Jag själv är aboslut inte intresserad av att fira jul över huvudtaget. Min sambo tycker det är jätte jobbigt då han och även hans familj tycker det är en stor sak.
Hur firar du och din man, sambo och partner jul? Firar ni tillsammans eller med era egna familjer? Har ni barn? Hur firar ni med dom?
Ja jag är lite nyfiken hur ni löser det :)
Vi har ju inga barn ännu, men nästa jul så 
Vi firar såhär.
Vartannat år med min familj och vartannat år med hans familj.
I år ska vi vara hos hans familj.
Det är en bra deal tycker jag.
Jag själv är uppvuxen med att fira vartannat år med mammas släkt och vartannat år med pappas släkt. Sambons familj firar alla tillsammans, men det är inte så stor släkt så man blir aldrig fler än 14-15 pers.
Nu har vi i och för sig väldigt tur eftersom ingen i våra respektive släkter eller familjer är skilda. Så det underlättar ju en hel del.
Jo, förresten. Den familj vi int eär hos på julafton är vi ju hos på juldagen Sen brukar annandagen vara hemma hos sambons farmor och farfar osv... Så
Vår jul är olika från år till år. Pga att maken son firar varannan julafton här och varannan hos sin mamma.
Men i år har vi honom på julafton och då lär vi göra som så att på morgonen kommer vi äta julfrukost och då kommer hans farmor (ev fabror med) hit också öppnar vi lite julklappar då. Sen vid två åker vi till mina föräldrar och tittar på Kalle, äter och så kommer jultomten.
Men efter i år kommer vi göra så att julafton firas hos oss de åren styvsonen är här, de åren han är här på lillejul firar vi lillejul hos oss, men julafton med mina föräldrar tillsammans där.
Vi äter brunch hos min bonuspappas föräldrar, sen åker vi hem till min mamma och min bonuspappa o firar med min mammas sida av familjen/släkten (mina mostar och morbröder med respektive, kusiner och kusin barn + vänner och ibland några ex) Typ "Tomten är far till alla barnen"... Ibland besöker vi även min partners familj på julafton (mellan brunchen o firandet hos min mamma), men det har vi skippat de senaste åren (på deras initiativ) min partners familj firar på juldagen. Vi har två barn ihop.
Jag har alltid drömt om julfirade a la Fanny & Alexander (filmen ni vet).
Men det är svårt när man inte har nån släkt att fira med.....
Här kommer syrran o hennes 2 barn (16 och snart 19 år) hit runt 14-tiden.
Det är då jag, maken, min dotter, syrran o hennes 2 barn som firar.
Det kollas på Kalle kl 15 medan jag o syrran stökar med maten.
Sen äter vi o försöker äta sakta.
Därefter diskas det o sen öppnar vi julklappar.
O sen sitter vi här o önskar att vi hade min mamma o pappa kvar i livet....
O så var den julaftonen över....
Jättekul verkligen......
Julaftons morgon äter jag mannen och barnen lyx frukost.Vid halv tre kommer min och mannens familj för att kolla kalle och hans vänner blir allt som allt 20 pers lite glögg o gott vid halv fem e det middag och eftersom vi alla är danska blir det anka och fläske stek och sen har vi ju gröten efter middagen blir det kaffe pepparkakor lussebullar med öppnig av presenter och barnen får lov att vara uppe hur länge dom vill
varannan hos min familj och varannan hos hans familj. Båda sidor firar bara med den närmaste familjen, alltså inga kusiner och morbröder osv.
Julfirandet har varit mycket viktigt för mig men nu börjar det kännas skitsamma, bara jag får vara med min sambo så är jag nöjd. Bara tanken att fira jul utomlands i solen har fått mig att protestera högt men nu kan jag tänka, ja, varför inte.
Tror mycket har att göra med att vi inte har några egna barn än.
Julafton firas med min mamma, mina tre syskon och deras familjer (totalt 17 st).
Det är frukost framför brasan, det är jullunch och så spelar vi spel efter den. Kaffe framför Kalle Anka och sedan åker vi till pappas grav. Hem igen och så glögg och paket öppning, som tar flera timmar. Sedan julmat igen!
(Om inte någon kommer hem med magsjuka, det har hänt och de jularna blir lite annorlunda eftersom det är svårt att hålla isär smittspridarna 
)
Juldagen är vi hos min makes föräldrar och syster med familj, och det är faktiskt lite trist...
Gliringar hela tiden om att det är svårt med julklappar till barnen, vilket är OK men ring och säg det då innan. Skinkan är för smaklös/för salt eller så har svärmor bestämt att "vi" är trötta på julmat och bjuder på fläskfile med currysås och banan..!
Jag får en ölkorv i julklapp, suck...
Önskar att vi bara kunde släppa traditionerna där och "bara" träffas eftersom svärföräldrarna ändå inte vill/orkar, fast när vi föreslog det så blev det tårar och svärmor kände sig bortvald....
Systern har ett megahävdelse behov inför brorsan eftersom hennes barn fick julklappar på julafton och de vill visa dem hela tiden och de är dyrare och "finare" än julklapparna till våra barn. Så hon vill mao INTE att barnen visar dem!
Vår äldsta dotter blir trött på allt efter ett par timmar och deklarerar högt att hon vill åka till mormor och då tar svärmor illa vid sig. Tadaaaa! En klar Lars Norén-pjäs!
Vad jag vill? Tja, gillar ofta julafton, för barnens skull och vi har trevligt ihop men annars skulle London eller New York funka utmärkt. Maken håller nog med, det händer ju att han jobbar hela julhelgen ibland! 
Förut har vi alltid firat hos bådas föräldrar (förmiddagen/lunch hos mina föräldrar, kvällen hos hans, eller tvärtom), men för två år sedan blev jag sjuk och orkade inte åka runt. Förra året gjorde vi helt enkelt så att vi stannade hemma, så fick de som ville komma hit och fira med oss. Slutade med att mina föräldrar, min syster och min bror, makens föräldrar och hans två syskon samt hans farmor var här hos oss hela kvällen, det var verkligen mysigt! Alla hjälptes åt med maten och så, så vi behövde inte stressa ihjäl oss. Både mamma och svärmor hade dessutom i förväg meddelat att de tänkte ta med sig en hel del mat, så vi behövde inte stå för allt själva.
Vi kommer att göra likadant i år, för nu kommer vi dessutom ha en liten bebis så då vill vi verkligen inte sitta i bilen halva julafton!