Sorg efter förlorad förälder, syskon eller annan närstående

Förlorade min bror 30 mars 2009..han gick till arbetet som vanligt den morgonen. Kom aldrig hem den kvällen...Jag ringde runt, men ingen hade sett/hört honom. Jag/vi fick chock beskedet 1 april att han hade hittats. Det gör så fruktansvärt ont, tårarna tar aldrig slut. Man frågar sig själv varför man inte ringde honom eller skickade fler sms..snart kommer begravingen...:`(
Han var bara 38 år gammal.

mother of four children: Bleklagar. Jobbigt å invänta begravningen.
Vi finns här om du vill nått....

mother of four children skrev 2009-04-07 17:58:45 följande:

Jag går igenom en väldigt jobbig skilsmässa nu. Min man är alkoholist och jag har levt i lögner länge, liksom att han tryckt ned mig under flera år. Jag ställde ultimatum, flytta ut och se vad du helst vill ha, mig eller ölen. Alkoholen vann över mig!! Det gör så ont i mig! Jag har svårt att äta, svårt att sova, gråter mest hela tiden och har svårt att se mer än en timme framåt. Jag är i kris just nu och försöker fatta. Jag är fosterbarn, men min familj vände mig ryggen för 10 år sedan då jag verkligen behövde dem. Vännerna är borta sedan länge, jag står helt ensam i detta. Mina hundar ger mig en anledning att leva, annars hade jag nog mått än sämre och velat avsluta nu. Jag saknar en mamma att gråta ut hos nu, få en kram när tårarna bara rinner och känna mig trygg... Suck, har aldrig haft det så och kommer aldrig att få det heller. Nej, jag får göra som vanligt. Samla ihop de trasor av mig som ligger på marken och försöka resa mig igen.

PrettyGirl. Skickar styrke kramar, ja en mamma att få gråta ut hos är alltid uppskattat.
Hoppas du tar dig igenom detta, å kom gärna in å ´´gråt ut´´ lite här

Alltid skönt med lite cyberkramar;) Jo jag kommer nog igenom det, men när det är som värst känns det inte så! Men jag får väl tro på att efter regn kommer solsken...

Hejsan. Jag har en liten fråga angående sorgearbete.
Min pappa gick bort mycket mycket hastigt i oktober förra året. Helt utan förvarning.
Han dog av en extremt kraftig hjärtinfarkt som inte yttrat sig alls. Han dog på ett par sekunder.

Min mamma mår så otroligt dåligt. Hon sover inte på nätterna och har inte gjort det sen han dog. Max 2-3 timmar per natt. Hon har fått super starka sömntabletter men inte heller dom lyckas lura bort tankarna och inbringa sömn. Nu har sömnen börjar ta på henne. Hon kan knappt resa sig utan att bli yr och hängig.
Det är hemskt att se henne. Även om hon inte visar något för oss så syns det i hennes ögon hur meddtagen hon är.

Hon har fått hjälp att gå till kurator och en terapeut.
Men jag ser ingen förbättring.

Jag vet inte vad jag ska göra. Hade hoppats att det fanns någon form av stödgrupp där det fanns fler i samma situation. Jag tror massor på sånt. Jag tror det är lättare att finna tröst och tillit hos människor som genomgår eller har genomgått samma sak.
Jag tycker av egen erfarenhet inte att det är alls lätt att ty mig till människor som omöjligt kan förstå. Iallafall så hittar jag ingenting sånt.
Är det någon här som kan tänkas veta om det finns liknande grupper.
Eller som kanske har andra tips på vad mamma ska kunna må bättre av?

Kramar om alla som sörjer, saknar och kämpar.

catarina06 Hej hej. Min pappa gick med bort i hjärtinfarkt, helt oväntat. Alltid varit frisk som en nöttkärna, men dog i sömnen natten till julafton 2008.

För min egen skull tror jag inte riktig att jag har kunnat bearbetat detta än. När det hände var sonen genomförkyld så all tid gick åt till han, sen har vi legat magsjuka i omgångar både jag sambon å sonen så har inte riktig haft tid att förstå vad som hänt.
Min bror och jag var hem till pappas sambo för 2 veckor sedan å rensade ut alla han saker å kläder, trodde det skulle kännas jobbigt men gick över förväntan.
Har under denna tid kunnat prata bra med min bror, även om sambon finns här så är det ju min bror som förstår mig bäst nu.
Har även en kollega på jobbet som minste sin man i plötslig hjärtinfarkt i sommras, så skönt att kunna få prata med folk som förstår.
Vet att kolegan går i ´´sorggrupp´´ med andra som mist sin maka/make. Kan du inte kolla med kyrkan om det finns något sådant där din mor bor??

Hoppas ni hittar nått.
Lycka till