Romer

jag vet inte.. och särskilt här i norrland har jag för mig. tror de har bättre sammanhållning i södra sverige.. det kanskr är klimatet

fast det stämmer ju dåligt på samerna iof

Okej, förstår det..  om hon redan är frånskild så vill hon ha ett säkert kort :) ..affärer är viktigt hehe, min man är grym på det.
Har hon ingen kontakt med hennes förra man? Och har dottern ibland?
Brukar ju va så ibland att mannen tar barnen att bo hos han.

Har faktiskt aldrig träffat hans föräldrar. Dom är kvar i Serbijen.. men dom vet att vi är tillsammans. hans mamma gillar det inte, och hans pappa bryr sig inte, han säger att bara hans son är lycklig så gör det inget om det är med en svensk.
Dom kan ju inte göra ngt åt det iallafall. Min man har sagt till dom att dom måste acceptera den han valt. :)
Hans familj och släktingar här i Sverige har inget emot mig,.. dom behandlar mig som en av dom.

haha..jag kan bli galen på min man ibland med hans affärer, ofta går de bra men ibland går det inte som han tänkt..han kan säga "jag kommer göra 70 000 nu" o sen så förlorar han 10 000 istället Då får man hålla sig luuuugn hahaha. Men oftast går det bra, men de finns alltid risker med allt som rör pengar.

Min svägerska har hela vårdnaden av dottern, pga att pappan är alkoholiserad samt har misshandlat henne och flickan. Hans mamma har henne ibland men han har dragit utomlands till italien, o de är lika bra tycker då vi. De har varit mycke bråk kring det där med flickan. Han vill ha henne men eftersom han är så olämplig har min mans familj helt vägrat. Min man har dock sin son, mamman bor i spanien med en ny man o de har inte mycke kontakt.

Det kan ta ett tag innan föräldrarna accepterar, men som din man säger, de har ju ingen val. Faktiskt jag tycker ofta så är de kvinnor som är värre då det gäller att acceptera en ny i familjen, oavsett om hon är zigenska eller inte. Jag har tur, min svärmor är jättefin men det finns många som har det jobbigt med att bli accepterade. Min fosterbror gifte sig med en romsk tjej från deras hemland, kosovo, o hon dög aldrig för föräldrarna..dessutom bodde de med dem i samma lägenhet. Stackars tjej, hon hade det jättejobbigt..städade o gjorde allt men de bara snackade dåligt om henne o skämde ut henne..tillslut skilde sig min fosterbror från henne. Den familjen är jättekonservativ, jag gillar inte sånt där. Man måste låta sina barn bli lyckliga med den de valt.

haha..jag kan bli galen på min man ibland med hans affärer, ofta går de bra men ibland går det inte som han tänkt..han kan säga "jag kommer göra 70 000 nu" o sen så förlorar han 10 000 istället Då får man hålla sig luuuugn hahaha. Men oftast går det bra, men de finns alltid risker med allt som rör pengar.

Min svägerska har hela vårdnaden av dottern, pga att pappan är alkoholiserad samt har misshandlat henne och flickan. Hans mamma har henne ibland men han har dragit utomlands till italien, o de är lika bra tycker då vi. De har varit mycke bråk kring det där med flickan. Han vill ha henne men eftersom han är så olämplig har min mans familj helt vägrat. Min man har dock sin son, mamman bor i spanien med en ny man o de har inte mycke kontakt.

Det kan ta ett tag innan föräldrarna accepterar, men som din man säger, de har ju ingen val. Faktiskt jag tycker ofta så är de kvinnor som är värre då det gäller att acceptera en ny i familjen, oavsett om hon är zigenska eller inte. Jag har tur, min svärmor är jättefin men det finns många som har det jobbigt med att bli accepterade. Min fosterbror gifte sig med en romsk tjej från deras hemland, kosovo, o hon dög aldrig för föräldrarna..dessutom bodde de med dem i samma lägenhet. Stackars tjej, hon hade det jättejobbigt..städade o gjorde allt men de bara snackade dåligt om henne o skämde ut henne..tillslut skilde sig min fosterbror från henne. Den familjen är jättekonservativ, jag gillar inte sånt där. Man måste låta sina barn bli lyckliga med den de valt.

den har mycket med ålder och med kön att göra..en ung tjej har aldrig hög status..en "rom baro" är en lite äldre man som väljs som ledare för en kumpaniya - några släkter som lever ihop. Han väljs utifrån att han är en klok och rättfärdig person som är respektead inom samhälet. Även äldre kvinnor kan ha en hög status, man frågar dem mycke om råd.

romani beauty skrev 2009-01-16 23:01:03 följande:

Det beror väl på hur man bedömer? Jag har svårt att hitta tillhörighet utan att ha växt upp med kultur och släkt och vad jag förstår så ses inte "blandbarn" som tillhöriga direkt heller... Min far, som jag dock inte växt upp med, har dock önskat att jag skall byta efternamn till hans.

ja, jag vet inte hur de räknar..för oss så är pappa rom så är alltid barnen romer..även de som bara har en mamma som är roma kan räknas som romer om de uppfostrats i kulturen.

oj jag somna visst igår :O 

Okej då förstår jag att hon har vårdnaden! ..men är det vanligt hos er att mamman tar barnen när dom skiljs? Vad jag förstått det så är det vanligast att pappan tar dom, och mamman letar ny man och gifter sig och skaffar barn?!
Något jag aldrig skulle gå med på. Hur skulle du göra?

Precis, min man har trotsat hela hans familj för mig.. Gått rätt mycket snack om oss.
Och i början försökte några göra så vi skulle bråka.. sa till mig tex att han hade fru i sitt land.. och till han att jag va värsta horan.. Men sen märkte dom att vi verkligen älska varandra.. så då sluta dom.. och nu är jag som en i familjen :)

Stackars tjej :S ..stör mig på sånt, förstår inte varför man inte bara kan acceptera.
Hon verkade ju ha kämpat rätt hårt med att passa in..
Skiljde dom sig pga det? Va de föräldrarna som ville att dom skulle bo med dom?

romani beauty skrev 2009-01-17 11:20:03 följande:

Jag vet inte om det kan vara någon sådan grej? Även om vi inte har växt upp tillsammans och inte känner varandra så har han frågat mig när jag var 15 om jag ville ta hans efternamn. Jag har senare som vuxen frågat om han fortfarande skulle godkänna om jag bytte och det var helt ställt utom all tvivel trots att han är gift och har två barn med sin fru som inte vill kännas vid att jag finns, förstås.
Jag har tyckt att det är lite märkligt, eftersom det visar på ett annat sätt att tänka? Att inte vilja/kunna -många skäl- ha kontakt med sitt barn men ändå vill ha ägomärke på det på något konstigt sätt? Vet inte om jag har missförstått något eller tänkt fel, eller om det är ett sätt för mig att få access och ett "bevis" på att jag är "erkänd" av honom? Jag förstår inte.

Finns det någon som helst logik?