Här kan vi träffas som behöver bearbeta och ventilera vår sorg och saknad.
Ingen sorg är för liten och inga problem för stora
Välkomna ALLA som vill dela med sig av sin sorg, eller bara skriva av sig lite 
Länk de första 2 trådarna:
www.familjeliv.se/Forum-5-190/m34876883.html
www.familjeliv.se/Forum-5-190/m37789304.html
Hela min kropp mår dåligt när jag läser detta. Hoppas du/ni kan finna styrka.
Helena78. usch så jobbigt att veta att ens barn kommer att dö inom 3 år, beklagar :(
JObbigt att läsa om det, och kan inte förstå hur kan kännas, först systerdottern och sedan din egen dotter. Styrkekramar i massor....
Igår besökte jag min fars grav för första gången sen hans nedsättning. Det var bra mkt jobbigare än vad jag förväntat mig.
Jag hade så otroligt svårt att gå därifrån. Det kändes som om han ropade på mig, som om han bad mig att stanna. För varje steg jag gick bort från graven slets mitt samvete itu. det var skitjobbigt. Jag ville bara lägga ett stort varmt täcker över hans grav, över honom och bara sitta där hela dagen. Jag ville inte lämna honom ensam kvar.
För det är så det känns, som om han ligger där helt ensam, i kylan, i mörkret på natten.
Jag dör inombords av blotta tanken.
Tänk att han ligger där när vi firar jul, när vi firar födelsedagar.
Hur ska jag någonsin kunna klara mig utan min pappa.
Idag är det tre år sen min älskade bror lämnade oss.
Hans kropp orkade inte längre med hans hudcancer som hade gått in i hans organ.
Men han somnade in med ett leende på läpparna.
Det står ett fint ljus vid hans foto och brinner.
Tiden går tyvärr alldeles för fort även utan min fina bror.
I torsdags fann min syster min mamma, hon hade somnat in i soffhörnet, 67 år gammal...
Jag är i v.27 och väntar mitt första barn. Det känns så fruktansvärt tungt att mista sin mamma och mitt barns blivande mormor nu...vet inte hur jag ska orka med allt.
Mrs Nova beklagar. Måste va hemskt, för din syster att finna er mor, och för dig att missta din älskade mor, å just nu under graviditeten. Vi finns här om du vill prata.
Styrke kramar
Tack, känner mig så ensam just nu. Jag förlorade min pappa när jag var 15 och har ingen kvar känns det som (min syster har en annan pappa). Visst jag har min man och hans underbara släkt men jag känner mig så oerhört rotlös.
Jag hade inte världens bästa kontakt med min mor eftersom hon var alkoholist under stor del av min uppväxt, men de senaste 5 åren har hon varit nykter.
det känns bara så jäkla orättvist ibland...
Förlorade min pappa igår. Han hade asbest i lungan, han har jobbat på byggen hela sitt liv... det känns så orättvist! Han blev bara 65 år min älskade pappa. Nu ska jag och min syster börja fundera på allt det praktiska med begravning o.s.v. Känns så overkligt!!!
Hallonmopeden skrev 2009-02-24 19:48:01 följande: