Perkan skrev 2009-01-26 11:25:51 följande:
Ruso skrev 2009-01-26 00:19:18 följande: Blir alltid impad av de som har så många barn, jag älskar verkligen barn men hur får du ihop tiden med alla? Skjutsning/hämtning från alla dagis å skolor etc? Bara föräldrarmöten/utvecklingssamtal hit å dit, hinns sånt med? Har du kunnat jobba mellan barnen? För vi har 3 barn (varav stora tjejen är min mans sedan innan å har bara varannan vecka) å jag kan tycka att vi har fullt upp Sedan är det också alltid en tråkig sak med boende och bil också i allt detta. Vill gärna ha en liten till.... men sådana praktiska saker kan ibland stoppa mig vilket är helt fel egentligen!!! Ursäkta om jag är frågvis, det är okej om du inte vill svara Är ju inte så mycket inlägg nu i tråden med tanke på den låååånga väntan på nya kollektionen så jag tänkte att det inte gjorde nåt med det långa inlägg om annat! Hoppas det är okej!
Och jag _är_ Ruso och svarar därför också
Nu är jag ju hemma med barnen, och ibland undrar man om det verkligen finns tid att jobba på annat håll när man har så många barn. Men, jag har ju också studerat heltid och vet att det på något sätt går ändå. Det negativa är nog att min man har eget företag och jobbar liksom "dygnet om", och hela hösten jobbade han i Stockholm/Uppsala under veckorna. När man drar det tygsta lasset själv med allt och dessutom är utan blir är det tufft...det får jag erkänna. Men med bil går det bättre. Plannering är lite A och O, just nu har jag inte hunnit sätta upp alla tidet i almanackan och känner att jag nog missar något snart... (MÅSTE ta itu med pappershögen NU!!)
Barnen går själva till och från skolan, vi bor bara 5 min att gå. Dagis går man också till på under 5 min. Ett tag lämnade maken och jag hämtade, sedan lämnade stora flickorna på väg till skolan. Nu har vi fått kanontider och jag kan utan problem göra det själv, eller få hjälp av stora barnen med hämtning. De går mån+tis 11-16 och torsdag 12-16. Har nyss börjat med 15 timmar då jag insett att jag _inte_ hinner jobba åt maken på dagtid längre.
Föräldramöten och utvecklingssamtal hinns med, det måste man ju! :) Men vi går aldrig båda, vi har inte barnvakter till barnen. Vi har dessutom en son med adhd och det blir lite extra möten med BUP och skola pga det.
En del skjutsning blir det till alla aktiviteter barnen är med på, men just nu har det faktiskt blivit lite mindre. Äldste sonen tränar innebandy 4 pass i veckan samt tennis, ena tvillingen tränar badmington 2 gånger och handboll två gånger, samt att 8 åringen tränar innebandy och går på idrottskola en gång per vecka. Småbarnsgympa fick vi välja bort i höst då jag var utan bil, samt scouterna....och så har vi fortsatt nu till våren då jag kommer vara själv en hel del också.
Jag har inte haft vanligt jobb sedan jag fick första barnet. JObbat lite hemifrån för maken har jag gjort, och sedan har jag studerat mellan 50-100 % både som gravid, med bebis och utan barn hemma. Just nu går jag lite på väggarna igen och vill gärna göra något. Har påbörjat sjuksköterskeprogrammet, men vill inte börja heltid till hösten, men jag hoppas jag kan få ta några kurs och studera halvtid, då är jag borta en heldag i veckan och kan säkert klara mig på 2-3 halvdagar att studera på.
NÄr det gäller bil kan jag säga så att vi inte kan åka hela familjen längre. Maken och jag har bara vanligt körkort, och kan därmed bara ha 8 passasjerare i bilen... Just nu har vi inte möjlighet att ta busskort, så det får bli såhär. De stora barnen är ju oftast inte med på saker ändå, det går i vardagen om man säger så.
Jag kan ibland tycka jag har lite för liten tid till barnen, när man skall göra läxor med dem och är själv och har de små runt sig. Det är lite som om jag ofta är ensammamma fast jag är gift... Man får se till att varje barn får lite egen tid, annars rullar det bara på. Jag hoppas att barnen känner de får den tid de behöver. Kärlek har vi nog av i alla fall.
Har en blogg för den som är intresserad
www.kristinmed8.blogspot.com/
Det var lite från mig, och du får gärna fråga mera, jag är inte rädd för att svara!!