Här kan vi träffas som behöver bearbeta och ventilera vår sorg och saknad.
Ingen sorg är för liten och inga problem för stora
Välkomna ALLA som vill dela med sig av sin sorg, eller bara skriva av sig lite 
Länk de första 2 trådarna:
www.familjeliv.se/Forum-5-190/m34876883.html
www.familjeliv.se/Forum-5-190/m37789304.html
mother of four children skrev 2009-04-09 17:55:44 följande:
Sitter och funderar lite på det här med sorgearbete. Min mamma dog för
nästan exakt ett halvår sen. Var förresten vid graven idag. Gravstenen
hade äntligen kommit upp. Det var skönt för det känns inte lika ödsligt längre.
Trots att det har gått ett halvår så känns det inte riktigt som jag har fattat
att hon verkligen aldrig mer kommer tillbaka! Visst har sorgen ändrat karaktär.
Förrut tänkte jag på det hela tiden. Jag drömde mardrömmar, vaknade på
natten osv. Det gör jag inte alls lika mycket längre. Men när sorgen kommer
över mig - varje dag, flera gånger - är den som ett slag i magen. Det är
ofattbart att jag aldrig kommer att träffa min mamma mer. Försöker
tänka att hon finns med mig hela tiden på något sätt.
Behövde bara skriva av mig lite.
Tusen kramar till er!
Jag vaknade med den insikten nu på morgonen. Att pappa är död. Att han inte finns längre. Jag gör det ibland. Och det är en hemsk känsla när den kommer.
Jag tycker inte alls att sorg läker. Jag upplever den extremt betungande.
När sorgen kommer finns inte någon rättvisa. Inte någon logik.
Då finns bara det faktum att pappa är död. Och att livet suger som tog pappa ifrån oss.
Då känner jag ingen längtan inför sommaren, inger vårspritter i huvudet som jag alltid känner annars. Allt blir bara jobbigt och tungt.
Och jag förstår inte hur sorgen skulle läka mitt pappa saknande hjärta.
I början, de första två-tre veckorna, så kände jag pappas närvaro. Jag gjorde verkligen det. Är det någon annan som förstår den känslan? Har ni också upplevt det?
Just då kändes det lite obehagligt. Det var verkligen precis som man sett på film.
Det var som om tiden stannade, som om min tankeverksamhet och mina motoriska förmågor gick långsamt, långsamt. Mitt i det så kändes det som om någon iakttog mig. Någon såg på mig. Någon fanns precis bakom mig. Stundvis.
Nu känner jag inte så längre. Och har inte gjort det sen den stunden jag skakade bort gåshuden och tänkte att det var otäckt, och lite jobbigt.
Försvann han? Nu vill jag att han kommer tillbaks. Jag vill känna den där otäcka känslan igen.
Usch vad jag saknar min pappa. Snart ett halvår sen du försvann.
Trotts all sorg vi har runt om oss så hoppas jag att ni får en så trevlig påsk det går.
Jag ska denna helg fira min första födelsedag utan mamma, har gråtit till och från sedan förra helgen då det var 6 månaders mamma somnade in. Känns som att sorgen förtillfället är större än jag orkar.
Kram
Tack desamma Hoppets stjärna. Nu sattsar vi på en skön å trevlig påsk.
Känns inte så jobbigt här, brukade inte fira påsk med pappa så ofta, utan va mest hos mamma då, å så även imorgon.
Ha det nu så bra alla
November 07 dog Min älskade pappa hastigt och oväntat troligen av en hjärtinfarkt.
Han skulle bara vara borta några dagar så det var bara ett vanligt hejdå när han åkte iväg till sin kompis, när han varit iväg 1,5dag fick vi dödsbudet. Han hade trillat ihop på fasters köksgolv, kompisen som var med var utbildad inom räddningstjänsten så han gjorde allt han kunde och larmade. Men det fanns inget att göra, inom mindre än 1minut var hans liv slut.
Pappa dog 3veckor innan sin 64års dag.
Ikväll saknar jag pappa mer än på länge, längtar så efter honom.
Extramoster. Ja längtan kommer å går, ibland är den extra jobbig :(