra ångest och de einget och vara rädd för . men jag e så fruktansvärd spänd hela itden har så svårt för att koppla av så nu har jag fått som ilningar i huvudet som gör jätte ont som följer sen med huvudvärk . när man kommit igenom ett symptom så börjar ett annat!
men man får aldrig ge upp aldrig !!! ja ska slå den här ångesten !och ni med vi kan göra det här tillsammans !

tack de va skönt och höra =)

har haft liknande som ts, särskilt en period i aug, men då var det inte lugnorna utan en riktigt ond klump i halsen, som gjorde det svårt att andas.
Gick igår till doktorn för koll, men vågar inte ta upp alla mina sjuka tankar, utan medgav bara yrsel, snurrighet, ångest mm.
Hur ska man kunna blotta sig för samma doktor som man har till sina barn?!
C